Varför tycker ingen om mig?

Kanske är det så. Jag tittar lite på världen genom ett fönster. 

Jag är en som många lutar sig mot men jag lutar kanske inte så mycket tillbaka om man säger så. 

Du tittar lite på världen som genom ett fönster och är en person som många lutar sig emot, men du lutar inte så mycket tillbaka.

Kort analys: du, ditt själv, är inte ens med i världen. Du är inte riktigt där. Vad finns det då att tycka om eller inte tycka om? Du är ju inte ens med i leken!

Är du ens med i dina relationer? Är du ens med i livet?

Samma här förutom att jag råkat träffa en partner. Det var verkligen rent en slump att vi träffades. Men i övrigt ingenting, han är även min första pojkvän också var 20+ när jag träffade honom. 

Men till det andra så har jag märkt att jag blivit mer bitter och less på andra människor med tiden. Inga människor är mer än ytligt bekanta, ingen jag känner som är intresserad av att vilja lära känna mog djupare heller. Men mitt problem är nog lite att jag vet inte riktigt vad jag ska prata med andra människor om för att ens kunna skapa en djupare kontakt. Har aldrig haft en chans att kunna utveckla någon social kunskap, alltid varit den som varit utanför hur mycket jag än försökt. Vi var få tjejer i klassen i skolan, dom parade ihop sig 4st och jag blev själv. I gymnasiet var vi 3tjejer, dom 2 och jag själv. Mina föräldrar bråkade jämnt, jag fick alltid klara mig själv, mina föräldrar tog hand om mina äldre syskon och jag fick bara existera. Mina syskon lekte aldrig heller med mig även om det bara skiljer 2-3år mellan oss, jag har alltid varit dem som behövt vara äldst även fast jag var yngst. 

Skulle tro att jag i alla fall har ett väldigt tjockt skal mot andra

Låter som du har en fin egenskap. Men kanske du själv skulle behöva visa dig lite sårbar och själv behövande i bland?

👍 Blir spännande att se om detta funkar.. :)Fast det där låter ju ändå som att du har folk runt dig som är mer än bara ytligt bekanta? Eller menar du "lutar sig mot" i betydelsen att du är en sån som folk utnyttjar till att lösa praktiska problem; att du är den där som alltid ställer upp och kör när det behövs en bil osv?

Jo, jag menar att jag är den folk kommer till när de har problem, praktiska eller psykiska, men om jag skulle behöva något eller någon har jag ingen som skulle ställa upp på mig. Jag är den som bjuder men aldrig blir bjuden. 

I så fall handlar det här nog mer om att du har haft sjuk otur snarare än att det är nåt "fel" på dig som person. Om du var frånstötande på något sätt skulle folk ju inte söka sig till dig med sina problem - eller iaf inte med annat än praktiska problem. Så som sagt: det verkar snarare som att du har haft oturen att bara stöta på egoistiska äckel... 🥺

Du får gärna skicka information eller kontakta mig på sebbe13121312@gmail.com jag är gärna din vän och jag har många vänner som varit i samma situation man behöver bara stöd 💕💞❤️💓kramar till dig

Du är kanske dum? Eller så drog du det kortaste strået och det blev en nedåtspiral:/

Creepy

Det som avgjorde för min del är att du har ett Familjeliv-konto.

Har en dotter som är svår att nå och påverka.
Har försökt påverka och forma henne men hon är tjurig, inte riktigt mottaglig, går sin egna väg vilket gör att jag tappar orken på att bry mej med nya påfund.
Upplever att flickor ofta är tjockskalliga. De är anti mot andras metoder men samtidigt är de vilsna och borde därmed bli öppensinniga för prova nytt.

Men tydligen är jag viktig för min dotter då hon 2 gånger i skolan fått skriva uppsats om något betydelsefullt i livet och valt att skriva biografi om hur mycket bra jag påverkat hennes liv.

Hur vrång eller öppensinnig är TS om sanningen ska fram eller om någon utomstående får bedömma dej?

Tycker det låter sunt att din dotter velat gå sin egen väg. Du låter snarare kränkt för att hon inte låtit dig påverka henne att vara så som du vill att hon ska vara. 

Jaha.

Håller med

Känner igen mig helt och hållet!
Jag har extremt stora antenner och märker direkt om någon inte mår riktigt 100 och har alltid funnits där som stöd och pepp oavsett vad det handlat om.
När jag själv mått dåligt och verkligen skulle behövt att någon lyssnade på mig, så har ingen sett eller orkat bry sig.
Inte ens när jag som normalt är ganska sprudlande tystnar fattar folk att det är något de kanske borde reagera på.

Förr tänkte jag att jag vill inte tynga folk med mitt gnäll, så jag var tyst och led i min ensamhet nu har jag istället rakt på sak sagt hur ensam eller ledsen eller hur stressad jag är osv. Men folk bryr sig ändå inte. De fortsätter att prata om sig själva.

Så jag vet precis hur det känns!

Har så många historier ända från lågstadiet tills nu när jag passerat 48 att jag skulle kunna skriva en romanserie.
Hur mina föräldrar särbehandlat mig, hur klasskamratet betett sig, hur människor genom hela livet som jag trott varit vänner agerat, hur x-maken varit och är, alltid missgynnad/utnyttjad på arbetsplatser osv. 

Har ofta också försökt komma underfund med vad det är för fel på mig som hela tiden engagerar mig och bryr mig om alla andra, men ingen tänker på mig.
Om jag vore så värdelös är det väldigt fascinerande att folk ändå kommer när jag bjuder eller hittar på saker..

Lider enormt med dig och har tyvärr inga svar eller råd att komma med, men du är inte ensam!

Klart hon ska gå el hitta sin egen väg och inte göra henne till min kopia.
Men för att lättare ta sig fram är det ba att lära sig verktygen för problemlösning.
Även om hon är svår o vrång så berättar hon stolt några gånger per månad när hon med min inlärning imponerat på din omgivning, skola. Att hon en lördagkväll galet lång o vacker är på stan likt en blond bimbo. Och plötsligt står ett gäng killar med motorhuven öppen och hon kliver fram o förklarar att ni begriper väl att ni har bränslebrist o har ni kollat bränslefilter o pump. Ett garv utbryter för hon har ju rätt o killarna vill bara promenera ner i närmsta å. 

Är i samma sits. Skapar inte nya vänner förutom de jag har på mina hobbys. Men det att flera år för mig att få kontakt.

Någon som ringer och frågar hur jag mår har jag två personer. De bor inte i min stad och vi har aldrig träffats. Men såklart trevligt ändå.