Det här med att inte berätta före vecka 12?

Det får ju stå för henne, inget du behöver ta åt dig av. 

Jo klart egentligen. 

Mem de känns som hon bestämmer över "deras" släktingar och vill inte att vi berättar än. Men de är jobbigt när vi är hos henne om under samma tak 10 andra släktingar som är hur trevliga som hellst så får man inte berätta..

Jag vet inte ens vad du menar med "får". Du "får" väl göra precis som du vill, oavsett vad andra tycker eller gör.
Gör som du/ni vill. Det är helt och hållet ert beslut, er glädje att dela om ni önskar. Och er möjlighet att få stöd om gud förbjude något skulle hända. 

Det där får du försöka göra upp med. Du är din egen person och de enda som ska bestämma över vad du berättar om graviditeten och när är du och pappan. 

Graviditet 1: berättade inget, m.f v.11, fick inget stöd
Graviditet 2: berättade inget, tidigt m.f v.6
Graviditet 3: berättade inget, m.f v.6-7 med tvillingar
Graviditet 4: berättade inget, m.f v.14- berättade då, fick noll stöd
Graviditet 5: berättade v.15 för makens släkt, offentligt på Facebook kanske v.22.
Graviditet 6: berättade v.21 kanske för makens släkt, offentligt på Facebook många veckor senare

Mycket svårt bli gravid, knappt nåt stöd, vågade inte berätta. Enda som vetat allt är min enda vän. En gemensam vän visste tidigare än alla andra också.

Men det är jag. Man gör precis som man vill beroende på hur man tror infon både ang. graviditet och ev. missfall kommer tas.

Du har gått igenom massor <3 .
Händer detta mig kommer jag må 100 gånger värre med att inte ha någon att prata med/stöd. 

Ja, om du vet att du skulle få stöd så berätta du långt före v.12. Vi slutade berätta för makens familj för vi fick aldrig minsta lilla empati eller stöd. Vi fick inte ens ett grattis när jag väntade andra barnet. 

Jag tänker som så att även om det är skönt att få stöd kanske man inte behöver få stöd från så himla många, och speciellt inte folk man inte känner så väl. Jag har några vänner jag berättade för väldigt tidigt och tycker att det räcker bra. Kommer inte att berätta för fler förrän efter första ultraljudet i vecka 12. 

För mig syns det väldigt tidigt att jag är gravid och jag började få frågor redan i v 10 på jobbet. Så både familj, vänner och många kollegor fick veta ganska tidigt under min första graviditet. I v 14 upptäcktes dock tyvärr att det var en missed abortion. Att familj och vänner visste kändes rätt skönt, vi fick bra stöd från dem men det kändes lite jobbigare att komma tillbaka till jobbet och behöva berätta vad som hänt. 
Jag är nu gravid igen och denna gång berättade jag tidigt för några nära. Det känns skönt att ha nån att kunna prata om det med. På jobbet har jag dock försökt dölja det lite längre. Chefen och 2 kollegor vet. Säkert är det fler som anar något men jag väntar nog lite till innan jag aktivt börjar berätta, är i v.13 nu. 

Håller med, att berätta tidigt behöver inte betyda att alla man känner plus arbetskamraterna får veta. 

Man gör som man själv vill. Vi skulle väntat till vecka 12 men vi hade en semester inbokad med min familj och eftersom vi bara träffar dem ett par gånger om året (min man och jag bor utomlands) så tyckte vi det var fint att få berätta när alla var samlade, då var jag i vecka 9. Min graviditet har inte varit komplikationsfri och många gånger har det varit otroligt skönt att få ha olika personer att få ventilera min oro och vad som händer med. 

De flesta missfall sker före vecka 12. Det finns två riktigt kritiska saker i fosterutvecklingen, runt vecka 7 ska hjärtat börja slå och runt vecka 12 ska moderkakan ta över näringstillförseln. 

Efter vecka 12 sker det också missfall, men inte lika många, så därför brukar folk vara försiktiga med att berätta tills vecka 12 är passerad.

Jag ville inte att någon skulle veta något om det gick åt pipan, men andra personer reagerar annorlunda och är mer öppna och båda varianterna är helt OK.

Jag berättar tidigt för de som jag också skulle orka prata med om ett missfall. Risken minskar ju gradvis ju längre man kommer och ju mer risken minskar desto fler kan få veta om min graviditet. 

för mig handlar det om att jag inte vill att ytligt bekanta (gamla skolkompisar, kollegor osv) ska veta om graviditeten men sen inte nås av beskedet att det inte blev något. 

Jag har aldrig hört någon säga att man inte får berätta eller hört just vecka 12. Det är du och ingen annan som bestämmer hur du vill göra. Anledningen till att de flesta inte vill berätta är för att det är jobbigt att behöva prata om det ifall det blir något fel. Det är inte bara missfall utan man kan tvingas göra en abort av medicinska skäl också och det tycker många är tyngre. 

Sjäkv berättade jag för några få utvalda direkt (min man såklart, våra respektive föräldrar och syskon) men väntade med resten. 

Jag tycker det känns skitkorkat att vänta till vecka 12. Är som att det är hemligt och skambelagt med missfall. Usch vad hemskt att behöva genomlida det och gå runt och låtsas för alla att allt är bara bra.

Jag berättade typ samma vecka jag själv fick veta. Visserligen för att jag mådde så fruktansvärt dåligt att det var omöjligt att dölja. Men känner också att det var skönt att inte behöva gå runt och ljuga om varför jag mådde dåligt alt. fått ägna all den lilla energi jag hade till att låtsas att jag mådde bra.

Fast det beror på hur man är som person, man är inte skitkorkad för att man har stark integritet. Jag har fått flera missfall och det var så skönt att få vara ledsen och bearbeta det ifred. Hade gått under om jag hade behövt gå runt och berätta för alla om missfallen, och träffa folk veckor senare som frågar vilken vecka men är i eller hur man mår, och man måste börja förklara, när man kanske helst bara vill glömma och gå vidare. Och ännu värre, spekulera om nya graviditeter när de vet att man försöker...

Med det sagt är det inget fel att berätta tidigt om man inte tycker att det är något problem att behöva meddela eventuellt missfall eller annan komplikation senare. Folk vill ju gärna tycka till men det är bara att svara att ni är medvetna om riskerna och inte vill ta ut sorg i förskott liksom.

Att det är just 12 veckor beror på att fram till v 12 lever fostret av näringen i en vävnad som kallas gulkropp. I vecka 12 sker den kritiska "uppkopplingen" till moderkakan och navelsträngen så att fostret fortsättningsvis kan få näring och syre från mamman.

Går den händelsen fel så är det hejdå, och fram tills dess är risken för missfall högre, helt enkelt.

Nja, delvis sant. Risken för missfall minskar varje vecka som går före v.12 och just v.12 är ingen magisk gräns när risken går från hög till låg. De flesta m.f sker före v.12, men långt fler än många tror även efter v.12. Folk har liksom bara hakat upp sig på just v.12. 

Okej. Men fortfarande är det viktigt huruvida moderkakan har mognat tillräckligt för att ta över försörjningen- utan det går det inte bra.

Annars hade man nog talat om en annan vecka som man inte ska berätta innan, tror du inte?