• ugglannn

    Bonusson har ingen respekt för sin pappa

    Jag och min sambo har varit tillsammans i tre år. Jag har en dotter på 4 år sen tidigare och han en son på precis 3 år och vi har ett spädbarn gemensamt. 

    Fram till i början av sommarn har allting funkat bra trots att hans son alltid varit högljudd, haft svårt att lyssna och varit våldsam/elak. Men senaste tiden har det som sagt eskalerat. Får regelbundet veta att han slår till och river kompisar på förskolan och han kan även gå på mitt barn sen tidigare helt oprovocerat. Han är högljudd största tiden av dygnet och har svårt att ta det lugnt.

    Största problemet är att han inte lyssnar på sin pappa (min sambo) överhuvudtaget. Han kan klättra på pappan och trots att pappan säger nej skrattar han bara och fortsätter. I helgen låste pappan in sig på toa för att få stopp på det och ändå fattade inte sonen utan stod utanför och drog i handtaget. När jag säger till sonen använder jag en skarp ton, tar tag i honom (inte så det gör ont) så han ser på mig och ser att jag menar allvar och då lyssnar han. 

    Hur ska man lösa detta? är det barnet ?det är fel på? eller min sambo och bonussonens biomamma som är slappa som föräldrar? Tycker att min sambo behöver steppa upp som förälder och bli bättre på att sätta gränser och säga ifrån. Har även nämnt det för honom men han har inte så lätt för att ta till sig och ändra sig. Det kan inte bara vara trevligt hela tiden utan barn behöver ju tydliga ramar och guidning i hur man ska uppföra sig. 


    Snälla kom med tips och er synvinkel på detta för jag blir galen att ha ett barn här varannan vecka som jag typ är ensam om att hålla koll på att uppför sig för att han inte lyssnar på sin pappa.

  • Svar på tråden Bonusson har ingen respekt för sin pappa
  • Anonym (E)

    Synvinkel: ungen är tre år för sjutton gubbar, tagga ner! Din rubrik är väldigt dramatisk i förhållande till verkligheten. Och eftersom du har en flicka själv så kan du dessutom märka skillnad där, pojkar kan vara mer aktiva på olika sätt (inte alla men kan definitivt vara).

    Han är tre år och testar gränser samtidigt som han inte har helt koll på sina känslor och kanske inte språket helt heller. Ni måste fortsätta vara konsekventa med era nej och förklara för honom hur man kan förmedla känslor utan att riva och bita, och att sånt gör ont på andra.

    Så nej, det är inget fel på barnet, däremot 99 % säkert föräldrarnas slapphet.

    Jämförelse: hundvalpar. Om man låter en valp hoppa upp i ansiktet på folk och slicka så kommer den bli skitjobbig när den är större. Samma princip med barn, även om de är lite lättare att lära om fast de blir äldre. Man måste fostra, annars lägger de sig till med ovanor som får folk att tycka illa om dem. Att inte uppfostra sitt barn är alltså att göra dem en stor otjänst, och jobbigare både för barnet och er vuxna. Barn mår bra av tydliga regler, barn mår däremot riktigt dåligt av att inte lära sig reglera känslor och vara allmänt stökiga.

  • Mrs Moneybags

    Men snälla nån...låsa in sig på toaletten för att man är rädd för en treåring? Skojar du? Nej, det är självklart inte barnet det är fel på. En treåring existerade inte ens för tre år sedan. Vad kan han veta om världen? Inte mycket.

    Din man måste bli en vuxen och våga ta tag i sin son, hålla fast händerna och säga Nej när han slåss och rivs, avleda honom och rikta in honom på någon annan lek tills han förstår att det aldrig kommer att funka att riva pappa. 

    Sedan kan du inte jämföra en treårig pojke med en fyraårig flicka. Det är två skilda världar. En flicka kan sitta och lägga pussel eller rita osv, men en pojke kanske måste gå ut minst två gånger om dagen och leka av sig. Jag generaliserar grovt här, men när min son var liten brukade jag tänka att det är som att ha hund. De måste få röra sig och klättra, springa, gräva hela dagen så är de lugna och går att ha i möblerade rum sedan. 

  • Räkan77

    Vissa barn innebär en större utmaning än andra och sonen tillhör kanske första kategorin.

    Läs boken "fem gånger mer kärlek" av Martin Foster tillsammans med din man. Det finns evidens för att det fungerar. Blir också en bra utgångspunkt för er att prata om barnuppfostran gällande ert gemensamma barn. 

  • Anonym (att våga se)

    Jag tänker att det är först när din partners barn växt till litegrann som du upptäcker de brister som din partner har gällande att vara förälder. Du kan inte jämföra ditt eget föräldraskap med din partners.

    Troligen har han 0 koll på hur han ska göra. Annars hade han inte låst in sig på toa.. Barn är olika och det är lätt att inbilla sig att man har koll på hur en 3 åring är, när man har en 4 åring. Grejen är dock att barn har olika temprament och faktiskt olika förutsättningar.

  • Anonym (Yezz)
    Mrs Moneybags skrev 2022-10-24 12:00:55 följande:

    Men snälla nån...låsa in sig på toaletten för att man är rädd för en treåring? Skojar du? Nej, det är självklart inte barnet det är fel på. En treåring existerade inte ens för tre år sedan. Vad kan han veta om världen? Inte mycket.

    Din man måste bli en vuxen och våga ta tag i sin son, hålla fast händerna och säga Nej när han slåss och rivs, avleda honom och rikta in honom på någon annan lek tills han förstår att det aldrig kommer att funka att riva pappa. 

    Sedan kan du inte jämföra en treårig pojke med en fyraårig flicka. Det är två skilda världar. En flicka kan sitta och lägga pussel eller rita osv, men en pojke kanske måste gå ut minst två gånger om dagen och leka av sig. Jag generaliserar grovt här, men när min son var liten brukade jag tänka att det är som att ha hund. De måste få röra sig och klättra, springa, gräva hela dagen så är de lugna och går att ha i möblerade rum sedan. 


    +1
Svar på tråden Bonusson har ingen respekt för sin pappa