Definiera otrohet

Det beror iof på i vilket syfte man äter lunch med kollegan.

Om man äter lunch i vänskapligt syfte utan några baktankar så kan man kanske hävda att ens partner är svartsjuk om hen inte gillar det.

Om man äter lunch med någon man är dökåt på och/eller som är dökåt på dig i syfte att odla en närmare relation med personen så är det enormt cynisk och falskt att påstå att ens partner bara är svartsjuk för att hen inte gillar det.

Om man är nöjd I sitt förhållande men ändå har ett behov att lägga upp lite bilder som visar att man tränar och är snygg och flirta lite med de snyggaste tjejer som kommenterar. Vad fyller det för behov tror ni.
En del gillar ju uppmärksamhet. 

Verkar så.

Fast varför stannar man hos någon som är dödkåt på sin kollega? 

Och menar du att den svartsjuka vet om detta, eftersom den kåta partnern berättat att det är anledningen?

Förmodligen för att det är väldigt vanligt att bli attraherad eller kär i någon annan när man är i ett långt förhållande, men alla väljer ju inte att agera på det.

Personen behöver inte alltid veta det, poängen är att en lunch inte alltid behöver vara så oskyldig som du fick det att låta. Det beror som sagt helt och hållet på syftet bakom det.

Vad jag menar är: var kommer svartsjukan ifrån? Är den berättigad eller inte?

Om man aldrig fått en indikation på att ens partner är otrogen, varför ska man då bli svartsjuk om den äter lunch med en kollega av motsatt kön? Jag förstår inte. 

Och om man tror att ens partner efter ett långt förhållande blir attraherad eller kär i en annan, då borde man väl börja i den ändan istället. För du tror väl inte att frånvaron av att luncha med kollegor gör att partnern inte blir kär i andra?

Vad mer ska ens partner inte få göra, eftersom allt kan tolkas som otrohet? 

Jag har själv haft ett förhållande med en person som var svartsjuk, och ja, för att få någon slags frid hemma, var jag tvungen att låta bli att berätta vissa saker, annars blev det korsförhör. 

Det centrala i diskussionen här är "som du inte kan berätta om hemma". Det saknas tillit i relationen och det kan inte enbart skyllas på en svartsjuk partner. Det kan vara det, men mest sannolikt saknas bra kommunikation och kanske olika syn på vad som är acceptabelt och inte. Att ducka diskussionen om vad som är ok eller inte leder inte till tillit. 

Otrohet för mig ligger mycket i intentioner men också att man lever och agerar på ett sätt som är sjysst i relationen. Som inte gör min partner osäker. Som skapar känsla av förtroende hos min partner. 

Notera gärna att jag utgår från hur jag ska agera hela tiden. Inte hur han ska agera. Passar inte våra stilar i att relatera till varandra, så kommer det skita sig. Och jag är inte främmande från att lämna om så krävs. 

Men jag har en ganska snäv uppfattning om vad som är ok och inte. Jag har vänner som inte fattar att man ens kan vara trogen i en riktigt lång relation. För mig är det en fråga om inställning. Det är också inställning som hjälper till att skapa tillit tillsammans med kommunikation. 

Trams att en person är svartsjuk för att man har olika gränser. Resultatet när det saknas tillit kan se olika ut. En del blir kontrollerande. Det funkar inte att ducka för ett sånt problem genom att sluta kommunicera, vilket många tycks tro är en lösning. 

Om du snöat in dig på att allt utom 100% ovillkorlig frihet att göra precis vad man vill när man vill i en relation är detsamma som svartsjuka så är det kanske inte så konstig om du inte förstår.

Jag tror inte relationer fungerar så, jag tror att relationer aldrig är ovillkorliga utan snarare en balansgång av ömsesidig respekt för varandras gränser och tolerans. Det som är ok för dig är inte nödvändigtvis ok för din partner och visst kan du hävda din rätt att göra som du vill men din partner har även hen rätt att lämna dig om hen inte är ok med det du vill. Friheten går åt båda hållen.

Kan man inte acceptera att inte längre kunna vara fri att göra precis som man vill när man vill så ska man nog helst inte vara i en relation utan förbli singel.

Jag pratar om att äta lunch med en kollega, inte att få göra som jag vill utan att bli ifrågasatt. 

 

Den där lunchgrejen spårade kanske ur... Vad jag menade var att om min man, dag ut och dag in, lunchade med en och samma kvinna utan att säga ett ljud om det hemma, så är något fuffens. Inte att han behöver avlägga dagsrapport till mig, men i något sammanhang borde det kommit upp, naturligt, i ett samtal. Kanske om något helt annat... Om han dessutom ljuger om jag skulle ställa frågan rakt ut så har han ju något annat än mat i tanken under dessa luncher. Men det kanske funkar olika om man lever med en väldigt svartsjuk partner, jag svarade utifrån mitt perspektiv och jag och min man pratar dagligen både mycket och länge så för mig, hade det inte varit ok att jag inte visste om det...

Det kan vara så, att det är något fuffens. Men då borde man ju märka det på andra sätt också. För en lunch är ju inte otrohet. 

Men en anledning till att inte säga något är att man har en svartsjuk sambo. Om man vet att det blir krossförhör om man nämner det, så låter man bli.