Blev du som tjej tillsammans med din nuvarande kille genom otrohet?

Jag lever i det just nu. Han som är mannen i mitt liv är gift med en annan.

Vi började chatta på Tinder. Han berättade ganska fort hans situation, att han lever i ett äktenskap som inte varit bra på många år och att de börjat prata om att gå skilda vägar ett halvår tidigare. Vi hade mycket att prata om eftersom jag själv skilt mig bara för ett par år sedan. Vi träffades efter 1,5 vecka och föll för varann direkt. Jag vägrade gå med på att vara någon som kommer och splittrar ett äktenskap, men det fanns liksom ingen återvändo. Han bedyrar att det skulle skett oavsett.

Frun bor ännu kvar 2 månader senare, men de diskuterar barnen och boende varje dag. Hon vet om mig. Det är en tärande situation men vi känner att vi är varandras själsfränder och kommer att bli ett officiellt par så fort hon flyttat ut.

Nu är jag inte kvinna, men min fin fru var sambo sedan 4-5 år tillbaka då vi träffades.

Nej. Har varit med om att killar jag gillat visat sig ha förhållanden o då har jag lagt ner med en gång. Skulle inte vilja bli ihop med en cheater.

Har dom skickat in skilsmässopapperna? 

Vill inte vara den som är den, men man kan omöjligtvis veta om någon är personen i sitt liv på 2 månader... Ni är fortfarande i förälskelsebubblan och känner inte varandra ännu, det är endast de bra sidorna som ni ser hos varandra och med den starten så verkar han ju uppenbart ha letat efter en lina/lian ut, kollade på Tinder och träffade dig. 

Han klarar inte av att vara ensam utan behöver se sig om efter nästa lian att kunna greppa tag i innan han kastar sig ut. Ibland är det förvisso så att man träffar någon som gör att man tar steget, men i erat fall så sökte han uppenbart efter någon annan och bekräftelse innan han slår slag i saken då han sökte aktivt.

Finns risk att du blir något av ett s.k rebound. Inte allt för ovanligt (nu är jag fördomsfull) att karlar behöver någon annan kvinna när dom går vidare, du får vara snuttefilt/fylla tomrummet samt agera bollplank/psykolog/stöd under hans separation en stund... Förhoppningsvis är det inte så, men som sagt inte unikt.. 

Åt det hållet. Min sambo är min tidigare väninnas exman. Hon vänstrade mot honom, det kom fram, de separerade och vi träffades. Vi blev tillsammans innan de var skilda. Hon anklagar mig för att ha sabbat deras äktenskap, för utan mig hade han förlåtit henne hävdar hon.

Tack för din input. Det här har jag förstås tänkt igenom många ggr, läst på mycket om liknande situationer, och fått höra de här samma synpunkterna också från min syster t.ex.

Hur bra man känner varann efter 2 månader beror ju på vilken typ av kommunikation man har. Visst har rädslorna funnits att man är ett rebound, vilket vi också diskuterat många ggr. Och därför tror jag på det här, vi pratar om allt. Alla rädslor, precis allt vad det innebär. 

Han skickar ibland skärmdumpar av hans och fruns konversationer så jag vet ju att jag inte blir lurad på något sätt. De har inte skrivit på pappren än. Jag ska trycka på honom lite med det nu. Jag vill inte heller att de ska förhasta sig hur de kommer överens om barn och boende och måste acceptera att det tar lite tid. Men jag är inte heller rädd för att ställa krav.

Bra att du ändå har det i bakhuvudet, skriver det inte för att vara elak utan för att det tyvärr inte är allt för ovanligt och inte roligt att stå där med hopp och till slut förtvivlan. 

Givetvis kan saker bli toppen, men likväl måste man ändå vara realistisk.  

Även om man bor ihop med någon och kommunicerar dagligen under 2 månader så är man ändå i ett skimmer. 

Sedan så är det även som så att när man träffar någon ny direkt efter en separation så är man själv inte medveten om att den nye man träffar är en rebound, det är inget man bestämmer sig för eller kanske ens har för avsikt.

Så kan mycket väl vara så att han inte ser dig som det, det tror jag inte heller att han gör, utan det visar sig senare. Han är inte där ännu, först efter/i samband med själva separationen så kommer hans reaktion på skilsmässan att slå till med alla stegen som finns i sådan där känsloprocess. 

Det är 6 månaders betänketid (tar någon månad längre då det ska skickas in försäkran osv innan skilsmässan fullföljs) så ja, detta borde dom ju skicka in om dom beslutat sig för skilsmässa. 

Han är säkerligen ärlig med sin skilsmässa osv, tror inte på att du nödvändigtvis ska trycka på honom utan istället be honom att göra klart kring sin separation innan ni träffas igen. 

Håller med om tankarna kring rebound. Men det känns ändå bättre då vi uttryckligen pratat om det.

Att skriva under skilsmässopappren är liksom den lätta biten, därför skulle jag gärna vilja att de får det gjort så fort som möjligt, så har man skilsmässan svart på vitt. Även om jag tror honom till 100%. Men det är ändå ett viktigt tydligt steg. 

Att komma överens om det praktiska och att smälta alltihop med de känslostormar det innebär är en betydligt längre och svårare process. Det positiva är att det är någonting jag själv gått igenom relativt nyligen, men har hunnit så långt så det är färdigt bearbetat (kan önska min exman och hans nya fru lycka och välgång osv). Han vill ju ha mitt stöd i just dessa saker och därför kan man inte bestämma att man inte träffas igen innan de har separationen "klar". Det är just nu han behöver mitt emotionella stöd som mest. Jag får dagligen ta del av vad de diskuterat och det känns skönt. Annars skulle det aldrig funka.

Förstår att jag låter naiv att kalla honom mannen i mitt liv, men det är verkligen så jag upplever det. Jag älskade min exman otroligt mycket och har inte helt kunnat släppa att han lämnade mig. Förrän nu. Nu har jag hittat den som får min exman att blekna bort äntligen. Han som jag upplever är en mycket bättre match än min exman någonsin var.

Det är just för att jag vill vara realist som jag tar till mig vad du skriver och försöker med alla medel förhålla mig nyktert i allt det ljuvliga skimret.

Visst är det så, signera handlingarna är inga problem, har själv gått igenom en skilsmässa och det var det första vi gjorde när vi hade kommit fram till det beslutet. 

Skulle det komma någon tvekan senare så har man som sagt betänketid om det är barn inblandade.

Bodelning osv kan man också lösa allt eftersom, datum är ju klart. När det gäller barnen så är det väl varannan vecka och detaljer kring jämna/udda veckor, födelsedagar, högtider mm kan man också lösa sen. Allt sådant har ju ingen påverka på skilsmässohandlingarna.

Förstår din tanke om att det är viktigt för dig att vara delaktig, kan köpa det också.

Förstår även dina känslor kring denna mannen, du är även klar med din egna separation och allt vad det innebär.

När det gäller din nye så är han inte där du är känslomässigt, även om han säkerligen har starka känslor för dig och klar med att han ska lämna sin blivande exfru. Syftar nu på att han vet inte vad som komma skall. 

Det jag menar är att du får vara beredd på att det kommer troligtvis bli en känslomässig berg och dalbana för er framöver. Exempelvis kommer han kanske senare när separationen är gjord att tänka och känna tvivel kring saker och ting, hamna i någon form av livskris osv. Syftar nu inte på att han gjort fel val, utan på tankarna man kan lägga på sig själv "har jag gjort fel", "skulle jag gjort annorlunda", "vad händer nu" osv osv. Det är ändå en rejäl omställning som sker, även om det hade skett oavsett och både han och exet är på det klara med att detta är det bästa och att dom är klara med varandra. 

Påstår inte att ni inte kommer att ta er igenom det, men så att du är mentalt förberedd.  

Nu vet jag inte hur detta kommer att sluta men jag tror inte att det blir vi. 
Jag började på nytt jobb och träffade då min kollega. Vi fattade tycke för varandra direkt vilket kändes tydligt. Efter några månader var det inte hållbart längre då vi märkte att folk börjar titta på oss. Då hade vi fortfarande inte sagt ett ord om attraktionen till varandra. En dag blev vi ensamma en stund (brukar inte vara det då vi är en liten grupp som alltid hänger tätt ihop) och det gick bara en sekund innan han var framme hos mig. Passionerade kyssar och vi formligen klamrade oss fast vid varandra. Sen den dagen vet vi nog inte riktigt hur vi ska göra. Vi har båda "erkänt" hur galna vi är i varandra och sex hade vi samma kväll som vi kysstes första gången. 
Vi är båda gifta sedan 20 år tillbaka men har verkligen blivit kära upp över öronen. Vi måste ju stå för detta men hur? Vi får se hur det slutar lite längre fram. Vi vet båda hur fel det är mot våra respektive men vi äter nästan upp varandra. 

Och nu ligger han förmodligen med någon annan bakom din rygg som han gjorde med dig när han var gift med någon annan.... grattis!!!

Haha, du skriver.... "vi måste stå för detta"... för att genast följa upp det med... "Vi får väl se hur det slutar".... 

Vem försöker du lura egentligen? Dig själv? Du vet ju själv att du inte kommer stå för nånting för det enda du bryr dig om om är vad du känner, din partner skiter du fullkomligen i. Vilket härligt sätt att premiera din partner för 20 års relation... knulla en kollega. Verkligen hög klass 

Varför är det förmodligen så? Har du någon som statistik att luta dig mot?

Jag var notoriskt otrogen mot tidigare flickvänner men har aldrig någonsin funderat på att vara det mot min fru under våra 17 år tillsammans.

Nej.
Båda var singlar sedan en tid tillbaka.

Absolut, inte bara statistik utan forskning där man sett ganska tydliga mönster i att människor som ljuger under lång tid ofta gör det igen eftersom de vänjer sig vid det.

Det finns såklart undantag till allt men det är som sagt undantag. Det bekräftar ju du själv iom att du skriver att du var otrogen mot alla dina tidigare flickvänner, dvs du har bevisligen varit otrognare oftare än vad du varit trogen och just denna relation är ett undantag.

Jag tror inte på det här med rebound att något inte skulle funka bara för att det är tätt efter något annat.

Min nuvarande sambo stack hem till sin bror direkt efter att han lämnat sin ex (hon hade vänstrat) jag skulle kolla hur han mådde och erbjuda mig vara stöd bara som vänner (hon hade massa andra som stöd men tänkte inte han hade det). Sedan rullade det på och bara 2H efter ett jobbigt uppbrott så kom han i mig vilket låter väldigt rebound nästan åt det extrema hållet men trots det så är vi fortfarande ihop.

Var ett par när de skilde sig osv men tar ju lite tid för byråkratin.

Tycker inte heller man skall vara rädd att agera om man gillar någon trots nyseparerad. Inte vänta utan ju snabbare du agerar ju bättre.

Du har ju verkligen fullt upp att spy på FL du...patetiskt är det hur du håller på. 
Inte kan du läsa heller. 
Ja han knullar en annan och jag med. Vi är nämligen skilda sedan 8 år. 

Sant, vi ändrar det till han knullade nog andra under era 25 år tillsammans precis som ni gjorde när han var gift... bättre så?

Ha ha.....tillåt mig småle! Hur orkar du?