Att vara med någon från en annan kultur..

Alltså, är svenska kvinnor verkligen så korkade att de behöver fråga om ett sånt beteende är okej? Igår var det någon som fått ett slavkontrakt som bl a innebar att hon skulle lämna bort sina barn. Blir folk dummare och dummare? Har de aldrig hört talas om kontrollbehov?

Jag vet vad jag tror om såna inlägg men om jag skriver ut det blir jag avstängd. Men kontentan av alla dessa likartade inlägg är att de dissar både män och kvinnor och vad är syftet med det?

Har inget med kultur att göra, han är en idiot oavsett. Dessutom tror jag det är religion du syftar på, inte kultur. Hur som helst så var mitt ex muslim och han betedde sig inte ett dugg så som din sambo. Han tyckte tvärtom att jag var superhet i korta kjolar och höga klackar, och såg fram emot att jag skulle komma hem från krogen full och kåt.

Tack för alla era svar. Jag känner mig helt tömd på energi och saknar glädjen till livet och förstått mer och mer att det beror på hans kontrollbehov, och jag förstår att alla är inte såhär som är muslim eller från den kulturen utan då är bara min kille kontrollerande.

Jag känner mig bara så dum att jag inte sett varningsklockor, till exempel, när jag träffade min kille för 6 år sedan och skulle träffa hans familj då frågade hans syster mig om han är snäll mot mig, och jag svarade ja såklart. och hans syster har alltid varit snäll mot mig. Men jag minns när vi satt ner med hela hans familj och hans syster såg så fundersam och oroad ut, och sen så sa hon att hon är rädd om jag kommer klara av hur bestämmande han är för hon ser att jag är blyg. Jag är ganska blyg och snäll. Och då hade jag inte sett den sidan av honom. Men jag tänkte inte mer på det.

Och sen var det någon som skrev här att jag borde dejta svenska killar istället, men man blir ju kär och man kan inte bestämma vem man blir kär i ibland. Och sen ska det väl inte spela någon roll var personen kommer ifrån. Men det var bara nu under senaste året som jag såg förändringar i våran relation, och han har alltid sagt och uttryckt sig att jag måste respektera hans religion och att i hans kultur så gör man si och så och han är mannen så han måste bestämma och då undrade jag hur det har varit för andra som varit i en liknande relation. Men då förstår jag att min kille är kontrollerande och han bara är så, att det inte har med kultur eller religion att göra så mycket. 

Jag har en fin familj och vänner som jag ändå skriver, ringer, träffar och pratar med ofta men jag vill inte dra in dom i det här och få dom att må dåligt och bli besvikna, så dom vet inte allt detta men dom har nog sett att han har väldigt starka åsikter och väldigt bestämmande men dom tycker om honom men dom vet inte allt detta som sagt. Han är ganska charmig som person men det är bara fake. Jag kommer börja göra mig redo att lämna, men det känns så jobbigt och svårt men jag vet att jag måste för jag mår ju inte bra alls. 

Hej TS, 

Jag har levt med andra kunturer hela mitt liv. Nära vänner, inneboende, partners, från Afrika, Mellanöstern, Latinamerika, Östeuropa?Och jag har själv bott flera år i sådana länder. Det du beskriver har INGENTING med främmande kulturer att göra, det handlar om sjukligt kontrollbehov och kvinnosyn. Ingen jag känner beter sig på det här sättet. I alla länder finns det män och kvinnor som lever i mer eller mindre jämlikhet och respekt, och andra som förtrycker. Den man du är tillsammans med tillhör den andra gruppen. Han försöker kontrollera dig på ett sätt som för de flesta inte är acceptabelt. Acceptera det inte du heller! Alla människor har rätt till son egen inkomst och till sin självständighet. Om du vill sluta feströka och dricka så gör det - men du måste sätta ner foten när det är din pojkvän som begär det av dig. Det kommer att bli mer och mer krav från honom och ju längre tid som går desto svårare blir det att ta sig ur. Jag förstår att det redan är svårt, men det kommer bara bli svårare om ni fortsätter vara tillsammans och kanske gifter er och skaffar barn. 

Har du dina föräldrar, syskon eller vänner kvar? Åk hem till dem en helg, berätta allt, lyssna på dem. Det är lätt att bli osäker när man är mitt uppe i något, men andra som älskar dig kan hjälpa dig att se situationen från en utomståendes perspektiv. 

Det är väldigt stora varningsklockor som ringer när man hör någon kontrollera sin partners kläder och ekonomi - och kanske också umgänge? Alla män med kontrollbehov börjar inte misshandla, men så gott som allt våld i hemmet börjar med att förövaren stegvis tar kontrollen över sin partner och gör henne beroende av honom. När hon inte längre är självständig och när han är hennes allt, då kommer första slagen. Det behöver inte hända dig, men snälla TS, ha det med dig. 

Om du bestämmer dig för att lämna honom så se till att du har stöd av närstående och att du inte är ensam första tiden. Du kan också be om hjälp från en kvinnojour, de jobbar med mer än fysiskt våld. 

Hej TS, 

Jag har levt med andra kunturer hela mitt liv. Nära vänner, inneboende, partners, från Afrika, Mellanöstern, Latinamerika, Östeuropa?Och jag har själv bott flera år i sådana länder. Det du beskriver har INGENTING med främmande kulturer att göra, det handlar om sjukligt kontrollbehov och kvinnosyn. Ingen jag känner beter sig på det här sättet. I alla länder finns det män och kvinnor som lever i mer eller mindre jämlikhet och respekt, och andra som förtrycker. Den man du är tillsammans med tillhör den andra gruppen. Han försöker kontrollera dig på ett sätt som för de flesta inte är acceptabelt. Acceptera det inte du heller! Alla människor har rätt till son egen inkomst och till sin självständighet. Om du vill sluta feströka och dricka så gör det - men du måste sätta ner foten när det är din pojkvän som begär det av dig. Det kommer att bli mer och mer krav från honom och ju längre tid som går desto svårare blir det att ta sig ur. Jag förstår att det redan är svårt, men det kommer bara bli svårare om ni fortsätter vara tillsammans och kanske gifter er och skaffar barn. 

Har du dina föräldrar, syskon eller vänner kvar? Åk hem till dem en helg, berätta allt, lyssna på dem. Det är lätt att bli osäker när man är mitt uppe i något, men andra som älskar dig kan hjälpa dig att se situationen från en utomståendes perspektiv. 

Det är väldigt stora varningsklockor som ringer när man hör någon kontrollera sin partners kläder och ekonomi - och kanske också umgänge? Alla män med kontrollbehov börjar inte misshandla, men så gott som allt våld i hemmet börjar med att förövaren stegvis tar kontrollen över sin partner och gör henne beroende av honom. När hon inte längre är självständig och när han är hennes allt, då kommer första slagen. Det behöver inte hända dig, men snälla TS, ha det med dig. 

Om du bestämmer dig för att lämna honom så se till att du har stöd av närstående och att du inte är ensam första tiden. Du kan också be om hjälp från en kvinnojour, de jobbar med mer än fysiskt våld. 

Tack för alla era svar. Jag känner mig helt tömd på energi och saknar glädjen till livet och förstått mer och mer att det beror på hans kontrollbehov, och jag förstår att alla är inte såhär som är muslim eller från den kulturen utan då är bara min kille kontrollerande.

Jag känner mig bara så dum att jag inte sett varningsklockor, till exempel, när jag träffade min kille för 6 år sedan och skulle träffa hans familj då frågade hans syster mig om han är snäll mot mig, och jag svarade ja såklart. och hans syster har alltid varit snäll mot mig. Men jag minns när vi satt ner med hela hans familj och hans syster såg så fundersam och oroad ut, och sen så sa hon att hon är rädd om jag kommer klara av hur bestämmande han är för hon ser att jag är blyg. Jag är ganska blyg och snäll. Och då hade jag inte sett den sidan av honom. Men jag tänkte inte mer på det.

Och sen var det någon som skrev här att jag borde dejta svenska killar istället, men man blir ju kär och man kan inte bestämma vem man blir kär i ibland. Och sen ska det väl inte spela någon roll var personen kommer ifrån. Men det var bara nu under senaste året som jag såg förändringar i våran relation, och han har alltid sagt och uttryckt sig att jag måste respektera hans religion och att i hans kultur så gör man si och så och han är mannen så han måste bestämma och då undrade jag hur det har varit för andra som varit i en liknande relation. Men då förstår jag att min kille är kontrollerande och han bara är så, att det inte har med kultur eller religion att göra så mycket. 

Jag har en fin familj och vänner som jag ändå skriver, ringer, träffar och pratar med ofta men jag vill inte dra in dom i det här och få dom att må dåligt och bli besvikna, så dom vet inte allt detta men dom har nog sett att han har väldigt starka åsikter och väldigt bestämmande men dom tycker om honom men dom vet inte allt detta som sagt. Han är ganska charmig som person men det är bara fake. Jag kommer börja göra mig redo att lämna, men det känns så jobbigt och svårt men jag vet att jag måste för jag mår ju inte bra alls.