Studera igen vid 35+

Jag tror att du ska avvakta med att fatta några större beslut, om ditt barn bara är 10 dagar gammalt. Det är en stor omställning att bli förälder!
Men såklart kan det sätta igång tankar av olika slag, det är inte konstigt!
Och det är aldrig för sent.
Var och en måste ju utgå från sina förutsättningar men att tänka att det pga ålder skulle vara för sent ska du inte göra. 
Jag har en anhörig som just nu gör "din resa" fast tvärtom, hon började läsa till lärare vid 35. Och även om hon är klar när hon är först närmare 40 så ska man ju jobba många många år efter det. Det är också ur den aspekten hon ser på ekonomin. Ja det blir ett avbrott och det känns i budgeten men man ska hålla ett långt arbetsliv och trivas med det man gör.

Jag pluggar också just nu men det kommer bara att bli ett år nu. Jag behövde en paus från arbetslivet och det passade bra just nu. Ekonomin är stabil och man har ju ändå inte rest och gjort så mycket annat de senaste åren så vi har en bra buffert. 

Du skulle kanske kunna söka sjuksköterska på distans och börja lite smått under din f-ledighet? Och känna på om det är något för dig.

Ja du kan skola om dig men det kommer att kosta lite. Du har antagligen redan tagit ut rätt många veckor hos CSN, då kanske det inte täcker upp för en hel utbildning till. Själv har jag så det skulle täcka ungefär en termin bara (jag har också funderat på att skola om mig).

Jag skulle säga att du är för gammal om du är 60 år eller äldre men du är fortfarande väldigt ung, du har flera decennier kvar av arbetslivet och det är klart du ska följa din känsla där. Sätt dig och gör en plus/minus-lista av de båda yrkena så kanske du får en tydligare bild av om det här är en seriös tanke eller bara hormonfantasier.

Du kan få föräldrapenning medan du studerar (se info från FK) men din chef ska också godkänna det, så ansök i tid. Med det menas minst ett halvår innan du annars ska återgå i arbete, för det är så lång tid de kan skjuta på dina studier annars.

Lycka till!

Jag tror att du ska avvakta med att fatta några större beslut, om ditt barn bara är 10 dagar gammalt. Det är en stor omställning att bli förälder!
Men såklart kan det sätta igång tankar av olika slag, det är inte konstigt!
Och det är aldrig för sent.
Var och en måste ju utgå från sina förutsättningar men att tänka att det pga ålder skulle vara för sent ska du inte göra. 
Jag har en anhörig som just nu gör "din resa" fast tvärtom, hon började läsa till lärare vid 35. Och även om hon är klar när hon är först närmare 40 så ska man ju jobba många många år efter det. Det är också ur den aspekten hon ser på ekonomin. Ja det blir ett avbrott och det känns i budgeten men man ska hålla ett långt arbetsliv och trivas med det man gör.

Jag pluggar också just nu men det kommer bara att bli ett år nu. Jag behövde en paus från arbetslivet och det passade bra just nu. Ekonomin är stabil och man har ju ändå inte rest och gjort så mycket annat de senaste åren så vi har en bra buffert. 

Du skulle kanske kunna söka sjuksköterska på distans och börja lite smått under din f-ledighet? Och känna på om det är något för dig.

Jag var lärare och läste vidare när jag var ca 47! Därmed är du bara en "ungdom" i sammanhanget  //

När jag fick barn när jag var runt 30 så hade jag exakt samma funderingar som du verkar ha. Jag sökte t.o.m några jobb mest på skoj under föräldraledigheten, bara för att testa hur det var då jag hade arbetat på samma ställe sen examen. Jag läste också direkt efter gymnasiet som du (men jag var 24 när jag var färdig, 4,5 år på lärarutbildning)

Jag tror det är vanlig att ha funderingar om förändringar just när livet ändå förändras, tex av att man får barn. 

För min del så återgick jag till mitt jobb och har inte ångrat det alls. Successivt växte intresset för att bli specialpedagog fram och när det fanns statsbidrag att söka, gjorde min chef det så att jag kunde studera med bibehållen lön. Tror inte jag hade kunnat göra det annars då jag inte ville ta nytt studielån. 

Det kanske inte finns några sådana bidrag för det du vill studera men det skadar inte att kolla upp även sånt? 

Börja med att kolla upp det ekonomiska. Har du tillräckligt med CSN-år kvar? Har du betalat tillbaka ditt lån från lärarutbildningen? Om inte, har du råd med ett lån till? Du kommer nog att få ganska höga månadsbelopp att betala. Räkna ut vad det landar på. Det är en sak att plugga i tio år om man får en månadslön på 60 000. Då är lånen inga problem. Men en sjuksköterskas medianlön ligger på drygt 30 000. 

Vill du ha risig ekonomi under ditt barns första levnadsår? Å andra sidan förmodligen lättare då än när barnet är större. 

Om ni vill ha fler barn, se över om din SGI kan skyddas. Föräldrapenning baserad på studiemedel är inte kul att leva på. Och ha alltid i beräkningen att du måste kunna klara dig och barnet/barnen ekonomiskt även om du blir ensamstående (tänker då främst på en eventuell föräldraldraledighet på lägsta nivå). 

Bortsett från det ekonomiska är jag alltid ivrig påhejare av folk som vågar byta bana och som skapar sig det liv de verkligen vill leva. Det är absolut inte för sent att byta yrke i din ålder! 

Jag var lärare och läste vidare när jag var ca 47! Därmed är du bara en "ungdom" i sammanhanget  //

När jag fick barn när jag var runt 30 så hade jag exakt samma funderingar som du verkar ha. Jag sökte t.o.m några jobb mest på skoj under föräldraledigheten, bara för att testa hur det var då jag hade arbetat på samma ställe sen examen. Jag läste också direkt efter gymnasiet som du (men jag var 24 när jag var färdig, 4,5 år på lärarutbildning)

Jag tror det är vanlig att ha funderingar om förändringar just när livet ändå förändras, tex av att man får barn. 

För min del så återgick jag till mitt jobb och har inte ångrat det alls. Successivt växte intresset för att bli specialpedagog fram och när det fanns statsbidrag att söka, gjorde min chef det så att jag kunde studera med bibehållen lön. Tror inte jag hade kunnat göra det annars då jag inte ville ta nytt studielån. 

Det kanske inte finns några sådana bidrag för det du vill studera men det skadar inte att kolla upp även sånt? 

Att också fundera på: kommer du att gilla att jobba som allmänsjuksköterska eller finns en önskan om specialisering? Visst nämnde du barnmorska, eller minns jag fel? Det är i så fall ytterligare studieår som du behöver lån till. Blir du specialistsjuksköterska blir ju lönen lite bättre, vilket kan vara bra med tanke på de höga lånen.