Ska man tala om för hans fru

Tja, som man känner sig själv känner man ju andra 

Du blandar ihop saker... givetvis blir ingen lycklig av att få reda på att sin partner svikit en... man blir faktisk jävligt ledsen... MEN... och det är alltid detta lilla men som otrogna människor utelämnar.... TROTTS att man blir ledsen så tycker de allra flesta att det är fan så mycket bättre än att bli sviken och förnedrad och tvingas leva i ett falskt förhållande med en falsk partner år efter år.

Se det såhär... ingen gillar att bli diagnostiserad med cancer, men de flesta tycker det trotts allt är bra att de fick reda på det så de kan göra något åt det. Men enligt vissa så är det helt fel och mycket bättre att personen aldrig får reda på sin cancer för då kommer ju personen bli ledsen i ögat ju... utan då är det bättre att personen går runt ovetandes och så får man hoppas att cancern försvinner av sig självt 

Hm, ja du kanske har rätt.

+1

Självklart ska du berätta det 👊

Han har berättat, inlägg 42 

Om min partner hade varit otrogen så hade jag gärna vilja ha fått den informationen. 

Har själv varit gift tidigare där mitt ex gick bakom ryggen på mig, jag hade mina misstankar men han blånekade givetvis. Tog energi av att man kände att något var fel, fick förklarat för sig att man bara hade hjärnspöken och att allt var toppen osv.. Mådde dåligt och började fundera själv om jag var fel ute.

Först efter skilsmässan fick jag veta hur det verkligen låg till och med facit i hand så hade det varit tacksamt att få veta tidigare. 

Att folk hojtar att man inte ska lägga sig i, man kan förstöra osv... Alltså, personen som går bakom ryggen på den andre gör ju ett aktivt val, saker kommer oftast ändå fram och varför tror folk att man "skyddar" någon genom att den inte får veta? 

Tror folk att man vill leva i en naiv liten låtsasvärld och att man som partner inte märker/reagerar på att saker är annorlunda? 

Dessutom, om man får veta så får man ju möjligheten att ta ställning till om man tycker att det är värt att jobba med relationen eller om man vill gå.

Att leva lycklig i en lögn utan att veta om det. Ganska vanligt. Också vanligt att leva olycklig i en lögn. De allra flesta människor är lögnare. Om du säger att du inte är en lögnare så ljuger du troligen.

Visst är det så, att många hellre verkar vilja leva lyckliga i en lögn och utgår från att andra då känner och tänker samma sak. 

Ärlighet är viktigt för mig och jag tar hellre en obekväm sanning än att leva i en lögn. Det betyder inte nödvändigtvis att jag där och då mår bättre när jag får sanningen, däremot får man ju se längre än endast för dagen. Är detta något vi kan leva med och jobba på, uppenbarligen är ju något som skaver. 

Om jag får infon levererad till mig så kan jag också handskas med den och för den andre parten så kan det ju också vara bra att lägga upp saker på bordet och reda i det än att stoppa huvudet i sanden och låta problemen bli större och svårare att hantera. 

Nja, visst finns det de som hellre lever i en lögn men de är relativt få och det är ju dumt att utgå ifrån undantagen.

Det beror ju på vem man frågar, frågar man de som är eller varit otrogna kommer 99% svara att det är bättre att leva i en lögn men av alla andra verkar den stora majoriteten vilja veta, några skulle vilja veta men bara om det kommer från deras partner inte någon annan, men även det räknas ju som att vilja veta, sen finns det de som inte vill veta alls men de är som sagt ganska få.

Jag är inte så säker på att du har rätt. 

Vadå du tror på allvar att majoriteten av människorna på planeten föredrar att bli bedragna än att få chansen att göra något åt det?

Går man runt med cancer så vill man inte ha chansen att göra något åt det?
Om pengar försvinner från ditt konto så vill du inte veta det det?
Om du har för låg lön så vill du inte veta det?

Menar du att det inte alls råder någon diskrepans mellan vad människor som varit otrogna tycker och de som inte varit det tycker om den som blir bedragen ska få eller inte få veta sanningen?

Det säger ju sig självt att de allra flesta människor vill själva kunna bestämma över sina liv, inte att andra avgör det åt dem. Varenda gång frågan debatterats på FL så har resultatet alltid varit att de allra flesta vill veta....och ja det är nästan alltid människor som själva varit otrogna som tycker att sanningen inte ska komma fram... undrar varför

Jag tror bara att verkligheten inte alltid är så svartvit som du försöker utmåla den.

Ja det finns undantag till allt, men de är som sagt undantag, inte norm som vissa försöker få det till.

En typisk dilemmafråga. Egentligen finns inte bara ett rätt svar. Allt beror på.

Min fru och jag har kommit överens om att ett tillfälligt snedsteg ska man inte berätta om, och den andre ska inte fråga.

Det är skillnad om den ena har en relation vid sidan av, har en älskare/älskarinna. Då är det ett svek som måste upp till ytan. Då är det något grundfel i relationen.

Jag tror att min exfru var otrogen, och det hade jag i så fall velat veta. Troligen hade jag då gjort slut på förhållandet långt tidigare.

(Jag har hävdat motsatsen i andra inlägg, men ändrat mig efter att ha läst många inlägg.)

Den stora skillnaden här är ju att du och din fru har KOMMIT ÖVERENS om hur ni vill ha det, dvs ni har BÅDA haft möjlighet att bestämma hur ni vill ha det... vilket inte är riktigt samma sak som att en av er fullständigt sket i vad den andra tycker och tar sig rätten att på egen hand avgöra vad man vill att den andra ska få veta... eller hur?

Ja, just så. Som jag skrev, att det är olika, det går inte att ha ett svar som täcker alla människor, alla situationer. Det beror på.

Klart man ska tala om det för frun eller mannen om de vet att otrohet pågår bakom ryggen. Tänk att vara den som sist får veta och alla andra vet, att det snackats om det bland vänner länge. Förstår inte varför man inte skulle berätta det om man är vän med den som blir bedragen. Jag vill absolut själv veta i alla fall.

En av mina bästa vänner berättade för mig att han var otrogen mot sin fru. Jag var god vän även med henne. Jag hamnade i ett riktigt taskigt läge - svika min kompis eller henne?

Min slutsats var i alla fall att det är hänsynslöst att berätta för andra, i synnerhet om man är vän med båda parter. 

Ja pudelns kärna handlar om att respektera sin partner önskemål och inte bara utgå ifrån vad den ene tycker. Och då är det inte så mycket av ett dilemma och så komplicerat som man försöker få det att framstå. Har BÅDA sagt att man inte vill veta, ja då är det det som gäller, varje par sätter själva upp sina spelregler... MEN med betoning på att båda två har valt det. 

Men har man inte kommit överens om det med sin partner så kan man ju heller inte påstå att det är ok att undanhålla det och använda "allt är inte svart eller vitt" som ursäkt för att undanhålla det för sin partner eller hävda att det är ok för att man tror att många inte vill veta... för då gissar man ju väldigt selektivt till sin fördel.

Ja, det är hänsynslöst att försätta andra i en lojalitetskonflikt. Men om en person gör så så får ju personen oxå acceptera att du agerar efter dina egna moraliska principer inte hans/hennes. Och om du då tycker at den andra då ska få veta så får personen acceptera det för personen lade då valet i dina händer.

En vän till mig gjorde likadant och det jag gjorde då var att förklara för honom hur jävla korkat jag tyckte det var att dels bedra sin fru och att lägga sån information på mig när han visste mycket väl att hans fru var min barndomsvän och gav honom en vecka på sig att själv berätta innan jag själv berättade.

Iof var detta lite av ett extremt fall för min kompis var tyvärr så in i helvete korkad att han till och med hade gjort den andra tjejen på smällen vilket var ännu en loska i ansiktet på hans fru (min barndomsvän) eftersom de hållt på och försök få barn under lång tid med allt det innebär (ivf, etc). Och då det fanns barn med i bilden tyckte jag att det var viktigt att de kom fram. Jag hade ingen som helst lust att hjälpa honom både dölja en otrohet OCH ett oäkta barn, det hade varit svinaktigt mot både hans fru och barnet.