• Tesskk
    Sat 5 Mar 2022 18:17
    15994 visningar
    7 svar
    -1 +1
    7
    15994

    Matmissbruk

    Dom som äter mycket o är tjocka är det för att dämpa ångesten? Vad tror ni? Mår man 100 % bra psykiskt så äter man väl inte extrema mängder mat?

  • Svar på tråden Matmissbruk
  • Sat 5 Mar 2022 18:37
    #1

    Många överviktiga har ett matmissbruk. Jag har hört om många överviktiga som berättar att de ljugit för sig själva att de har "låg ämnesomsättning" eller kraftig benstomme för att legitimera övervikten. Sedan inser de att de har ett matmissbruk. Känner flera med detta beteende. 

  • Sat 5 Mar 2022 18:44
    #2
    Tesskk skrev 2022-03-05 18:17:21 följande:
    Matmissbruk

    Dom som äter mycket o är tjocka är det för att dämpa ångesten? Vad tror ni? Mår man 100 % bra psykiskt så äter man väl inte extrema mängder mat?


    Vissa, inte andra. 
  • Anonym (600 lb)
    Sat 5 Mar 2022 18:49
    #3
    +1

    Kanske inte just ångest, men nåt känslomässigt behov som skulle behöva fyllas på adekvat sätt, men som de försöker tillfredsställa med mat istället. När man hör hur deltagarna i My 600lb-life resonerar fattar man ingenting! De ser maten som en vän, nån som alltid finns där, nån som inte dömer, nån som alltid ställer upp, nåt som löser alla problem. Då inser man hur vansinnigt snett de tänker. Och det är just därför de har så otroligt svårt att gå ner. De vill inte vara utan sin "snuttefilt".

  • Anonym (Vanor­)
    Sat 5 Mar 2022 22:09
    #4
    Tesskk skrev 2022-03-05 18:17:21 följande:
    Matmissbruk

    Dom som äter mycket o är tjocka är det för att dämpa ångesten? Vad tror ni? Mår man 100 % bra psykiskt så äter man väl inte extrema mängder mat?


    Kan vara så, men behöver inte. En nära barndomsvän är gravt överviktig och har alltid ätit mycket, tror inte det har ett dugg med ångest att göra. Snarare tidigt grundlagda dåliga vanor och stora portioner.
  • Anonym (Fd tjocki­s)
    Sat 5 Mar 2022 23:40
    #5

    Dåliga vanor, och felaktiga mentala kopplingar så som att är man ledsen så kan man få nåt gott för att det är synd om en och man ska muntras upp, har det hänt något bra ska man fira med lite extra gott? Har man tråkigt kan man baka något gott, etc Jul. Påsk, midsommar, födelsedag. fredagsmys, lördagsgodis, semester.. alla festliga tillfällen förknippas med extra gott. Hjärnan uppfattar mat och godis som tröst, uppmuntran eller belöning.

  • Anonym (äter för att bli lugn)
    Sat 5 Mar 2022 23:49
    #6

    Jag äter för att bli lugn, på samma sätt som folk röker eller snusar av samma anledning. Det är ett beroende och tyvärr svårare att bli av med än tex rökning eftersom man ju inte kan sluta äta. 

  • Anonym (Livet­)
    Sun 6 Mar 2022 20:57
    #7
    +1

    Jag väger för mycket och har alltid haft problem att ha en sund mathållning. Vet inte vad som är hönan och ägget men jag blev mobbad som liten och kallas tjockis redan på dagis. Visst var jag inte smal men när jag ser bilder på mig själv så inser jag hur lite som krävs för att andra ska vara elaka och hitta fel för var liksom inte fet. 

    Hur som helst, jag fick alltså hör från väldigt ung ålder att jag var tjock, fetto osv. Jag tyckte om mat och godis och sånt dessutom. Mina föräldrar skilde sig när jag var 6 år och jag bodde varannan helg hos min pappa. Där fick jag äta hur mycket jag ville medan hos mamma försökte hon begränsa. Jag fick uppfattningen, tror jag, att det var dåligt att äta mycket. Dessutom var detta tidigt 90-tal då Light produkterna gjorde stor entré och jag lärde mig att fett var dåligt. 

    Jag mådde dåligt över hur jag såg ut innan jag ens bildat mig en egen uppfattning av andras och egen kropp. Lärde mig att jag var ful för att jag tydligen var tjock och var väldigt ledsen vilket antagligen ledde till tröstätande. Hade antagligen ett ganska ätstört beteende. Antingen åt jag jättemycket eller försökte banta. Det var ju helt accepterat att just banta och något som förväntades om man inte var smal. 

    Hela mitt liv har gått ut på, från att jag var liten, att försöka ändra på min kropp och att skämmas för den samtidigt som jag skämts över att jag inte kunnat kontrollera mitt matintag. Psykisk ohälsa som kom smygande tidigt och allt kretsade kring kroppen. Som jag hatat mig själv och velat dö för att jag känt mig så utanför pga min kropp. 

    Jag vet inte om jag haft en mer normal relation till mat om jag inte blivit mobbad. Jag hade kompisar och var inte ensam men kände mig alltid som den fula ankungen. 

    Har kämpat med detta hela livet. Är snart 40 och har fortfarande inte hittat en balans som fungerar över tid. Är inte fet men överviktig. 

    Jag tror inte alla som är överviktiga har psykisk ohälsa men det är nog vanligt att man drabbas pga samhällets syn på tjocka. Om vi bara kunde fokusera på att må bra och inte på storlek skulle alla må bättre. Att äta bra, röra på sig, sova ordentligt osv gör att man mår bättre, blir piggare och orkar mer. Sen har det OCKSÅ en effekt på vikt och det borde i allmänhet vara sekundärt, ses som en effekt men inte ett mål. 

    Det här tagit mig ett helt liv att komma fram till det men ändå är jag inte fri från det som plågat mig så länge jag kan minnas. Det här varit ett rent helvete som varit nära att kosta mig livet eftersom jag inte tyckt det varit något värt som tjock/överviktig. 

    Varför andra är överviktiga vet jag inte. Det finns nog en uppsjö orsaker men tycker inte man ska döma så hårt när folk "skyller" på saker för du vet aldrig vad den människan går igenom pga hur andra ser på ens kropp. 

Svar på tråden Matmissbruk