Är min kompis för egoistisk?

Läs ts inlägg från tidigare idag där hon la fram den bistra realiteten att dottern i värsta fall skulle kunna behöva tacka nej till utbildningen. Förstår inte att du glömt det vi diskuterade för ett par minuter sedan...?

Och vad får dig att tro att de inte har fortsatt att leta? TS har ju till och med skrivit ut att dottern är upptagen med leta. Läser du inte vad hon skriver innan du svarar?

Att fråga en gång utan att få ett rakt svar och sedan föra det på tal en gång till är inte att tjata.

Fast det VET du ju inte. När din dotter har träffat en tjusig kille som har flyttat in hos henne, kanske de inte vill ha någon (ur deras perspektiv) grinig gammal kärring där som stör smekmånaden. Oavsett vems lägenheten var från början. Du låter naiv. 

Sedan finns det människor med folkvett som inte gör så mot sina vänner. Övriga befattar man sig inte med i onödan.

Jag känner ju min dotter. Hon är väldigt plikttrogen och jag skulle tyvärr säga att hon är väldigt rädd för att göra fel. Det är självklart inte uteslutet att hon skulle bli för full eller något sånt men att hon skulle ta sig såna friheter är faktiskt ganska uteslutet. Du låter som att du omger dig med fel människor. 

Hon är inte naiv. Hon har bara ett annat synsätt än dig. För det är verkligen fundamentalt olika synsätt som möts i den här tråden. 

Den stora skillnaden här är att vissa inte ser gruppens intressen utan är helt fokuserade på sina egna. Så om det finns den minsta lilla risk att de råkar illa ut så säger de nej oavsett vinsten för gruppen.

Med TS (och mitt synsätt) ser man till gruppens intressen. Det finns alltid en viss risk om man lånar ut men vinsten för gruppen gör att risken är värd att ta.

Och om man har det synsättet gynnas alla i gruppen då individer i en grupp är så oerhört mycket starkare tillsammans än enskilda individer som agerar utifrån sina egna intressen. 

...fast då tycker jag att SAMHÄLLET ska ta sitt ansvar och utgöra "gruppen". Med tanke på de skatter som vi betalar, för detta ändamål. Det ska inte behöva vara enskilda privatpersoner som går i sorgen...

Det fungerar inte med så tät lojalitet om det inte finns sociala band.  Mitt hus är öppet för alla vänner och mina vänners hus är öppet för mig och min familj.

Fast om vi hade annonserat att alla människor är välkomna att bo och äta gratis här så hade det snart blivit kaos av alla människor som ser till sina intressen och vill ha gratis mat och husrum utan motinsats.

En av de viktigaste orsakerna med att vara selektiv med vilka man tar in i den närmsta vänskapskretsen är just att man får vänner med liknande generös attityd som en själv.

Det här.

Fast det är ju lite fånigt att påstå att folk här i tråden som inte skulle låna ut en lägenhet aldrig hjälper sina vänner?

Jag har ett flertal nära vänner och vi hjälper varandra när det behövs och när vi kan. Vi finns där för varandra. Men vi kan också ta ett nej från varandra utan att gå i taket och börja dra ner på kontakten.

Skillnaden är kanske att har man ÄKTA nära vänner så  vet man att ibland måste faktiskt individen gå först?
Ibland måste individen säga nej till saker. 

Dessutom består ju oftast ens umgänge av flera olika grupper. Jag har tex olika vän-grupper och familjegrupp.
Om två olika vänner från olika grupper ber mig om hjälp samma dag så MÅSTE jag ju säga nej till den ena.
Och då är jag givetvis glad att vi är så nära vänner att den personen inte tar avstånd från mig pga det.

Jag tycker inte att man helt ska utplåna sig själv för en grupp, för vad består då gruppen av? Massa människor som måste tassa på tå för varandra i rädsla att råka göra fel, ge fel svar, inte kunna eller inte vilja någon gång, för då blir man tydligen utesluten och inte betraktad som vän längre.

De människor JAG omger mig med har omtanke både mot sig själva och andra. 

Ingen har påstått att man alltid måste göra som andra vill, helt befängt ju.
I ditt exempel med två vänner som vill låna något samma dag, självklart måste man säga nej. Hade min vän hyrt ut lägenheten till någon annan hade det ju inte varit konstigt alls.

Det handlar om en vilja att hjälpa och att kunna se bortom sina egna behov och bortom vad som en enklast och säkrast för mig. Man behöver inte utplåna sig själv för det, med lite god vilja och tilltro till andra människor kommer man långt. 

Om det är så då att din kompis inte litar på din dotter men inte vågar säga det till dig?
Det kan ju mycket väl vara en orsak till att hon viftar bort det.

Oavsett måste man kunna ta att vänner säger nej, annars är man ju inte vånner utan ser bara andra människor som att de ska ge en något man vill ha. Och det är ju ganska egoistiskt det med. Att hela tiden förvänta sig saker och tycka att andra ska gå emot sina egna känslor och vilja.

Om man inte måste göra som andra vill, varför tycker du då det är fel det som din kompis gör?

Och hur vet du att dina andra vänner faktiskt VILL hjälpa dig?
De kanske mest gör det för att de vet att om de säger nej utan giltig orsak så kommer du fasa ut vänskapen.
Så det är ju ett tecken på att de gillar dig iallafall eftersom de vill göra allt för att behålla vänskapen med dig.

Jag tycker att du verkar vara en fin och omtänksam vän för det mesta, utom i just det här fallet. 

Du gör en intressant twist i dina senare inlägg där du framställer den generösa som en manipulativ egoist som känslomässigt utpressar sina vänner. Minst sagt en befängd tolkning och jag ser ingen verkligetsbäring alls i det faktiskt. 

För egen del försöker jag leva så nära hjärtat som möjligt, ärligt hjälpande och så långt ifrån manipulativt beteende som möjligt. Om du tycker att jag verkar vara en beräknande egoist utan äkta vänner så får du tycka det. Jag är helt okej med det. 

Enligt både dig och ts har människor som tycker det är ok att säga nej ibland enbart ytliga relationer och är ensamma människor.

Vad säger det om ER tycker du, att om ni anser att orsaken till Nejet inte är giltigt? Då droppar ni ju vänskapen som om den inte var värd något alls för att ni inte fick som ni ville.

Det är vad ni själva skriver och det är svårt att tolka det på ett annat sätt att det enda ni accepterar är Ja när ni frågar om något.

Det där är något du hittat på själv och så tycker jag verkligen inte.

Det är inget konstigt med att inte hjälpa till ibland utan det  handlar om det generella intryck jag får av av en person. Om jag får uppfattningen att någon är en egoist så vill jag inte fördjupa den vänskapen. För egen del har jag aldrig sagt upp bekantskapen med någon och har ingen ambition att göra det heller. Men jag väljer att inte fördjupa vänskapen med människor jag inte ser som  varma, hjälpsamma och generösa.

Någon kanske redan frågat fast jag missat det men har du verkligen frågat rakt ut att "kan min dotter få hyra din lägenhet under en kort period medan hon letar annat boende?"
Eller har du på det "underbara" svenska sättet med subtila antydningar hintat om att din dotter behöver någonstans att bo och förväntat dig att hon själv ska erbjuda sig att låna ut sin lägenhet?

Nja jag sa lite glatt så där Då kanske hon kan hyra din lägenhet till hon hittar något. Hon skrattade lite men svarade inte ordentligt. 

Ja då hade jag gjort samma tolkning som dig. Att hon inte vill hjälpa till.
Trist inställning.