Min sambo är alkoholist och vi ska ha barn

Jag pratar om en situation där TS flyttar tillräckligt långt. Vill hon bara flytta 7 mil så blir det ju en annan sak. Och det beror ju på TS ekonomi också, det går inte pressa blod ur en sten och resor varje helg är fortfarande svåra att få till både ekonomiskt och praktiskt  - svårt att få bra relation till barnet - svårt att få gemensam vårdnad. Plus att det ändå är svårt att få tilldömt gemensam vårdnad på grund av de opraktiska omständigheterna för pappan.

Och att boendeförälder väljer att flytta långt bort så är det ju ett aktivt val och man får ändö se till i den förmåga man kan att göra det bästa för att barnet ska få träffa den andra föräldern 

har man inte råd finns det bistånd att söka, men man kan inte som förälder göra ett aktivt val att separera barn från en förälder utan att inte behöva ta ansvar och ställa upp.

familjerätten skulle se till pappans fördel och döma utifrån att TS utan giltigt skäl har flyttat så långt bort att det sabbar relationen pga förhinder 

så TS skulle ändå få anstränga sig till att upprätthålla umgänge, det är hon som i så fall sabbar omständigheterna för pappan och skapar en dålig relation till dom

(nu vet jag att TS menar på att hon skulle flytta pga oro hans drickande men jag talar ur synpunkt då det inte finns nå bevis och därav så har pappan rätt till sitt barn eftersom hon inte kan bevisa att det skulle utgöra någon fara för barnet att vara med sin paPap)

https://advokaternas.se/2020/12/29/kan-en-boendeforalder-tillsammans-med-barnet-flytta-langt-fran-den-andra-foraldern-och-krava-att-umgangesforaldern-ansvarar-for-alla-kostnader-hanforliga-till-umgangesresorna/

Fast det där handlade ju om FÖDDA barn. En gravid kvinna kan naturligtvis flytta vart hon vill. Hon bestämmer ju över sin egen kropp. 

ja alltså jag håller mig ju till den infon som TS har gett då det är den väsentliga. hon har ju sagt att 7 mil är vad som gäller, så att prata om en längre distans känns ju inte aktuellt då det inte är något som hon tänker göra

och vi vet ju inte hur ta ekonomi ser ut, hon Kan ju tjäna bra

Och att boendeförälder väljer att flytta långt bort så är det ju ett aktivt val och man får ändö se till i den förmåga man kan att göra det bästa för att barnet ska få träffa den andra föräldern 

har man inte råd finns det bistånd att söka, men man kan inte som förälder göra ett aktivt val att separera barn från en förälder utan att inte behöva ta ansvar och ställa upp.

familjerätten skulle se till pappans fördel och döma utifrån att TS utan giltigt skäl har flyttat så långt bort att det sabbar relationen pga förhinder 

så TS skulle ändå få anstränga sig till att upprätthålla umgänge, det är hon som i så fall sabbar omständigheterna för pappan och skapar en dålig relation till dom

(nu vet jag att TS menar på att hon skulle flytta pga oro hans drickande men jag talar ur synpunkt då det inte finns nå bevis och därav så har pappan rätt till sitt barn eftersom hon inte kan bevisa att det skulle utgöra någon fara för barnet att vara med sin paPap)

https://advokaternas.se/2020/12/29/kan-en-boendeforalder-tillsammans-med-barnet-flytta-langt-fran-den-andra-foraldern-och-krava-att-umgangesforaldern-ansvarar-for-alla-kostnader-hanforliga-till-umgangesresorna/

TS har givetvis rätt att flytta vart hon vill utan att hon måste lämna några giltiga skäl. Det är där barnet blir fött, som blir bostadsorten som man utgår ifrån.

Och man kan ändå ge förslag till TS att flytta riktigt långt bort. 

Fast det där handlade ju om FÖDDA barn. En gravid kvinna kan naturligtvis flytta vart hon vill. Hon bestämmer ju över sin egen kropp. 

Ja hon får flytta vart hon vill utan giltiga skäl men då
ansvarar även hon för att umgänge ska lyckas. Om hon däremot flyttar pga säg brist på jobb och hon får ett i en annan kommun 70 mil bort så är
det inte samma krav på att hon måste få till umgänge.  

Varför ska man behöva ge TS det för när hon har sagt att det inte är aktuellt?

Så som jag har förstått det så betalar var och en för sig själv, sin egna kostnad och det kan bli dyrt Men jag har för mig att man kan använda sin hemförsäkring som täcke rätt stor del av kostanden. 

nån som vet i tråden får gärna rätta mig eller tala om hur det fungerar

men det är vad jag har för mig iaf. Att det kan dra iväg rätt skapligt och ta tid.

Varför hittar folk på egna lagar för.
Det spelar ingen roll om de bor grannar eller 100 mil från varandra, vem som flyttat och varför. Lagarna fungerar lika ändå 

Umgänget måste ju också fungera i praktiken. Är det inte möjligt med fysiska träffar, så är det inte det. I så fall kan det räcka med Skype, telefon, brev... tills barnet blir så stort att det går att sätta på ett flygplan eller ett tåg själv. Men det är inte säkert att det blir av heller, när en ny domstol ska göra bedömningen om det är rimligt.

Om man har råkat bli gravid med fel man, får man försöka skydda sitt  barn så gott det går, och ta ett år i taget. Ju äldre barnet blir innan det lämnas ut till umgänge, desto bättre. Och vid 12 års ålder väger barnets egen önskan tungt.

Och som sagt: om umgänget varit oregelbundet, eller kanske inte skett alls, så kan domstolen mycket väl döma att det inte ska nu heller, när barnet är åtta eller tio år. Ett stort geografiskt avstånd, är hur-eller-hur en bra början om man vill skydda barnet från en olämplig pappa. 

Ja men lite så! Och ja, det är definitivt ett generationsproblem. Jag vet att de i hans familj dricker för mycket minst två generationer tillbaka. Jag vill inte att min unge ska bli generation 4, eller vad fan det nu blir, med sådana problem. Det får bara inte hända.

Fungerande alkis... ja du, de flesta morgnar när han jobbar kliver han upp strax efter 6, gör sig i ordning och far till jobbet. Han är trevlig mot folk, gör det han ska när han jobbar osv. Betalar oftast räkningar i tid, någon gång ett par dagar sent. Lagar mat åtminstone när jag jobbar så att jag slutar såpass sent att jag vill ha middag direkt när jag kommer hem. Aldrig åkt fast för rattfylla, suttit i fyllecell eller liknande. 

Och jadu... han är otrevlig på fyllan. I alla fall mot mig, och mot familjemedlemmar. Ibland mot vänner, men det är väldigt sällan. Oftast är det mig han är otrevlig mot, kanske för att vi bor under samma tak och jag därför är närmast idk. Han kritiserar mig och allt jag gör eller inte gör - huruvida han gör eller inte gör dessa saker spelar ingen roll. Det har hänt att han skäller efter djuren. Han talar om för mig hur mycket han önskar att djuren (som är mina sedan tidigare) inte existerade eller åtminstone inte bodde med oss. Han har noll respekt: om jag måste lägga mig tidigt en fredag kväll för att jag ska upp och jobba tidigt på lördagen, kan han prata jättehögt i telefon, lyssna på musik eller bara klampa omkring och föra oväsen långt efter midnatt. 90% av gångerna väcker han mig dessutom med flit när hans öl är slut, för då ska han äta middag serru, och det är skittrist att göra ensam. När jag ryter ifrån och säger att jag verkligen måste sova, blir han plötsligt åh så kärleksfull och börjar krama på mig och ha sig - fastän jag nästan skriker nej åt honom. Låt mig va, liksom. Ge fan. Då blir han bara ännu mer på mig. Han har noll koll på vad han håller på med heller; öl spills ut åt höger och vänster, glas som åker i backen går sönder, saker i allmänhet går sönder (bl.a. ett par hörlurar som var mina??? för han skulle prata i telefon och lyckades dra sönder dem). Sen blir han bitter för att sexlivet är kasst och och och... mjo, jag vägrar ligga med människan när han luktar sprit sorry not sorry.

Inte för att han är så rolig nykter nuförtiden heller. Det är mest gnäll om hur mycket livet suger, hur mycket han hatar att jobba, hur tråkigt allt är osv osv osv i all oändlighet. Jag är nog ärligt talat ganska trött på människan. Jag är gravid med ETT foster, jag vill inte gärna bli tvåbarnsmorsa om några månader. 

Jag trodde först att du var en av alla skitnödiga alkoholhatarna som det finns överdrivet många av här på FL. Men när jag läser detta... en sån man kan du ju helt enkelt inte leva ihop med när barnet väl är fött!

Skulle bara ett uns av detta komma fram och någon gör en anmälan till soc så lär det ta hus i Hälsningland kan jag lova.

Risken att din unge blir "generation fyra" är stor om den ska växa upp under de förhållanden som du beskriver i detta inlägg.

Du blir aldrig av med honom på riktigt om du föder hans barn. Gör abort. Du kommer INTE att ångra det.

Det är otroligt tråkigt, det där med det sociala arvet. Min dotter hade en klasskompis, vars mamma var sjukpensionär (eller något sådant) och drack folköl hela dagarna. Så hon var jämt mer eller mindre berusad. Nu är dottern också stamkund på folköl på vår lokala livsmedelsaffär. Hon och morsan dricker folköl tillsammans framför TV:n - hela deras liv cirklar kring det. Dottern hoppade av gymnasiet och har inget jobb... Blir hon gravid i sin tur, så blir det väl ytterligare en generation med folköl...

Kan man bryta mönstret så ska man göra det.