Separerade, bor ihop, han dejtar andra

Han beter sig som ett arsle! Men, och jag vet att det är svårt nu, försök ändå hitta lugnet i att du faktiskt inte är tillsammans med ett arsle längre. Det är han som beter sig illa och du kommer att slippa honom snart. 

Försök också hitta en annan bostad. Om det är andra hand eller ett gästrum spelar ingen roll. Du ska inte bo med honom mer!

Se till att hitta en psykolog/samtalskontakt till dig själv. Det här kan bli en jobbig separation. Om han ångrar hela er relation finns det en risk för att han inte kommer vara en särskilt närvarande pappa. Se till att prata med en jurist för att ta reda på vad du har rätt till. Bara för att han köpt bostadsrätten betyder det inte att du automatiskt blir helt lottlös. Skit nu i att han köpt den, om ni inte har något samboavtal har du rätt till ersättning. Tänk nu inte på att det är hans pengar/bostad. Nu ska du göra det bästa möjliga för ert barn. 

Ingen rolig situation och han beter sig otroligt respektlöst. 

Hur delar ni upp vardagslivet? Om jag var du hade jag delat upp innehållet i kyl och frys till egna hyllor och sedan hade jag talat om för honom att nu kör ni varannan vecka med ansvar för barnet. 

Därefter hade jag talat om för honom att nästa lördag ska jag på dejt. Gå sedan ut och gör något du mår bra av, umgås med en kompis, gå på bio, fika, att det är en dejt med dig själv måste han inte veta om.

Sträck på ryggen och låt inte bara han ta fördelar av sin nyvunna frihet, du är ju faktiskt också singel och fri och har rätt att komma och gå som du vill när det är hans tur att ha ansvar för barnet.

Informera honom, vänligt men bestämt, att ert gemensamma barn är ert gemensamma ansvar. Så varannan helg får han snällt hålla sig hemma med ert barn, medan du får tid för dig själv.

Mitt ex var ungefär likadan. Han började dejta innan vi bestämt att separera. Han flyttade ut i tv-runmet och låg där och pratade i telefon med först olika tjejer, sen en som han blev ihop med. Man kunde höra mumlande långt in på nätterna. Det var jättejobbigt. 

Han åkte också iväg och kunde vara borta en eller flera nätter utan att säga till i förväg. Eller så var han bara borta några timmar. 

Jag blev verkligen som ensamstående i ett slag, fick ansvar för barn dygnet runt, kunde inte räkna med honom alls. 

Vi hade en gemensam bostad, det slutade med att jag gav honom 500tkr mer än han hade rätt till rent juridiskt  + bilen för att han skulle flytta. 

Det finns inget att göra förutom att försöka hålla i rutiner osv och I ditt fall såklart hitta en ny bostad så fort som möjligt. Att ha ett arbete att gå till är guld värt när det är såhär jobbigt hemma. Ta vara på det! 

För min del blev det ett sånt trauma att jag har ett par år som jag knappt har några klara minnen ifrån. 

Det allra svåraste är att upprätthålla en positiv bild av pappan för barnet, tycker jag. Där får man spela lite teater ibland. 

Jag tycker inte du har rätt att hindra honom att dejta av den enkla anledningen att du inte har lyckats hitta egen bostad än. Ni är separerade och oavsett bostadssituationen ändras det inte  däremot har ni ju fortfarande gemensamt ansvar för ert barn. För att det ska fungera bra så vore det bästa ju om ni fördelade ansvaret och hade fasta dagar då du eller han har ansvar för barnet. Då kan man enklare planera. Sätt er ner och prata och kom fram till ett system. Exempelvis kan manbörja med "varannan vecka redan nu. Ena veckan är man den som hämtar/lämnar barnet och vabbar (den andre får kanske ansvar för handling den veckan). Den som inte har barnvecka håller sig hemifrån i största möjliga utsträckning. Bägge är fria att dejta på sin barnlediga vecka.

Tack för alla era svar!

Till saken hör att han har aspberger och har sen dag 1 inte tagit så stort ansvar för vårt barn. Han fick sin diagnos i princip i samma veva som hen föddes. Han har försökt föra över sina öronmärkta föräldradagar på mig, men det har inte försäkringskassan gått med på trots läkarintyg. Han är även deprimerad och självmordsbenägen, men nu är han hur glad som helst plötsligt och livet leker. För honom.

När jag väl hittar bostad ska barnet bo hos mig på heltid, men då eventuellt hos honom varannan helg eller när hen själv vill. Hen är väldigt mammig (kanske ganska naturligt då han fram tills för kanske 6 månader sen) varit lite frånvarande som förälder. Och efter barnet fick reda på separationen har hen blivit ännu mer mammig och vill inte heller att pappan ska ta i hen. 

Jag förstår att jag inte kan hindra honom att dejta då vi inte längre är ett par. Men kan man inte begära någon slags respekt för mig och vårat barn? 
Jag ska iaf prata med honom om att vi måste få fritid båda två, även om han bestämt sagt i flera år att han inte kan ta hand om barnet pga sin problematik... Det blir ju jag som blir hemma på heltid...

Han beter sig väldigt elakt.

såklart han har rätt att dejta, men man kan faktiskt visa respekt och vänskap för den person man levt och har barn med.

var glad att du slipper honom nu när du ser hans Sanna jag.

Men kräv att ni börjar praktisera varannan vecka livet med barnet redan nu, dvs varannan vecka handlar och städar han samt har fullt ansvar för barnet med nattning och helgaktiviteter- varannan vecka du.

Du har inget ansvar att ta hans föräldraansvar för att han ska ränna med tjejer på kvällarna. Han är i första hand pappa SEN singel.

Ok, men om du nu ska ha ensam vårdnad så är väl han skyldig att betala underhåll?

Ja, det får han göra. Det vet han. Det jobbiga är att han börjar ändra sig och vill ha barnet mer hos sig. Trots att han för bara två månader sen inte klarade av att umgås med barnet så mycket.

Han har såklart lika rätt att vara med barnet som jag. Tycker bara det är konstigt att han plötsligt kan vara med hen så mycket....

Till det praktiska:

boka tid hos familjerätten och lägg upp ett schema hur ni ska ha erat barn. 

kolla om du kan få ensam vårdnad (om du vill det). pappan kanske vill skriva under utan problem. då får du alla föräldradagar och slipper vänta på honom med beslut och underskrifter. Han har fortfarande rätt till umgänge och det är viktigt för barnet att han får vara delaktig.

om ni ska ha delad vårdnad, gör klart redan nu vad som gäller. Få allt nedskrivet. 

dokumentera Allt han gör som rör barnet. kan vara bra för framtiden om det skulle bli tjafs och ni hamnar i en vårdnadstvis. det bästa är ju att försöka lösa det utan sånt, men man vet aldrig vad som händer och det är bättre att gardera sig.

lägg ut annonser att du letar bostad. Ring alla bostadsföretag och förklara din situation.

ställ krav Och ta hjälp av både familj, vänner och familjerätten.

Tack, ska kolla upp allt det här. Har skrivit upp allt jag ska ta tag i och ordna. Hoppas få boende snabbt för detta funkar verkligen inte. Varje gång han går ut är det som ett knytnävsslag i magen och jag vill mest spy. Huvudet bara snurrar. Jag mår hemskt dåligt i att gå runt därhemma med honom och han är så lycklig, sms:ar ideligen, säger "jag går ut ikväll" och kommer hem mitt i natten.

Jag vet att han gjort slut med mig, men det känns som att han är otrogen helt öppet....

Ja ts, du tänker lite fel, men inte helt fel. Ni är inte ett par, ni hade inte ens bott ihop om du hade kunnat hitta boende, och det kan ta lång tid att hitta. Han har ingen skyldighet att leva i celibat under den tiden. Jag förstår att du hade önskat att han inte skulle dejta på ett sådant sätt att du blir konfronterad med det, men nu är det så eftersom ni bor ihop. Annars hade han dejtat minst lika mycket, om inte mer.

Om han är ute halva natten så är det hans val. Om han vill dejta så är det hans val. Om du vill veta eller inte är upp till dig, kanske det är bättre att han är ärlig där. Men er relation är avslutad, även om jag förstår att det inte känns som att ni är 100 % klara eftersom ni bor tillsammans. Om det blir för jobbigt kanske du får fundera på andra lösningar. Även i städer med flera års bostadsköer kan man hitta guldkorn! Eller så kanske du kan söka dig lite utanför nuvarande ort.

Ert barn kan inte vara så gammalt men många barn har problem med att föräldrarna träffar nya personer, oavsett omständigheter. Det är en helt annan diskussion som ni får ta med henne att ni två inte är ett par längre, för det vet hon väl antar jag. Om dottern frågar var pappa är säger du så klart att han är ute! Vad gör han? Han är ute, du får fråga pappa senare. Du ska varken ljuga eller släta över eller spä på, han får ta den förklaringen med henne.

Men du måste flytta ut!

På vilket sätt menar du att han inte respekterar er? Att du blir ledsen är tyvärr inte en faktor här. Om han missköter ansvaret för barnet så är det en fråga ni måste diskutera, som flera andra sagt bestämma dagar när han har ansvaret själv så du också kan gå iväg.