Kan skolan tvinga ett barn att gå om?

 

Ja. Adhd-medicin skulle kunna bli dödligt.

Hen ligger inte efter alls med de här anpassningarna, förutom med själva läsningen då. Det är ju anpassningarna de vill strama åt och istället låta hen hoppa ner en årskurs.

Det finns mycket man "behöver" kunna, likväl finns det mängder med folk som inte kan olika saker. Döva klarar inte hörförståelsen, folk som av olika anledningar inte kan gå i trappan får ta hiss, tex, hur är det annorlunda? Jag hoppas såklart att mitt barn får helt kläm på det till slut, men kanske blir det inte så. Hen ska ändå få gå i skolan på så nära lika villkor som övriga som möjligt.

Se till att få svar (helst skriftligt) på frågor om varför skolan vill att barnet ska gå om. Vad förväntar de sig kommer att vara annorlunda jämfört att fortsätta i nuvarande årskull? Hur skulle detta hjälpa eleven att klara av läroplanen bättre? Att hantera sina diagnoser bättre? Varför känner de att de anpassningar som har införts i den nuvarande klassen inte räcker till i den nuvarande årskursen? Vad skulle det göra för skillnad med dessa anpassningar i en lägre klass? Förväntar de sig att elevens problem kommer att försvinna tills hen är tillbaka på den här nivån igen nästa år? Vad har de för åtgärdsprogram för att förhindra de vanligt förekommande (och väl dokumenterade) negativa effekterna av att bli kvarhåller på en elevs självkänsla och akademiska prestationer?

Som sagt så vill du helst ha skriftliga svar på detta men ett möte öga mot öga kan kännas mer produktivt. Om ni har ett möte så se till att mejla dem direkt efteråt med en sammanfattning av vad du fick ut av mötet så att de kan bekräfta skriftligen.

Se till att använda dig av dina andra resurser. Har ni haft kontakt med bup, habilitering eller någon annan så be dem att väga in. Skolan ser en del av barnet, men inte hela och de ska dessutom se till hela sin verksamhet (vilket ibland inte är det bästa för individen). Utgå från att ni har samma mål - den bästa utbildningen för ditt barn - men att ni bidrar med olika insikter och perspektiv. 

Hoppas att allt löser sig till det bästa för ditt barn! Jag skickar massor av tålamod åt ditt håll.

Har ditt barn en medicinsk grundsjukdom/grunddiagnos som gör att all adhd-medicin skulle vara dödligt?
Hjärtproblemarik? 

Döva går på dövskola och kommunicerar via tecken. De "hör" via tecken. Så det var ett rätt dålig motargument.

Det kan ju vara så att de har bedömt att trots anpassningarna så bör han få gå om en klass. Inte att de ska strama in på anpassningarna, de kommer finnas där oavsett. 

Har du haft något samarbetsmöte med skolan? 

Håller med

Min erfarenhet (25 år i skolans värld) är att enda gången som det är en bra idé att gå om är när ett barn är väldigt omoget och eventuellt fyller sent på året.

Om ett barn ligger efter kunskapsmässigt men inte mognadsmässigt hjälper det sällan att gå om eftersom barnet ofta kommer efter ändå men också får svårt att trivas med sina klasskamrater.

Språkstörning är jättesvårt att leva med och många tolkas som svagbegåvade fast det handlar om något helt annat. TS, jag tycker att du ska stå fast vid din känsla, låt inte ditt barn gå om en klass om hen ligger i fas med allt som inte har med läsning och skrivande att göra. Det är skolans skyldighet att kompensera för bestående svårigheter vilket språkstörning är.

Från skolverket:

Rektorn får dock besluta att en elev inte ska flyttas upp, alltså att eleven ska gå om årskursen, om det är lämpligast med hänsyn till elevens utveckling och personliga förhållanden i övrigt. Ett sådant beslut kan bara tas vid slutet av läsåret och rektorn får inte delegera beslutet till någon annan. Innan beslutet fattas ska elevens vårdnadshavare få tillfälle att yttra sig.

www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/skolplikt-och-ratt-till-utbildning

EpicF:
Ja.

Och ja, döva har sitt eget språk, men för många är det svårt att tänka hur de skulle klara sig i samma sits. Men okej, håll dig till andra jämförelsen då.
Mitt barn klarar skolan utan problem med de anpassningar hen får nu. Dyslexin kommer inte magiskt försvinna för att hen hålls tillbaka. Precis som du inte kan kräva att någon med rullstol ska gå upp för trapporna kan man inte kräva att någon SKA kunna läsa. Kan man inte lära sig så kan man inte och då måste man hitta vägar runt det.

Som ovan säger, be att få allt skriftligt. Och om ni har sammarbersmötet/möten se till att set skrivs ordentliga portokoll. 

Ts: Just att inte kunna läsa eller ha läsförståelse försvårar livet avsevärd. Blir svårt att sluta för grundskolan och gymnasiet. Universiter/yrkeshögskolor/etc kommer inte gå. Så jo, egentligen så är att kunna läsa ordentligt idag ett måste. Det finns ingen väg runt det som det ser ut idag. 

Jag har själv dyslexi så jag vet hur kämpigt det är och hur tufft det kan vara, även i vardagliga livet. 

"Nej hen har inte medicin och kommer heller inte få det då det kan vara farligt för hen"

Hysterisk överreaktion istället för att istället faktiskt fråga vad som är farligt. Med allt du hävdar om dig och dina barn är det konstigt att du verkar ignorera totalt att det finns skäl som gör att man inte får medicinera. Jag håller med i att många föräldrar fånar sig med att inte låta barnen ta medicin men... en enkel fråga så hade resten av FL sluppit se ditt utbrott.

Ok, sista kanske var lite hårt men någon måtta får det väl vara?

Håller med dig. 

I ts fall verkar det vara att medicinen kan skada, potentiellt vara dödlig, mer än den kan göra nytta. Och så kan der vara ibland. 

Det är ju allt ganska trevligt, men man vet ju att det krävs vissa saker för att klara sig som vuxen. Och läsning är ju en av dem. När det gäller barn med diagnos, så ser jag ju regelbundet, hur olika det blir när de är vuxna. Vissa klarar sedan ett helt vanligt liv, med jobb och partner och kanske barn, medans andra är beroende av bidrag och stödinsatser. 

Om du är säker på att hon inte ligger efter i andra ämnen, så kan man ju fundera på att man kanske inte vill det här. I så fall får du ju säga nej till det. 

Det kan man ju ofta lösa, eller rättare sagt det är skolan skyldig att se till, rätt till svårare uppgifter också som extra anpassningar i utbildningen. 
Ett av mina barn har sådana anpassningar i Matematik och Engelska motsvarande åk 9.
Går i åk 4. 

Men har som tidigare i tråden skrivit haft en som lämnade grundskolan åk 6 då, det var aldrig tal ens om att gå om. Icke godkända betyg i flertalet viktiga ämnen. Just vissa delar av kunskapmålen var svåra. Bl a skriva. 
Fick på högstadiet kämpa sig ikapp plus att det är ju svårare nivå utöver det. Add, högfungerande autism hos hen. 
Jobbigt mentalt att i flertalet ämnen alltid ligga på gränsen eller under, särskilt vissa delmoment i ämnena, plus att man är tonåring också med allt som hör till. 
Nu klarade min ungdom det på målsnöret men vilka tre år det varit. Fy f*n. Men hen kom in på gymnasiet. 
Samtidigt gå kvar i den 1-6 skolan hade troligen inte hjälpt heller då de brustit enormt i stöd.
Där hoppas jag ts skola gör det som ska göras.
Inte bara framställer handlingsplaner, anteckningar osv utan de ska ju följas också...där brister det väldigt ofta enligt min erfarenhet. 

Lite OT sry nu men bra att veta, när man kontaktar huvudmannen när inte skolan ger rätt stöd så hänvisar denne just till alla dessa anteckningar, handlingsplaner och insatser. (som inte fungerat i praktiken alls då eftersom kommunen sparar in allt på skolan bl a så finns inte specialpedagog, resurser t ex) ja då står man där med ingenting att komma med. 

Jag tror iaf att extra år på högstadiet i vårt fall hade varit bra. Att hinna verkligen befästa saker, hinna landa lite i kunskaperna och få en stabil grund sas. 

Jag förstår ts också, men samtidigt ser vi ju inte hela bilden av saken.