Jag sörjer vår relation och att han blivit kontrollerande
För 6 år sedan träffade jag den mest perfekta killen. Han var charmig, fin, brydde sig om min familj, vi gjorde mycket saker tillsammans, jag blev väldigt kär väldigt snabbt och vi flyttade ihop efter att vi bara känt varandra 3 månader efter att ha umgåtts väldigt intensivt- i princip varje dag- dessa 3 månader. Jag var 19 år då när vi sågs, han var 27. Nu är jag 26 och han är 33 och ska snart fylla 34.
Hur som helst så har jag sörjt så mycket det senaste året. Han har blivit extremt kontrollerande, och då menar jag EXTREMT kontrollerande. Egentligen så har han nog varit lite bestämmande gällande saker redan i början av våran relation- hans ursäkt eller vad man ska säga- är att han är ?äldre? och vet ?bättre?.
Vissa saker har jag varit ok med att han kan bestämma. Men nu på senaste har han börjat bestämma extremt mycket över vad jag har på mig, att jag inte får visa hud. Och bestämt över mina pengar och när min lön kommer till kontot så vill han gärna ansvara för mina pengar, att jag ska göra över allt till honom. Och precis för 20 minuter sedan kom jag hem och jag hade köpt ett par skor åt mig själv för 950 kronor som både jag och min mamma tyckte var så fina. Och jag var så glad över att ha köpt dom! Men när jag kom hem och visade dom för killen så skrek han och slog knytnäven i väggen och skrek att ?om du ska handla saker till dig så måste du först kolla med MIG att jag är OKEJ med att du köper detta!? Och jag svarade ?men det är mina pengar och du köper ju saker till dig själv för dina pengar och jag älskade dom här skorna!? Och han bara skrek och skrek att jag måste kolla med HONOM att det är ok.
Jag mår så fruktansvärt dåligt. Han får mig alltid att gråta och suddar ut mitt leende och viljan att ens orka leva. Jag kan inte bestämma över mitt liv längre. Och han skriker på mig att jag är en tönt som gråter. men jag gråter för jag sörjer vår relation, vår fina relation som är över. Jag gråter för jag sörjer att jag måste våga lämna. Jag sörjer för jag har försökt att prata med honom om att han inte ser att det är han som beter sig fel gentemot mig. Jag sörjer för att min pappa dog när jag var barn och jag har ingen pappa som kan typ hjälpa mig att sätta honom på sin fucking plats. Jag frågar mig själv om det är jag som gjort fel. För det är det min kille säger, att ingen absolut ingen kommer vilja ha mig. Men jag är bara en helt vanlig snäll tjej, som aldrig aldrig aldrig skulle behandla någon illa och tyvärr så gör han mig illa. Och jag valde att förlåta att han hade sex med en annan tjej för några månader sedan, för att jag är så jävla snäll och han är så jävla kontrollerande. Jag lovar, han kommer säkert vara otrogen mot mig igen nu för att jag köpte ett par skor till mig själv. För så idiotisk är han.