Forum Känsliga rummet Psykisk ohälsa
  • Anonym (Skäms)
    Anonym (Skäms­)
    21 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Tror jag är deprimerad men vågar inte prata med någon pga rädsla för soc :(

    Ja jag vill väl egentligen skriva av mig och hoppas på att få några kloka råd. Jag tror helt klart att jag egentligen fått en förlossningsdepression /depression. Jag har 7 barn i åldrarna 0-15 år. Vi fick vår minsta "sladdis" väldigt oplanerat. Sambon jobbar 7-16 medans jag är fl dagtid och arbetar 17-00 4 dgr i veckan. Vi har väl kanske inte den bästa relationen och lever mer som vänner. Jag har dragit ett rätt stort lass sista tiden då sambon är iväg när jag inte arbetar för att han behöber sin så kallade "egentid" eftersom han ansvarar för barnen de kvällar jag arbetar.
    Jag sköter väl det mesta handling,  städning, kläder osv osv. Ser till att maten är färdig att värmas på de dagar jag arbetar och att alla barnen gympa påsar , frukt osv är packat. Jag tar även minstingen nattetid och då han har kolik så är det rätt påfrestande och det finns även fler barn i familjen som vaknar nattetid, så sömntimmarna ligger väl på extern minus och lite där till. 
    Jag har försökt tala om för sambon att jag är helt slut  men han verkar inte direkt bry sig. Jag börjar känna att jag helt plötsligt kan sitta och börja gråta kvällstid när jag är själv för att jag är helt slut. Mitt störta dilemma är qtt jag vågar inte prata med någon . Jag har läst sådna skräckhistorier om att barn tagit av soc osv pga ens mående. Just nu drabbar det väl inte barnen direkt. Men jag vet inte hur länge jag orkar hålla min fasad. Jag behöver verkligen tips på hur jag ska lyckas vända mitt mående :(

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Tror jag är deprimerad men vågar inte prata med någon pga rädsla för soc :(
  • Phalaenopsis
    Phalae­nopsis
    #11
    Citera Visa endast Anmäl

    Nog för att de existerar knepig vårdpersonal som gör soc-anmälan för typ vad som helst, men särskilt vanliga är de inte. BVC-personal har dessutom som uppgift att identifiera och slussa vidare vid förlossningsdepressioner. Om inte annat kan du få någon att tala med.
    Sedan måste ni fördela arbetsbördan hemma på ett vettigare sätt. Om han vägrar inse problemet kanske ni kan gå till någon äktenskapsrådgivare?

  • Zakopane
    Zakopa­ne
    #12
    Citera Visa endast Anmäl

    TS, du ska inte dra dig för att söka hjälp. De som skriver att soc skulle gå in är bara ute och cyklar. Jag har själv haft läkarkontakt i många år för utmattningssyndrom och depressioner, men det finns inget likhetstecken mellan att ha det och att behöva få ingripande från socialtjänsten.

    Numera är jag frisk och kry och jobbar som jurist. Jag har lång erfarenhet av ärenden om tvångsomhändertagande av barn i domstol och även av att arbeta tillsammans med soc på en kommun som rådgivare i såna ärenden utifrån den juridiska aspekten. Så nej, lyssna inte på de som säger att du kommer få en orosanmälan.

    Dock är det ju uppenbart att du är slutkörd och kanske sitter lite i en rävsax, jag gissar att ni känner att ni behöver din inkomst av arbetet fyra kvällar i veckan? Att ert förhållande är mindre bra tar förstås också mkt energi. Hur gammal är den yngsta lillen? 

    Ofta är det känslan av att man inte vet hur man ska lyckas förändra sin situation som gör att man mår extremt dåligt. Men det finns hjälp att få. Våga sök hjälp. Prata med vårdcentralen. kram.

  • Zakopane
    Zakopa­ne
    #13
    Citera Visa endast Anmäl

    och, du ska inte skämmas! Du gör hela tiden så gott du kan och jag är säker på att du gör det bra också, även om du känner att du inte orkar fullt ut så som du vill.

  • Anonym (Tassar tyst)
    Anonym (Tassa­r tyst)
    #14
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Stegvis) skrev 2022-05-24 12:31:46 följande:

    En stor varning för att prata med nån inom vården som har anmälningsplikt. Du kommer automatiskt bli soc.anmäld. Först och främst ska du ställa mer krav på din man. Han får göra mer helt enkelt. Vill du prata med nån så gå till en präst- de har tystnadsplikt och ingen anmälningsplikt. Sen får du se till att få egentid helt enkelt. Barnvakt, avlastning eller maken får ha barnen. Prioritera om i livet. Inte göra onödiga saker och inte ägna tid åt onödiga människor heller. Kanske tom jobba mindre.


    Det här inlägget ska tas på allvar.
    Vården har anmälningsplikt och när soc blandas inte kan det sluta precis hur som helst.

    Jourhavande präst finns dygnet runt.

    Viktigt också att inte säga något till dagis- eller skolpersonal som också riskerar att anmäla.
  • Anonym (Malin)
    Anonym (Malin­)
    #15
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Stegvis) skrev 2022-05-24 12:31:46 följande:

    En stor varning för att prata med nån inom vården som har anmälningsplikt. Du kommer automatiskt bli soc.anmäld. Först och främst ska du ställa mer krav på din man. Han får göra mer helt enkelt. Vill du prata med nån så gå till en präst- de har tystnadsplikt och ingen anmälningsplikt. Sen får du se till att få egentid helt enkelt. Barnvakt, avlastning eller maken får ha barnen. Prioritera om i livet. Inte göra onödiga saker och inte ägna tid åt onödiga människor heller. Kanske tom jobba mindre.


    Varför sprider du lögner?. Finns ingen automatiskt soc anmälningsplikt bara för att man har barn och söker vård, för tex Depression, ångest. Sluta.
    Du skriver saker som gör att människor just avstår vård de behöver, blir sämre isället och det kan sluta i verklig tragedi. 

    De andra tipsen är jag helt med på och är bra. 
  • Anonym (FYI)
    Anonym (FYI)
    #16
    Citera Visa endast Anmäl

    För de som fortfarande inte fattar: Nej det finns ingen "automatisk" skyldighet att soc-anmäla för att man söker vård utan det beror på hur just den personen bedömer ts eller någon annans situation. Om de anser att ts inte klarar av situationen själv och pappan inte hjälper till att stötta upp så kan det mycket väl bli en anmälan. Det är deras skyldighet vid minsta lilla oro, ta det på allvar!

    Den som vill chansa med sitt familjeliv får göra det, jag skulle inte riskera att få en hel cirkus på mig för att jag mår dåligt. Du vet aldrig om den person du möter inom vården är en klok och inkännande person eller om det är en hysterisk "ja men tänk på barnen"-människa.

  • Anonym (Tassar tyst)
    Anonym (Tassa­r tyst)
    #17
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (FYI) skrev 2022-05-26 06:44:39 följande:

    För de som fortfarande inte fattar: Nej det finns ingen "automatisk" skyldighet att soc-anmäla för att man söker vård utan det beror på hur just den personen bedömer ts eller någon annans situation. Om de anser att ts inte klarar av situationen själv och pappan inte hjälper till att stötta upp så kan det mycket väl bli en anmälan. Det är deras skyldighet vid minsta lilla oro, ta det på allvar!

    Den som vill chansa med sitt familjeliv får göra det, jag skulle inte riskera att få en hel cirkus på mig för att jag mår dåligt. Du vet aldrig om den person du möter inom vården är en klok och inkännande person eller om det är en hysterisk "ja men tänk på barnen"-människa.


    Precis så.
  • Anonym (Tjejen)
    Anonym (Tjeje­n)
    #18
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Skäms) skrev 2022-05-23 23:28:25 följande:
    Tror jag är deprimerad men vågar inte prata med någon pga rädsla för soc :(

    Ja jag vill väl egentligen skriva av mig och hoppas på att få några kloka råd. Jag tror helt klart att jag egentligen fått en förlossningsdepression /depression. Jag har 7 barn i åldrarna 0-15 år. Vi fick vår minsta "sladdis" väldigt oplanerat. Sambon jobbar 7-16 medans jag är fl dagtid och arbetar 17-00 4 dgr i veckan. Vi har väl kanske inte den bästa relationen och lever mer som vänner. Jag har dragit ett rätt stort lass sista tiden då sambon är iväg när jag inte arbetar för att han behöber sin så kallade "egentid" eftersom han ansvarar för barnen de kvällar jag arbetar.
    Jag sköter väl det mesta handling,  städning, kläder osv osv. Ser till att maten är färdig att värmas på de dagar jag arbetar och att alla barnen gympa påsar , frukt osv är packat. Jag tar även minstingen nattetid och då han har kolik så är det rätt påfrestande och det finns även fler barn i familjen som vaknar nattetid, så sömntimmarna ligger väl på extern minus och lite där till. 
    Jag har försökt tala om för sambon att jag är helt slut  men han verkar inte direkt bry sig. Jag börjar känna att jag helt plötsligt kan sitta och börja gråta kvällstid när jag är själv för att jag är helt slut. Mitt störta dilemma är qtt jag vågar inte prata med någon . Jag har läst sådna skräckhistorier om att barn tagit av soc osv pga ens mående. Just nu drabbar det väl inte barnen direkt. Men jag vet inte hur länge jag orkar hålla min fasad. Jag behöver verkligen tips på hur jag ska lyckas vända mitt mående :(


    Du ska akta dig för socialtjänsten, de är helt sjuka. jag gör så att jag söker öppenvården och förnekar att jag har barn. Då får jag samtalskontakt och medicin. det hjälper. 
  • Anonym (Abc)
    Anonym (Abc)
    #19
    Citera Visa endast Anmäl

     Jag var har mått dåligt ett tag de har hänt mycket i mitt liv bla ett trauma när min 11åriga dotter gick bort i sjukdom.  Pratade med en kurator och blev soc anmäld. De tyckte dom skulle hjälpa mig pg mitt mående , men jag pratar ji redan med någon. Jag fattade inte vad problemet är. De andra barnen var inte i fara pg jag var ledsen. De la ner de iallafall.

  • Zakopane
    Zakopa­ne
    #20
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Tassar tyst) skrev 2022-05-25 22:48:00 följande:
    Det här inlägget ska tas på allvar.
    Vården har anmälningsplikt och när soc blandas inte kan det sluta precis hur som helst.

    Jourhavande präst finns dygnet runt.

    Viktigt också att inte säga något till dagis- eller skolpersonal som också riskerar att anmäla.
    Problemet du gör är att du förutsätter att TS missköter barnen så att de far illa, bara för att hon själv mår dåligt/är utsliten.

    att må psykiskt dåligt är inte detsamma som att barnen tar skada. Nog har vi alla haft perioder i vår barndom då våra föräldrar mådde bättre eller sämre en sväng, men det tillhör livet och är inget man blir föremål för soc-utredning för.

    Ok, skulle TS säga att barnen blir inlåsta i garaget varje natt för att hon inte orkar se dem och att hon byter blöja på den yngsta max en gång i veckan så måste sjukvården orosanmäla. men där är vi ju inte.
  • Zakopane
    Zakopa­ne
    #21
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Tjejen) skrev 2022-05-26 09:32:32 följande:
    Du ska akta dig för socialtjänsten, de är helt sjuka. jag gör så att jag söker öppenvården och förnekar att jag har barn. Då får jag samtalskontakt och medicin. det hjälper. 
    Ok, och vad är din sjukdomsbild /dina problem då? om du redogör för det så kan man ju jämföra om din situation på något sätt är applicerbar på TS.
Svara i tråden
Svar på tråden Tror jag är deprimerad men vågar inte prata med någon pga rädsla för soc :(

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies