Fått jätteproblem med att få ut narkotikaklassade preparat

Det är stor skillnad på att vara beroende och ha ett missbruk. Ett beroende vill man oftast komma ut men inte ett missbruk. 

Din reaktion talar om att du har ett beroende som du gärna vill kom ur men inte i den takt som läkaren anser är möjlig. 

Den ena heter Lyrica och finns bara i kapslar som inte kan delas, ska jag trappa ut behöver jag alltså recept. Den andra heter Concerta. 

Jag ångrar att jag sa något överhuvudtaget men gjort är gjort. 

I så fall är ju alla som tar någon form av medicin (oavsett vad den är emot) beroende. 

Ok, Lyrica och Concerta kan jag inte så mycket om, men självklart skall du kunna få hjälp att minska dessa/ ev sätta ut helt.

Nej, så är det inte. Vissa mediciner ger ett beroende, andra inte. Beroendet kan vara fysiskt eller psykiskt (eller både och).
Det är anledningen till att du måste trappa ner istället för att sluta tvärt. Mediciner man inte på något vis är beroende av kan man sluta med rakt av. Din kropp behöver vänja sig långsamt vid lägre doser.

Berode för att överleva eller ha ett normalt liv, ja det finns med de flesta medicinerna. Men det är inte samma sak som missbruk eller lökemedelsberoende. 

Fy fan för benso, stakars sate å kliva av det. Jag vara åt minstone "bara" opioid beroende. 
2 veckor under täcket i fosterställning. Första veckan sov jag inte ens mer 4 timmar bortsett från mängder av 5-10 min.

Nej det gör dom inte men du kan inte jämföra sådana saker. 

Jag lider med dig För mig var det ganska lätt att sluta som tur var. 
De flesta som tar psykofarmaka gör det för att överleva eller ha ett normalt liv också.

SSRI ska man också trappa ut långsamt och det är inte beroendeframkallande. Varför inte? Jag tycker det är rätt självklart att ingen önskar att andra ska dö, trist att du umgås med sådana människor som tycker så (varför skulle du annars ha tolkat det jag skrev som du gjorde)

SSRI är inte psykiskt beroendeframkallande, men fysiskt har kroppen anpassat sig till läkemedlet, och skall trappas ner, precis som tex kortison.

Oxascand och Imovane är beroendeframkallande, och skapar ett beroende när man tar dem dagligen. Lyrica är svagare risk för beroende om det används rätt. Concerta ges i för låg dos för att ge ett beroende.

Beroendet innebär som sagt inte ett missbruk. Ordet "beroende" betyder inte automatiskt något fult och fel. Tar man läkemedlen som ordinerats av en anledning (fysisk eller psykisk), de hjälper, och man inte själv ökar doserna så har man gjort helt rätt. De som fastnar i att ta mer och mer kan däremot riskera ett missbruk.

Du behöver inte fastna på ordet beroende, men ta inte illa upp om någon läkare pratar om just det.
Däremot har din läkare agerat helt fel.

Jag tar själv i perioder mycket stilnoct. Jag blir snabbt beroende, och när jag slutar tar det två dygn igen innan jag kan sova och utsättningsbesvären klingat av.

Det står inte att det är beroendeframkallande på FASS.

Vissa blir beroende av narkotikaklassade preparat inte alla (i så fall hade de inte fått säljas) Jag menar inte att man inte ska vara försiktig (ingen vet vem som blir beroende och inte) bara att alla inte automatiskt blir beroende. 

Det är inte fult och fel att bli missbrukare heller, det är en sjukdom. Jag konstaterar bara att alla varken blir missbrukare eller beroende. 

För mig var lyrica svårare att sätta ut än bensodiazepiner.

Den ska trappas ut väldigt långsamt enligt fass, så det borde du kunna ifrågasätta baserat på fass.

Vad knepigt att reaktionen hos läkaren blev sådär helt plötsligt. Särskilt med tanke på att du bett om hjälp att trappa ut. Gör man det på eget bevåg utan att säga något, brukar dom däremot bli väldigt upprörda. Då det anses farligt att göra det utan vägledning.
Du har ju redan även sänkt dosen rejält på den medicinen. Att lyssna till kroppen/sin instinkt att det inte är rätt tid just nu, att helt sluta med den. Är inte orimligt på något sätt eller vis. Sånt här skall ju göras långsamt och ytterst försiktigt. Annars riskerar allt att fallera och man tvingas sätta in starka preparat igen, och framstegen blir som bortsuddade. Att behålla en lägre dos på en medicin man känner på sig att man fortfarande behöver, under tiden man långsamt trappar ut dom andra, är knappast märkligt. 

Snabb och aggressivt utsättning är GALENSKAP. Riskerna med det är inget att leka med. Idioterna här som kommenterar att du vist det måste vara beroende bla bla. Skitsnack. Ni känner inte TS, och hur väl hon känner sig själv och hur djup hennes självkännedom är. Någon djupare kunskap om preparaten som används inom psykiatrin kan man omöjligt ha heller. Antagligen har ni förutfattat tänkt att TS snackar om narkotikaklassade smärtlindrande. Det existerar många preparat inom psykiatrin som ej är inom risk att man skall kunna utveckla ett beroende, men som kan vara rent katastrofala att sluta med tvärt/för snabbt. Man kan riskera rätt allvarliga konsekvenser. 

I mina öron känns det som att läkaren måste ha missuppfattat något. Vet ej vad bara. Men känns märkligt. Så försök prata med läkaren igen, och berätta att det känns som att det kan ha skett ett missförstånd mellan er. Samtidigt vet man med sig att det finns dom som får för sig både ett och annat, och sen inte kan ändra sig. Även om det blir glasklart att dom tänkt fel/tolkat patienten fel. Kan bli till ett ego/en prestige sak för vissa läkare. 

Ville också säga att samma sak hände mig när jag frivilligt satte ut lyrica och xanor. Nu kan jag inte få tillbaka dem, fast jag kan ta dem vid behov egentligen också. I mitt fall har jag kvar mediciner hemma (lyrica) som jag tar av ca 3 gånger/månad utan problem när det verkligen är kris med ångest och dålig sömn.

Alla blir tillvänjda med tiden. Det är därför som bensodiazepiner, opiater och liknande substanser fungerar bäst vid korttidsbruk eller som vid behov medicinering. Men i viss mån är det så oavsett vilken medicin man tar - även receptfria mediciner försöker kroppen att motverka och balansera sig utifrån. Det är bara att det inte är lika jobbigt att sluta med dem som t ex med benso, där man t.o.m kan dö i värsta fall om man slutar abrupt från en hög dos. 

Läkare i Sverige är livrädda för sk. beroendeframkallande mediciner. Det går bra att skriva ut hästdoser av t ex alvedon (som kan vara skadligt för organen och som man faktiskt inte ens vet exakt hur det fungerar i kroppen) men gud nåde om det är något som patienten kan bli beroende av. 

Imovane ska bara användas i korta perioder, egentligen max en månad eller vid tillfälligt behov. Så läkaren har en skyldighet att inte skriva ut det på obestämd tid. 

Många inom psykiatrin får dock imovane utskrivet dagligen under många år.

Visst är det så. I normalfallet så att säga kortare tider det m som gäller. Men ibland finns inga alternativ än benso och z-analoger. Har själv haft imovane 15 år. Ibland 5 mg ibland 7.5 mg.
Bara man har kontakt med sjukvården och ibland gör lite uppehåll kan vara bra om möjligt. Ibland är beroende det mindre problemet i hela situationen. 

Fungerar det för sömnen och det inte utvecklas för mycket tolerans, så är det verkligen inte ett problem tycker jag, för personer som riskerar bli väldigt sjuka om de inte sover. 

Det är synd när personer som verkligen behöver en medicin och inte missbrukar den inte kan få den pga att vissa gör det.