Hjälp! Hur gör man när pappan väljer bort ETT av sina två barn?!

Du får acceptera situationen som den är. Pappan vill inte ha med minstingen att göra. Det viktiga är att minstingen i framtiden förstår att det inte har med honom att göra utan att det beror på pappan. Vill pappan i framtiden vara med barnet tar ni det då. Om du och pappan har olika åsikter om hur det ska gå till ta hjälp av familjerätten på en gång.

Barnet kan inte helt plötsligt börja tillbringa nätter hos pappan om de inte ens känner varandra. Pappan förstår nog inte hur relationer fungerar. Han tror kanske att han och minstingen automatiskt ska ha en fin relation när barnet blir äldre bara för att de är biologiskt släkt. Det är nog inte helt ovanligt då mammor för ofta tar det känslomässiga ansvaret i familjer för att få relationerna inom familjen att fungera bra. Det är pappans ansvar att se till att de får en bra relation om han vill ha det i framtiden. Om han är inkompetent till det då är det hans förlust.

Om pappan är så hemsk som du beskriver så kanske det är minstingen som får det bäst i slutändan. Vissa föräldrar klarar man sig bättre utan. Fokusera på barnen och glöm pappan så länge. Greyrock-metoden som någon beskrev låter som en bra idé för att få känslomässig distans och minska pappans påhopp. Jag har använt liknande metoder t ex mot min psykiskt sjuka mamma (konstaterade diagonser) och ett ex som inte ville lämna mig ifred. Det ger en själv sinnesro till att inte ta åt sig av det som sägs samtidigt som de tröttnar eftersom de inte får någon känslomässig respons.

Ja jag vet int på hur många fler sätt jag kan skriva att jag är medskyldig? jag Äger mitt ansvar för både handlingen som förde oss hit och situationen som den är nu och det är därför jag har svårt att ta till mig av det du skriver. Hade jag inte tagit ansvar så hade mitt barn inte haft en mamma, jag hade behövt ta hjälp ekonomiskt eller skjutit över föräldraskapet på andra. 

jag har använt appen natural cycles, allt jag har gjort är att ta tempen och lägga in och få grönt eller rött för sex i princip. Jag kan inte ta hormonella preparat pga får hemska biverkningar. Därför har NC varit det rimligaste alternativet men nu blev jag gravid och valde att behålla barnet ändå. 

i All sin enkelhet fattar jag också Att det bara är att gå vidare och göra sitt bästa med barnen. Men det finns fler nyanser på råd där som jag gärna hade hört mer om från folk som inte bara älskar att kritisera och skuldbelägga. hur pratar man med barnen om det här. Borde jag låta honom träffa sonen på sitt eget initiativ sporadiskt eller gör det mer skada? Hur mycket ska pappan få diktera och hur hantera kontakten med honom kring bort andra barn då samarbetet uppenbarligen påverkas av infekterat läge Osv osv. 

Tack för utförligt svar med flera bra råd. Ibland är det skönt att få något bekräftat utifrån när man själv står i emotionellt kaos. 

pappan har bra kvaliteter på så sätt att han kan vara väldigt närvarande och kärleksfull mot sina barn NÄR han är med dom. Däremot har han skapat ett liv där hans umgänge konstant är en bristvara pga andra åtaganden, troligtvis för att han inte orkar vara den där bra föräldern mer än korta perioder. Han har alltid sin mamma och sin tjej eller någon annan med som kan ta huvudsakligt ansvar för barnen. De lider ju inte av det så det är i grunden bara bra men talande för honom. Det gör det också värre eftersom han har alla förutsättningar och resurser att engagera sig men har valt att göra vår yngsta till en principiell poäng, han hatar att jag behöll mot hans vilja så nu är det viktigare att göra livet svårt för mig på de sätt han kan än att acceptera barnets existens och vara förälder. ska göra allt i min makt för att bli tråkig och helt motsatsen till reaktiv. Läskigt och otroligt svårt med en person som är så gränslös men tror också att det är enda vägen framåt.. 

Det är inte så det har verkat tidigare i tråden kan jag säga.

En app i all ära men du måste titta på avläsningarna själv också, lära dig hur kurvorna ska se ut för att veta om man haft ÄL eller inte. Gärna i kombination med att kontrollera hur flytningarna ser ut också. Och så klart aldrig ha sex innan ÄL alls.

Du har skyldighet att låta barnet träffa sin pappa om han går med på det. Det behöver inte vara sporadiskt när han känner för det utan då får han gå med på att upprätta ett slags umgängesschema, Familjerätten kan hjälpa till om ni inte kommer överens. Kan vara bra att grunda där redan när barnet är litet iom att pappan kan komma och kräva andra saker längre fram, då finns det redan en del dokumenterat.

Visst kan man vara flexibel men jag skulle rekommendera att man kan göra det EN gång men då vara tydlig med att man ska upprätta ett umgängesschema för fortsatt umgänge. Han kan inte diktera att han "ska" ha sitt barn en viss dag om ni inte kommit överens om det innan. Däremot kan du inte göra nåt åt om han ställer in i sista sekunden.

Om barnen undrar varför pappan bara träffar det äldre syskonet får du hänvisa till att de får fråga pappa. Säg att du inte vet. Sanningen är för hård och de kommer inte vara mogna för de riktiga svaren på väldigt länge.

Jag som lever i det kanske inte lägger lika mycket vikt vid att deklarera min egen skuld i något som inte tar Mig vidare framåt. Men jo jag äger verkligen de val jag har gjort. 

jag har tagit bort hans val att träffa barnet för att emotionellt kunna läka själv och vara åtminstone EN god förälder till vårt yngsta barn. Kanske också lite i hopp om att han faktiskt kontaktar ett ombud och kämpar lite för sitt barn. Kanske han vaknar om han inser att ingen kommer servera honom barnet och att hans försök att hämnas på mig på det här sättet inte får effekt. Vet inte alls om det här är klokt och kanske är det precis vad han velat- en ursäkt att släppa helt. Vi har haft ett schema (på mitt initiativ) han har dykt upp ibland och ibland skickat sin mamma/nanny. Problemet är att yngsta drabbas för det är inte tillräckligt ofta och bebisen blir då tveksam och otrygg att lämnas med främlingar Tekniskt sätt. varit korta stunder men för mycket gråt Och inget avancemang eftersom han inte vill öka frekvens eller längd på träffar så nu sa jag stopp helt enkelt.

Nej? Varför ska någon vilja ta ansvar för ett barn som de inte ville ha överhuvudtaget och har varit tydliga med från början att så är fallet?

Och att sen skaffa inte ett utan TVÅ barn med en pappa som man beskriver som

Karaktärsmässigt vidrig- förmodligen ljugit om det mesta under vår relation, har starka narcissistiska drag, är manipulativ och gränslös och hämndlysten... 

Hur tänkte du där?
Tycker du verkligen att det behövs fler människor med de anlagen på jorden?

Gnäll inte om dina döttrar aldrig ringer och sen snor din pension när du är gammal, för det har du i så fall tjänat ihop till alldeles själv.

Lite konstigt om någon ber om hjälp och råd runt ett barn, och speciellt ett barn, och folk går "bananas" om någon diffus skuldfråga hos mamman.
Ja, det var såklart lite korkat av henne att ha oskyddad sex. Eller så var det beräknande. Men... på min planet handlar det här om ett utsatt barn.

Och till TS undrar jag då, har Familjerätten varit inblandad? För det är rätt orimligt att man har en relation med det egna biologiska barnet men inte det andra. Det kommer skada båda barnen.
Finns det familjterapeuter inblandat i det här? Har du begärt enskild vårdnad?

Tack snälla för vettig Input med rätt fokus! Man behöver inte alls hålla med mig och mina val men som sagt inte syftet med inlägget heller. 

Familjerätten har varit inblandad kring vår äldsta då han snabbt började ställa till det under graviditeten. för äldsta har vi gemensam vårdnad och yngsta har jag ensam vårdnad om då jag i princip krävde det eftersom jag skulle ta hela föräldraledigheten (gjorde även med äldsta men andra Omständigheter då). Det krävdes att jag gick via advokat för att få honom till familjerätten då Det såklart blir svårare att manipulera externa neutrala men vi fick iaf till ett umgängesschema för båda barnen. Problemet är bara att det gick ut på två träffar varannan vecka med yngsta vilket visat sig vara alldeles för glest (jag har hela tiden propsat på oftare). Dessutom har han inte dykt upp på ca hälften av träffarna men skickat sin mamma. Jag söker efter professionell hjälp nu men råden är vaga, typ va så bra mamma du kan va och du kan inte påverka honom osv. Jag förstår ju allt det där men rent konkret kämpar jag med hur och när jag ska prata med både äldsta och yngsta, vad jag bör förbereda mig på för utspel och reaktioner, vad jag kan göra för att stötta och förebygga att de tar på sig en skuld i det här osv osv. Fortsätter söka både professionella och andra med egen erfarenhet av liknande situation.

Du lägger skulden på den som blivit lurad. Har det aldrig hänt dig? Att du träffat någon som du trott gott om, och så har det visat sig att den personen var en tjuv, bedragare eller bara en skitstövel?
Jag ägnade 30 år åt att bli lurad. Nu vet jag att min exman är en lögnhals till narcissist, och många tycker som du, att det borde jag ha fattat från början. Varför skaffade jag barn med honom? Jo, för att jag trodde han var en bra man. En snäll man som hade otur ofta och faktiskt inte rådde för att humöret brast i bland. Alla tyckte han var en så bra pappa, och om alla tyckte det, så måste det väl vara sant. Eller hur? Så fort jag tvekade om han verkligen var en snäll och bra man, så fanns det välvilliga släktingar och vänner, som talade om att för mig att jag kanske ställde för höga krav.

För 15 år sedan hade jag sagt att jag är en stark kvinna som var gift med en svår man, men att han var en jättebra pappa. Nu säger jag att jag var en korkad kvinna som blev lurad i åratal av en lögnaktig otrogen elak man, som bara var snäll mot barnen när han hade åskådare. Så vem lägger du skulden på i min situation? På mig, antar jag!

Det enda du kan göra är att fortsätta få pappan att försöka. Tror inte heller att en bebis reagerar över att storesyskon bor halva tiden men inte hen. Sköter du det snyggt och kompenserar pappans brister kommer det inte ens bli märkligt upp i fyra-fem års ålder. Tyvärr ligger egentligen allt ansvar på dig som ensam vårdnadshavare att göra allt i din makt för att din bebis ska ha en relation till sin pappa. Detta gör du för att allt pekar på att det Är bäst för barnet att ha båda sin föräldrar. Om han inte var intresserad av att få en bebis kanske det blir lättare sen när barnet är fyra år och mer självgående. Jag säger inte att ditt ex inte är en skitstövel för det tycker jag utifrån hur du beskriver honom. Men för ditt barn så blir det du som får ta skit och försöka och försöka vilket är ditt ansvar som vårdnadshavar.

Jag tänker som Mia, så länge barnet är så litet så tror jag varken yngre eller äldre  uppfattar något konstigt eftersom ju lilla är bebis eller under 3 år, sen kanske pappan har en annan tanke vid 4-5. Då har den lille sitt storasyskon som stöd vid ev övernattnin.

Vi är många som vuxit upp med frånvarande fäder eller föräldrar som behandlar sina barn olika. I mitt fall ägnade sig min pappa sig t min storebror och jag var ointressan, så jag vägrade åka till honom efter att jag fyllt 10. Som vuxen är jag mer trygg och stabil än min bror, så att som något av trollen här i tråden sia om ett förstört liv för bebisen håller ju inte. Du som mamma finns ju där för båda barnen och öser på med kärlek.

Angående ditt ex, Eftersom du insiktsfullt insett att han gör så här för att psyka dig så ta råden om att ignorera och vara/spela oberörd.

Har du ett stöttande nätverk runt dig? Använd dig av dem (försök annars bygga ett med människor som stöttar dig). Prata om din oro och sök professionell samtalshjälp som extra stöd (kan behövas i olika omgånga beroende på utmaningar som kommer). 

ps. Stor eloge till dig som orkat svara sansat på helt absurda inlägg

Tycker du ska dra ett varv till med Familjerätten. Saker har ju förändrats, vilket ju också är naturligt t takt med att barnen växer.
Det enda rimliga är ju att han behandlar barnen lika, eller inte träffar dom alls. Men det låter ju bra om hans mamma känner ett ansvar och intresse av att träffa barnen. Om det fungerar, frösök få mer av det, men på frivillig basis och inte en massa förväntningar.

Det är bäst för barnet att ha tillgång till föräldrar som är tillräckligt bra. Barn mår inte bäst av att tvingas träffa en förälder som misshandlar dem, eller hur? Inte heller av att umgås med en missbrukare som prioriterar sin drog framför barnen eller en skitstövel som inte ens gillar dem.

Varför göra allt i sin makt för att barnet ska få ett nära förhållande till en person som är skadlig för barnet? Om pappan i framtiden blir en "bättre människa", så kan han själv ta upp kontakten. Det är inget som mamman ska försöka tvinga fram i förtid.

Vad tråkigt att höra om fler som blivit lurade och manipulerade. Jag skulle också beskriva mig som otroligt naiv och självuppoffrande. Har jobbat mycket med att sätta gränser och att vara konsekvent i mitt agerande. behövde Du förhålla dig till honom efter separationen angående era barn? Har du några tips i så fall?

Herregud vad du sätter huvudet på spiken angående *bra pappa*. Här är en till som hela tiden sagt det fast han egentligen bara begränsat sin tid med barnen till absolut det minsta möjliga han orkar att hantera så att han kan vara lekpappa som bara står för skoj och äventyr. Själva uppfostrandet och vardagsbestyr har han rekryterat ny tjej att ta hand om (plus tvingat oss exmammor till att lösa) men framförallt så har han heltidsanställt sin mamma som inneboende nanny.

Nej bebis kanske inte märker men storasyskonet som vet om att pappa tekniskt sätt är pappa till båda lär ju börja fråga? 

jag vet att två föräldrar är bäst, därav alla mina försök till umgängesschema och inskolning och tydliga mål och ambitioner framåt Trots manipulativ och opålitlig pappa. 

har dock backat nu och meddelat det till honom. Fick hot om att rätten ska få bestämma umgänget och jag hoppas att det inte är ett tomt hot då jag tror vi nått hela vägen in i väggen. Och om han faktiskt vänder sig till en advokat väcker det trots allt lite hopp i mig om att han visst vill träffa sitt barn... skulle aldrig motsätta mig något kring umgänge som han föreslår (inom rimliga gränser såklart), även gemensam vårdnad är aktuellt men vet att vi inte kan komma överens om något och lita på att det hålls utan en tredje part längre. 

Drog ett varv till men fick svar från pappan att han inte ser någon poäng att göra en ny ök då jag tydligen aldrig håller det som sägs (plus tre sidor lång smutskastningskampanj Mot mig). 

hans mamma är heltidsanställd som nanny till vår äldsta och hans andra barn från tidigare relation. Har mest med henne att göra och hon är fin mot barnen. Har också betonat att de som vill utöver pappan i hans släkt alltid får träffa hans barn om de hör av sig osv. Men hon är extremt konflikträdd och i direkt beroendeställning till sin omogna och impulsiva son. Hon kommer aldrig ta parti åt något håll och är livrädd för att säga fel sak. Försöker hålla henne uppdaterad på sonens agerande utan att kräva svar från henne, bara förebygga vidare manipulation från hans sida genom att hon vet om hans agerande mot mig oavsett vad han säger till henne..

 

tack snälla för utförligt svar! Vad tråkigt att höra att du fått genomlida en uppväxt med en sådan pappa :( stor tröst att höra att du ändå vuxit upp trygg!

jag börjar landa i att inte reagera alls, det är otroligt svårt då min puls går upp bara jag får ett sms eller vet att en dag närmar sig då jag eventuellt måste möta på honom. Men ja, noll reaktion och minimal kontakt som är extremt saklig är enda vägen fram. Det har funkat förr men då också lett till ledigare kontakt och pang har man vevats in igen utan att märka det..så inget mer sånt. 

jag har ett ganska fint nätverk tack och lov! En vän som hoppat in som medföljer på gympalektioner med äldsta, nya vänner som är ensamstående föräldralediga och alla förstår hur tungt det är att rodda det praktiska. Mina föräldrar som slutit upp på riktigt och är riktigt stort stöd på flera olika sätt. Usch så hopplöst det hade känts utan dom! Går även på samtal med kurator på familjecentralen för att försöka säkerställa att mina beslut vägs utifrån en neutral person med barnens bästa i huvudet. Blivit lugn där och ändrat mig många gånger då jag bara velat hämnas eller göra saker som ska såra honom tack vare kuratorn. men ilska och till och me dagar kämpar jag med stundtals fortfarande tyvärr.