Min sambo är alkoholist och vi ska ha barn

På 5-6 öl blir man väl inte full? Jag kan dricka 2 flaskor vin utan att bli full. 

Svårt läge helt klart. 

Om jag var i den situationen och kände att pappan ändå är någon jag vill vara med OM han kan vara nykter så skulle jag ge honom den chansen. Chansen att visa att han kan sluta innan bebisen kommer. Tänker att ett barn kan vara så pass stort och viktigt för honom att han vill förändras själv, för precis som tidigare inlägg skrev så måste förändring av beroendeproblematik komma från personen själv. Annars kommer det inte funka.

Om han inte skulle klara att bli nykter eller åtminstone ha en normal konsumtion (tänker lite som dig, ett glas vin till maten eller kanske 1-2 en lördag kväll) så skulle jag inte stanna. För barnets skull är det bättre att gå isär och försöka villkor umgänget. 

Om du inte är ok med det så varför har du då valt att bli gravid med honom? 

Stackars barn. hur tänkte du ts? 

Du ska flytta och göra allt du kan för att ditt barn ska slippa umgås med en suput! Min syster är grav alkoholist. Hon ville inte sluta supa ens för sitt barns skull. Det slutade med att pappan tog barnet och flyttade och hon har bara sporadiskt träffat barnet då och då. Nån delad vårdnad fanns aldrig på tapeten eller att barnet skulle bo hos henne. En människa som åker in och ut på akuten och psyket kan inte ta hand om barn. Tro mig ts- där vill inte du hamna! Nu är det tid att handla- innan ni totalt sitter i skiten du och ditt barn.

Spontant känns det som att du borde planera för att vara beredd på en flytt innan barnet föds. Och inte gå med på gemensam vårdnad. För kommer du våga låta honom vara föräldraledig? Vara hemma och dricka 5-7 öl och sen samtidigt ta hand om ert lilla barn? Nej, låt alla dagar gå till dig. 

Och inför nolltolerans gällande att han är otrevlig när han är full. Där har du ett väldigt bra argument till att flytta. Låt dig inte vänjas vid att bli behandlad illa. Och ett barn ska verkligen inte behöva födas in i en sån familj. 

Det är också viktigt att komma ihåg att det är tufft att vara småbarnsföräldrar. Att han ska då ska kämpa både med sin alkoholism och bristen på sömn kommer inte göra livet roligt. Och med tanke på att du skriver att han tycker det är ok med 5-7 öl så har han inga som helst planer på att bli nykter!!! Oavsett vad han säger. 

Oj , låter som du beskriver mitt liv för 12 år sedan.
Var gravid med barn nr.2 när exet börjadr att spåra ur mer och mer. Samma beteende som din sambo.
När barnen var 2 och 4 år lämnade jag. Exet fick ha barnen varannan helg om han lät bli att dricka. Vilket han redan sket i första helgen han var själv med barnen. Jag tillät endast dagumgänge kommande året. Nytt försök med övernattningar med nytt löfte att inte dricka. Misstänkte att han gjorde det ändå men hade inget bevis. Tills 1,5 år senare jag kom på honom och fick hämta barnen mitt i natten. Igen bara dagumgänge då man visste att han var helt nykter. Efter ett tag stämde han mig. Han fick rätt till umgänge då jag inte hade några bevis. Ord mot ord. 

Vi höll på i 4 år med boendetvist, vårdnadstvist och tvist om umgänge. Tills han tappade tålamodet på sonen någon dag och slog honom. Och denna gången hade jag bevis. Socialen hade varit inblandad de senaste 5-6 åren med alla möjliga sorters utredningar. Så kontaktade dem för att få hjälp att prata med honom. Han gick med på att skriva över vårdnaden, kunde äntligen flytta med barnen och de hade inget umgänge eller kontakt alls under 1 års tid. Bästa tiden för mig! 

Nytt försök med umgänge, först dagtid sen övernattningar, fortfarande samma problem! Så har det varit fram och tillbaka. Nu är barnen 12 och 14. Har dagumgänge varannan helg 1 dag med sin pappa. Och barnen mår inte bra av detta!
Hur mycket man än försöker att skydda barnen och se till att de får en trygg uppväxt så är verkligheten något helt annat! De mår dåliga av att vara hos pappan men de mår ock dåliga av att inte träffa pappan så ofta som de skulle vilja. Och jag kan lova dig att man själv också mår dåligt av att inte kunna göra något åt situationen!

Rekommenderar dig i första hand abort! Inte är det detta du önskar för dina barn! Gör du inte abort, se till att inte ge honom vårdnaden! Du har ensam vårdnad nr barnet födds, så skriv inte på något papper för att ändra det! 

Många rekommenderar att flytta långt bort. Jag kan säga att det har sina nackdelar också. Tar han detta till rätten så har du inget att komma med! Han sköter sig på jobbet, ingen rattfylla, ? inga bevis. Ord mot ord och jag lovar dig att han kommer att få rätt till umgänge. Bor du nära kan du lättare försöka styra upp det med endast dagumgänge. Svårare att göra när man bor långt bort. 

Så om jag var dig skulle jag fundera en gång till om hur du vill att ditt liv ska se ut! Hade jag vetat allt jag vet idag hade jag aldrig skaffat mina barn. Jag älskar dem, men inte har jag gett dem ett bra liv pga deras far! Välj en annan man att vara far till dina barn.