• Anonym (Mimm)

    Omöjlig exfru! HJÄLP!

    Min kille var tillsammans med en tjej (låt oss kalla henne Fia) och de har ett barn ihop. De gjorde slut, men bodde ett bra tag ihop efter det. Det var Fia som gjorde slut med min kille och Fia var borta en hel del efter att de gjort slut, varpå min kille tog hand mycket om deras barn. Fia skaffade sedan en ny kille, medan Fia och min kille bodde ihop. Sedan träffade min kille mig och vi flyttar ihop.


     


    Vi flyttar till en lägenhet som min kille hade tillgång till (andra sidan stan från vart Fia sedan flyttade efter att min kille och hon sålde sin gemensamma lägenhet). Han hade stått i bostadskön i sin kommun jättelänge och lyckades få en lägenhet där. Och nu väntar vi barn. Fia har i genomsnitt ringt och samsat min kille 2-3 gånger i veckan sedan han flyttade, även innan. Varpå min kille nu säger ??stopp, vi hade överlämning igår och det har gått 15 timmar, du har redan ringt och samsat. Du får spara dina frågor till nästa överlämning?? för att stationen är ohållbar och dränerande med allt kontaktsökande från henne. Han svarar henne, men inte exakt när hon vill - eftersom det inte är akuta saker hon frågar om. 


     


    Det tåls att lägga till att min kille är för snäll för sitt eget bästa.. och det märks att hon vet det. Hon har sagt saker som ??du är psykiskt störd??, ??jag kommer inte berätta vilken skola ***** har kommit in på om du inte träffar mig ensam??, ??du är värre än din egen pappa?? etc listan fortsätter och detta är bara toppen av isberget. Dessa saker har hon sagt och skrivit bara för att min kille försökt sätta ned foten och säga ??snälla det är precis dessa saker jag inte vill prata med dig om konstant??. Det kan handla om att hon frågar om ??ska han ha sin overall eller inte, behöver ni den?? vilket kan tyckas oskyldigt, men när de kommer 2-3 sådana i veckan som uppenbarligen endast är för att hon önskar att ha en viss typ av relation med honom som inte han önskar, så försöker han säga stopp. Men blir bemött med extremt elaka svar.


     


    Fia vet att jag är gravid och att vi väntar barn. Deras gemensamma barn är jätteglad att han ska bli storebror och frågar alltid när han kommer till oss ??kan vi titta på appen så jag kan se hur stor bebisen blivit??. Jag hon deras barn är väldigt nära och jag älskar honom så ofantligt mycket. Fia har ofta sagt saker som ??jag längtar tills efter sommaren, då jag får ha honom mer??. Min kille och hon har bestämt att deras son ska vara hos henne mer. Hon har en vecka + måndag - lämning på morgonen torsdag och vi har torsdag - måndag varannan vecka. Eftersom att min kille ville att deras son skulle få känna sig hemma någonstans, gå på aktiviteter där, kunna leka med kompisar efter skolan, cykla till skolan etc. Och framför allt för att Fia ville ha honom mer. Och således får hon välja skola till deras gemensamma barn. För att underlätta för barnet och henne, eftersom att hon skall ha deras barn mer. Min kille kommer med förslag på skolor som han kollat upp som är bra, varpå Fia säger ??lägg dig inte i, jag ska ha honom mer än dig och kommer i princip vara ensamstående mamma??. Varpå min kille sagt ??okej jag ville bara hjälpa till, jag förstår??. Varpå hon väljer en skola precis bredvid hennes hem - andra sidan stan för oss.


     


    När min kille gått på inskolningen med deras gemensamma barn, och lämnar barnet på skolan på måndagen för att Fia ska hämta, så skriver han ett avstämningsmeddelande. ??Hej, nu är ***** lämnar på toppenhumör och han är taggad på skolan! Jag har fyllt i de blanketter som behöver fyllas i etc etc.. Då hämtar jag honom igen nästa torsdag!??


     


    Varpå han får som svar ??Det gör du absolut inte. Du hämtar på måndag nästa vecka. Jag har aldrig gått med på att vara morsa på 80%. Hämtar du inte på måndag så ringer jag polisen!??


     


    Vi bor på andra sidan stan, och att ha varannan vecka innebär 12,5 timmar i total tid kommunalt för denna 5åring. Vi känner oss HELT maktlösa.. för Fia har inte bara terroriserat oss och varit rasande för att min kille tagit distans och satt hälsosamma gränser mot henne, utan nu har hon även placerat honom i en skola bredvid sig och ??tar tillbaka?? att hon ska ha barnet mer.


     


    Det finns många meddelanden mellan dom som bekräftar att Fia vet om, och att det är bestämt att Fia ska ha barnet mer. Därmot inte exakt vilka dagar - för de har de bestämt muntligt. Men nu när det kommer till krita så vägrar hon. Vad kan man göra? Min kille sa ??jaså okej, men då gör vi såhär, då har vi honom 80% så går han i skola här. Problemet är att vi bor långt ifrån varandra och han måste få känna sig hemma någonstans. Alternativt att vi får byta skola på honom så han går i skola mitt emellan oss. Min kille gråter och är helt förstörd för hans sons skull, att Fia är så omöjlig.


     


    Snälla hjälp! Vi vet inte vad vi ska ta oss till. Snart kommer vår bebis och då går det inte att min killes son och min kille ska pendla varannan vecka i 12,5 timmar.. varje morgon och varje kväll.. Vi ska köpa bil, men det kommer fortfarande att vara orimligt. Finns det något vi kan luta oss mot här? Hon har ju lovat? Det är ju inte sunt för en femåring att pendla såhär stor del av sin tid.. det är hjärtskärande! Vi vill jättegärna ha honom 80% också, men det säger Fia absolut nej till. Han får inte heller byta skola säger hon.. HJÄLP!!

  • Svar på tråden Omöjlig exfru! HJÄLP!
  • Anonym (Mimm)
    mammatill6 skrev 2022-08-25 21:31:53 följande:

    Tyvärr genomsyras detta inlägg av att du har en helt partiskt syn att mamman är boven o din kille ängeln. 


    När jag träffade henne första gången då hon skulle hämta deras son, så hälsade vi såklart trevligt på varandra och sa hur är läget etc.. Sedan sa min kille ''vi tänkte gå och handla, hoppas ni får så kul''. Varpå hon gav honom en riktig mördarblick och sa ''du och jag ska snacka sen''. Sedan började meddelandena komma om hur hemska vi var som ''lämnade'' henne.

    Jag har varit med och sett sakerna hon skrivit och gjort.. handlar inte om att vara partisk här. Vi har stått ut med detta i 1,5 år.. min kille har ALDRIG sagt något liknande till henne och alltid velat hålla det på en vuxen nivå men försöker sätta gränser (inte hans starka sida). Min killes mamma och hon har aldrig gått ihop heller.. och hon har sagt saker till min killes syster som ''tråkigt att du behöver se din mamma bete sig på det här sjuka sättet'' när min killes mamma sagt ''nu får du sluta, det är inte första gången du beter dig såhär! inte okej''.. hon är helt gränslös..
  • Såontany

    Kan ni byta bostad med exet? Jag är medveten om att storlek och kostnader är en faktor, men då behöver inte sonen byta skola. samtidigt avtal etc om umgänge etc?.

  • Anonym (S-G)

    Jag fattar inte din text, varför bor pappan så långt ifrån där barnet går i skolan?
    Varför vill pappan inte ha barnet vv? Är det verkligen en person du vill skaffa barn med om han inte vill ha sitt tidigare barn?

  • Anonym (Stina)

    När mina barn var mindre hade jag ungefär 1,5 timmar mellan jag lämnade hemmet tills jag landade på jobbet, via förskolan. Det var 3 timmar per dag. 15 timmar i veckan. Obs - kommunalt, inte bil. Det var jobbigt. Men jag tänkte aldrig tanken att jag därmed inte kunde ha mina barn hos mig. 

    Jag tänkte på det nu. Jag pendlade mer än vad ni får göra, men du uttrycker det med sådan katastrofkänsla att det lät som ni hade tre timmars resa en väg. Men herregud.

     Du beskriver en lite jobbig pendling men det är inte så himla farligt. Många gör det. Att bli helt förstörd som du skriver att din kille blir, av detta är ju absurt.

    att vara beredd att dra in familjerätten för att ni anser att det är helt omöjligt att göra?alltså va? :D 

    Plocka ner din kille från den där piedestalen nu. 


    Men ett tips ska ni få: ha bytesdag mitt i veckan så blir det inte så många dagar med pendling på raken. Hämta barnet onsdag efter skolan och lämna på skolan nästa onsdag. 


    Ett tips till: ansök om skolskjuts. Bor ni långt ifrån kan ni ha rätt till det. 


    Det är så sjukt att din kille inte verkar ha förberett alls för att ha ett barn som går i skolan. Han är bekväm. Och jag tycker verkligen du ska se upp för rätt som det är så är det du som är det knäppa exet som kräver massa saker som han blir så ledsen av. 


    Herregud, jag blir irriterad av att läsa detta. Hur många tror du inte pendlar varje dag?! Ni är dessutom två vuxna och har kanske t o m bil? Skärp er. 

  • Fiona M
    Anonym (Stina) skrev 2022-08-25 22:45:12 följande:

    Och jag tycker verkligen du ska se upp för rätt som det är så är det du som är det knäppa exet som kräver massa saker som han blir så ledsen av. 


    This.
  • Anonym (Suck)

    oj, så då är jag nog också ett jobbigt ex om jag messar barnens pappa några grejer under veckan (trotts att barnen är lite större)? Ser det faktiskt som rätt normalt att man har en dialog om barnen.

    att hon använder nedvärderande språk är ju inte så trevligt, men du har knappast hela sanningen om hur han varit i deras relation och beter sig mot ex när du inte hör. 

    att han valt att bo så långt från barnets skola, litet barn dessutom (!) är hans misstag. Man kan inte bara lämpa över ansvaret på den andra föräldern för att det inte passar. Han måste varit med och tagit beslutet om skolplacering. Varför flyttar ni inte närmare, är hans barn inte värd det? Vill du han ska göra samma med ditt barn så småningom? 

    måste nog hålla med de andra här att du behöver plocka ner honom från piedestalen. Dom är båda föräldrar som behöver lära sig att kommunicera med varandra. Detta görs innan nya partners blandas in och definitivt nya barn. 

  • Anonym (lll)
    Anonym (Mimm) skrev 2022-08-25 20:04:18 följande:
    Min kille vill att sonen helst ska bo antingen hos oss mer, eller henne mer, och ha nära till den skolan han går i. Så att han kan gå hem från skolan, leka med kompisar, ha aktiviteter.. kunna känna sig hemma någonstans helt enkelt. Som han gjort gjorde som liten då han bodde varannan helg hos sin pappa.. 
    Hur kan han tycka att sonen kan bo mer hos sin mamma, när hon verkar så "galen" som du beskriver? 
    Om han själv hade skrivit den här tråden, hade det verkligen låtit likadant som din version? 
    Det är så svart-vitt - den enda lösning du ser är att barnet inte kan bo hos er mer, och du har låst dig vid "men mamman sa ju". Man måste alltid vara beredd på att det blir förändringar med boende och umgänge när man är separerad och har barn. 

    Jag lever själv i bonusfamilj, har både egna barn och bonusbarn. De börjar bli vuxna nu men det har förändrats flera gånger i hur barnen bor och vistas hos oss eller hos sina andra föräldrar. Bara för att vi började med att de bodde varannan vecka när vi flyttade ihop, så kan man inte utgå från att livet är statiskt. Saker händer (mina bonusars andra förälder blev tex av med vårdnaden och barnen bodde heltid här under en längre period). Mina egna barn har ibland haft varannan vecka, ibland motsatta veckor mot varandra, och ibland valt att bo 2 veckor i stöten osv. 
     
    Men bra att din sambo kontaktat familjerätten, hoppas exet går med på att samtala där. 
    Viktigt också att du inte går in för mycket i detta - det är pappans jobb att ordna upp med sitt ex. Du ska stötta honom på hemmaplan men alla möten, alla samtal osv, måste han ansvara för. 
  • Fliselisan
    Anonym (Mimm) skrev 2022-08-25 21:12:37 följande:
    Jag förstår vad du menar och kan hålla med dig såhär i efterhand. Självklart har jag frågat honom hur det kom sig att de inte skrivit ned på något sätt.. men han säger ju att han trodde aldrig att hon skulle göra något så här sjukt. Visst att hon betett sig galet innan, men det har varit mer desperata drag för att hon vill ha min kille i sitt liv mer än vad han tycker känns bekvämt nu även i och med att han är i en ny relation. Hon har undanhållit vilken skola sonen kom in på, och sagt att hon bara berättat om min kille träffar henne ensam. Sådana saker som man själv aldrig hade gjort. Och vi har tyckt att det varit jobbigt och mer pinsamt för henne.. men självklart även påfrestande att ha en person som hör av sig 2-4 gånger i veckan. Sedan är det perioder hon lugnar ned sig och inte alls är lika på. Han säger att hon är väldigt känslostyrd. Jag vet ju allt hon gjort, och upplever henne som ärligt talat rätt osjälvständig och desperat, men hon har alltid hämtat som dom bestämt, hållt tider, och allt det där. Bara terroriserat på ett desperat sätt och med olika typ av utpressning försökt en relation med få min kille på det sättet hon vill. Men vi trodde ALDRIG att detta ens kunde hända, alltså vi är båda helt chockade.. Jag förstår vad du säger, och kanske, eller uppenbarligen bedömde vi situationen fel. Och händan efter kommer vi ta enorm lärdom av detta. Men vi trodde verkligen aldrig att hon skulle kunna göra något sånt här..
    Tycker dock det låter konstigt att hon kunnat följa vilken skola sonen kom in på. Skolbeslutet lämnas alltid till båda vårdnadshavarna.
  • Fliselisan

    Och 12,5 timmar i veckan kommunalt är visserligen mycket tid men inte omöjligt. Om ni dessutom skaffar bil gissar jag att pendlingstiden minskar? Om ni inte vill flytta kanske han kan hitta ett jobb närmre skolan, så det går snabbare att hämta efter jobbet. 


    Efterfrågan han godkänt skolan finns det inget ni kan göra i den frågan. Familjerätten kommer inte ge er rätt i den frågan, ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Frågan kommer bollas till er vad ni kan göra för att underlätta för barnet, när barnet bor vv. 


    Försök att tänka lösningsorienterat. En mailkontakt efter bytesdagen där pappan berättar m det varit något särskilt under veckan är bättre än att hålla på och smsa. Han måste komma överens med mamman om att detta är den kontakt de ska ha. Endast akuta saker tas på sms. Och sen svara han inte om hon smsar en massa dravel. Problemet är hans och inte ditt. 

  • Anonym (I)

    Du tycker det är konstigt att hon valt en skola nära sig själv. Varför skulle hon ta hänsyn till er?  Klsrt man väljer en skola nära sig själv när den andra föräldern skiter i vilket.

    Och vad är så konstigt med att hon vill träffa pappan själv? Högst normalt. 

  • Drottningen1970
    Anonym (Mimm) skrev 2022-08-25 19:14:01 följande:
    Det handlar inte om att han inte vill ha barnet, han har även sagt att vi gärna har barnet 80%. Han är den som mestadels tagit hand om deras gemensamma barn. Han har åkt till fjällen för att hämta sonen när Fia inte längre orkade ha sonen i fjällen. Han har gjort ALLT.

    Det handlar om att vi inte har råd just nu att köpa lägenhet, alltså var vi tvungna att ta en lägenhet som han stått i bostadskön länge för att få, alltså får vi ett förstahandskontrakt således. Vi har tagit det vi har möjlighet till i livet just nu.

    Som sagt har vi även sagt att vi jättegärna har deras son 100% eller 80%. Men nu bor vi där vi bor, och det är inte rimligt för en 5åring eller min kille att åka 12,5 timmar i veckan kommunalt.

    Han älskar sin son mer än allt och gör allt för honom. Leos lekland, läser saga varje kväll, leksands sommarland. Och han har varit helt förstörd att han inte kommer ha sin son lika mycket längre. Samtidigt som han försökt lösa var som är bäst för sonen. Han vet att sonen älskar sin mamma och kommer ha det bra när han får gå i skolan och växa upp på stället han går i skola på. Kunna leka med kompisar efter skolan, aktivieter, cykla till skolan etc. Han själv växte upp varannan helg hos sin egen pappa.

    Så det handlar inte om att han inte vill ha sin son, det handlar om situationen vi faktiskt är i, och hur vi kan lösa det på bästa sätt för sonen.
    Trams. Sitt barn ger man naturligtvis aldrig upp även om man bor trångt etc. Din barnafar är uppenbarligen en syltrygg. Grattis.
  • Anonym (Livia)

    Och varför i hela friden tänkte ni att det är smart att skaffa en till unge just nu? Hur kan man se denna röra och känna att det är optimalt tillfälle för en bebis? Ni har ju haft det sådär i 1,5 år så det är ju inget som hände nyligen.

    Varför flyttade han till en annan del av staden när han visste att han ville ha sitt barn mycket? Hur tänkte han att det skulle gå om han inte vill att barnet ska behöva åka kollektivt? Klart det måste ha funnits en annan lägenhet närmare där barnet ska gå i skola. Det funkar inte att skylla på att ni inte kan köpa nåt just nu. 

Svar på tråden Omöjlig exfru! HJÄLP!