Pojkvän med kontrollbehov

Som kvinna så har du rätt till ett privatliv. Kvinnor snokar också i pojkvänners mobil, men det är inte lika allvarligt. Ofta så hittar kvinnor bevis på att han träffar andra. Så det är ju bra. Annars kanske hon gått där, utan att veta. Kvinnor har också ett kontrollbehov av manen, men det är bara positivt. Män förstår inte sitt eget bästa, och behöver en kvinna vid sin sida så att han styr rätt här i livet. Han ska vara tacksam att han har henne.

Jag vill inte bli uppläxad nu utan vill ge lite hopp. Jag har samma situation som din pojkvän. Gick från totalt tillitsfull till totalt misstänksam efter otrohet. Min nuvarande får lida för detta. Vi pratar mycket, jag får återfall. Jag vet att säkerhetsbeteenden som att kontrollera inte fungerar men så fort han trycker bort fönster å mobilen etc är det jobbigt. Skulle kunna skriva en roman om saker med mobilen som är jobbigt. 

En tjej på hans jobb var intresserad av honom. Jag ville inte att de skulle promenera tillsammans. Förut hade jag aldrig krävt något sånt. En gammal klasskompis och han träffades. Det gick bra. Så jag förbjuder inte men från att ha varit totalt tillitsfull så är jag krävande. 

Vi älskar varandra och kämpar på. De som är otrogna fattar inte vilken skit de ställer till med i människor. Sen fattar jag om du och andra inte orkar med oss traumatiserade men om du älskar din kille får du nog räkna med att ni jobbar med detta tillsammans, går inte säga: det är din skit, red ut den. Men klart att du ska göra slut om du inte klarar av det han känner med dig och andra. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, min relation håller på att gå sönder.

Min pojkvän har tillitsproblem pga sin tidigare relation (hon var otrogen bland annat) och kan inte lita på mig heller, trots att jag inte gjort något.

Han har snokat i min mobil bakom min rygg ett flertalet gånger, jag har vaknat av att han läst mina konversationer och anteckningar. Jag har nu bytt kod på mobilen så han inte kan läsa mer, något som han tog illa vid sig av.

Vi har pratat om det och han har bett om ursäkt, men han fortsatte ändå tills jag bytte kod. Han sa att han blev ?beroende? av det, att han inte kunde sluta trots att han inte hittade någonting suspekt. 

Nu när han inte kommer in i min mobil kollar han över axeln så fort jag skriver eller kollar på någonting. Jag blir väldigt obekväm av det, för visst har jag rätt till ett privatliv? 

Han vet om att han gör fel, men han är livrädd för att jag ska vara otrogen eller att någon kille ska försöka haffa mig, så därför kollar han. Han har dock sagt att jag inte ger ifrån mig några signaler på att jag skulle vara det, så jag förstår inte honom riktigt. 

Nu senast har en gammal kompis till mig tagit kontakt igen. Han hörde av sig till mig på insta från ?ingenstans? och vi har pratat om att ses. Min kille såg det här och blev orolig/upprörd över det. Dels för att jag vill träffa en ?random kille? och dels för att jag inte delar med mig av vad som händer i mitt liv. Jag hade glömt säga att min kompis är en gammal vän, vilket tydligen var fel då det hade kunnat minska oron. 

Är det normalt att vilja veta exakt allt om ens partner? Vad hen gör, vem den skriver med osv? 

Jag älskar honom, så jag vill få det att funka men vet inte hur..

Avsaknaden av tillit är förmodligen inte hans ex fel, utan fanns förmodligen redan innan. Sedan kan hon såklart förvärrat den.
Ofta bygger sådant där på vad psykologer kallar för "anknytningsproblematik". Ett vidare begrepp som i grunden handlar om att man är otrygg i relationer till andra.
Sådant går att jobba med. Helst då med terapeut. Men det finns även böcker i ämnet.
Men det förutsätter såklart att den andra vill förändras och inte enbart skyller på en före detta relation.

Jag har avslutat alla relationer med personer där jag ombeds reda ut min skit, eftersom de personerna av en händelse är själva ljugit, varit otrogna, haft synpunkter på min nuvarande partner, varit missunnsamma för det som jag varit glad över och så vidare.

TS däremot verkar älska sin partner och leva i en ohållbar situation. I mitt fall jobbar vi med läkningen gemensamt eftersom det var i relation som tilliten förstördes.

Det positiva som otroheten förde med sig var att det uppdagades att jag på många sätt var omgiven av personer som skyllde ifrån sig eller lastade över sin egen skit på mig på olika vis.

Men nu är ju ämnet hur man gör som partner om ens kärlek är sjukligt svartsjuk. Vad man inte ska göra är att gå med på att låta sig kontrolleras. I undantagsfall kan det kanske vara rimligt om svartsjukan uppstått på grund av ens egen otrohet men att man ändå velat fortsätta. Om man själv inte gör något fel ska man bara hitta ett sätt att benämna det, okej nu är vi där igen, jag är här för dig, ska vi göra något tillsammans?

Om man inte längre vill göra saker tillsammans med sin partner utan allt oftare hellre hänger med andra är relationen i praktiken över.