Hur mycket hjälp får 3-4 åringar på förskolan?

Det är säkert lite olika på olika förskolor, men på vår är det så här:
De äter själva allihop. 1-åringarna kan behöva lite hjälp då och då, men 2- och 3-åringarna äter definitivt själva. På toaletten torkar personalen när 3-åringen bajsat, men de torkar själva när de bara kissat. Vi får påminna däremot, för de glömmer ofta. Lite i taget får de lära sig att torka själva, och nästan alla klarar det innan det är dags att flytta upp till skolan.

3-åringarna får klä sig själva så mycket som de klarar av. En del kan knappt ta på sig strumpor själva, medan andra klarar allt utom dragkedjor.

Det beror väl till stor del på barnet
Men skulle säga de flesta fall äter de själva, ev hjälp med skära om svårt. De får den hjälp de behöver på toalett, oftast börjar de kunna torka efter kiss men behöver hjälp efter bajs. 

Samma på mina barns. 

Om en 4-åring inte klarar att äta själv så är det något fel. 

Ja, vi hade en 4-åring som vi behövde mata, men det visste vi om. Det var ett barn med särskilda behov, och han kunde verkligen inte få till det där med att få mat på skeden.

På mina barns förskola tar barnen mat själva och äter själva. Klär sig själva, åtminstone mestadels.
Har fått hjälp på toaletten efter behov. 

Jag har aldrig varit med om att hjälp nekas för att de "borde" klara nåt i en viss ålder. 

Jag jobbar på storabarnsavdelning (3-5 åt) och det kan variera en hel del när barnen kommer upp till oss. En del barn har inte ens gått förskola innan de börjar.

Vi förväntar oss ingenting, men däremot jobbar vi lite extra med de barn som "inte kan" hänga kläder på kroken, torka sig när man har kissat, eller som inte kan dela en potatis i två delar. De flesta barn kan (trots att de aldrig har försökt) de vill bara att en vuxen ska göra det åt dem. (undantag finns dock)

För ett år sedan fick jag en 4-åring till min avdelning. Hon åt puread mat och kunde "ingenting." Det fanns ingen BUP inkopplad eller BVC, så det gällde ju att kolla om det var föräldrarna eller hon själv som hade utmaningar. Jag valde att fokusera på en enda sak och det var om hon kunde dra ner dragkedjan på jackan. Under tre dagar satt jag på golvet med henne i hallen i 20 minuter, visade och berättade efter att vi hade varit ute. Jag krävde inte mer än att hon skulle hålla i dragkedjan. Första dagen grät hon. Andra dagen var hon arg och ilsken och sade åt mig att göra det. Den tredje dagen tog hon tag i dragkedjan. Då kunde jag se att hon inte hade problem med motoriken. Innan dess visste jag faktiskt inte, men efter det kände jag att om hon bara drar ner dragkedjan på jackan två centimeter så ser jag om det har med muskelstyrkan eller ovilja att göra. Dagen efter drog hon ner hela dragkedjan. Jag jublade inombords! Hon kunde alltså, men har inte haft vuxna omkring henne som gör det möjligt!

Efter det så har vi fortsatt att testa och utmana. Vi är kanske lite hårdare nu efter ett år, men hon klarar också saker mycket snabbare och bättre nu än tidigare. 

 

Sedan skull jag vilja tillägga att barn tittar på barn. De flesta barn gör som andra barn gör, efter en tid. Om barn inte kan, så har personalen (oftast) erfarenhet och utbildning att träna barnen och gör det i samverkan med föräldrarna. I annat fall tar man in specialpedagog om pedagogerna behöver vägledning.

De flesta barn anpassar sig redan efter ett par veckor på en storabarnsavdelning. Barn är härmapor och kollektivister i den åldern. De gör som alla andra gör. (med hjälp av personal)

Angående dragkedjan: är det något man behöver lära sitt barn? Tror aldrig vi har visat utan där är det något dottern listat ut själv. 
Eller menar du att man behandlat barnet som en bebis i fyra år?

Min erfarenhet är att barnen får hjälp med det de behöver. En del barn har blöja ända upp i skolåldern, då får de hjälp med det, en del klarar inte att vara i grupp länge, då får de hjälp med det osv. 

Om ditt barn har behov som jämnåriga barn inte brukar ha - säg till i tid så att förskolan hinner förbereda. Är det stora problem brukar bvc redan ha uppmärksammat det.