Ångest kring namn
Hallå, behöver verkligen ventilera lite.
Har en som på 7 månader som är världens finaste men jag mår inte bra när det kommer till hans namn. Jag hade bestämt ett namn (A) redan innan graviditeten men ca. 3 månader innan förlossningen sa sambon att namnet inte kändes rätt för honom. Då letade vi nya namn och jag föreslog ett namn (B) som jag hade tyckt om som ung. Sambon accepterade förslaget och tyckte att det va ett perfekt namn. Jag velade fortfarande och avvaktade tills vi faktiskt såg sonen. Efter förlossningen kändes B väldigt rätt och det passade sonen perfekt. Frid och fröjd tänkte jag och skickade in namnblanketten. När sonen var ca 1 månad började jag ångra mig. Jag ångrade att jag inte stod på mig och litade på min magkänsla. Jag tog upp det med sambon som sa att jag skulle ge det tid, att det skulle kännas bättre med tiden. Ytterligare några månader gick och jag kommer på mig själv med att tänka på namnet A hela tiden. Jag känner en stark lust till att ropa A till sonen och inte B. Det hela förvärrades när en släkting slängde en taskig kommentar om det namn som han har idag. Då kände jag verkligen för att byta. Återigen tänkte vi att vi får ge det mer tid för han passar sååå bra i sitt namn och det är ett fint namn i sig och inget konstigt. Men ändå sitter jag här nu och har ångest över att jag inte valde A ändå. Nu har vi även haft dop och namnet B finns överallt och alla känner till det så det har blivit en del av honom. Jag berättade för sambon att jag fortfarande har ångest och han har gått med på att byta tilltalsnamnet till A och ha B som ett andranamn. Men nu har jag börjat få kalla fötter inför bytet?!!! Hur f*n gör man? Hur f*n gör folk? Känns som att alla har det så enkelt när dem ska bestämma namn utom jag. Nu står jag här igen och tänker på om jag ska byta eller inte. Är rädd för att ångra mig åt båda hållen, för att byta och för att inte byta.
