Sambo träffat ny. Dilemma?

Du har verkligen grymt tålamod som ändå orkar vara konstruktiv. Var med om en liknande situation med en dåvarande sambo sedan drygt 5 år. Vi bråkade sällan och var väl, rätt eller fel, alltid med varandra. Träffade knappt några vänner och hade mest kontakt med dem via telefon. Vid ett tillfälle var jag iväg på tjänsteresa men hade möjlighet att dra hem tidigare. När jag väl kom hem var hon inte hemma och jag såg bara att hon googlat taxi till ett område i vår stad på datorn (var några år sen innan smartphones). Natten gick och hon kom inte hem. Jag ringde henne men hon svarade inte. Hon dök sedan upp på morgonen och då konfronterade jag henne varpå hon sa att hon varit hos en kompis (hon hade till min kännedom ingen kompis i det området). 

Jag valde ändå att försöka tro henne till mitt bättre vetande men efter ett tag kom det fram att hon träffat en kille på jobbet och vi valde att separera. Under separationen började hon bli gränslös och började berätta saker om den nya killen och hennes sexliv och vad de gjort i sängen. Jag vet inte riktigt vad det beror på om det var för att såra mig mer än jag var eller att försöka distansera sig från mig och reducera mig till en vän. Under separationen upplevde jag mycket stöd från våra gemensamma vänner och familj men med tiden så var det faktiskt så att de vänner som primärt varit hennes vänner fortsatte umgås med henne och hennes familj som initialt stöttat mig och varit oförstående kring hur hon kunnat gjort en sån sak, sedan normaliserat sin relation till deras dotter.

Ville bara dela min erfarenhet om du TS framöver skulle uppleva att de som tidigare tagit avstånd från hennes beteende mot dig senare kommer normalisera sitt förhållande till henne och glömma bort det som hänt. 

Tack för att du delade! Och jag beklagar det som hänt dig. 
Jag känner inte att jag har så mycket val annat än att vara tålmodig. Vi är bundna till en livslång relation i och med vår dotter och jag tänker i alla fall göra allt i min makt för att det ska kunna flyta på fint. Senaste dagarna, inför inskolning, har fungerat väldigt bra ska sägas.
Men hade inte dottern funnits hade jag agerat helt annorlunda och mycket tuffare. Då hade jag inte haft några problem med att lämpa över problemet på hennes föräldrar.

Jo, det har väl redan börjat ske. Hennes brorsa förlät hennes beteende i princip efter ett "sorry, jag ska bättra mig"-sms..
Lyckligtvis är de flesta "gemensamma vännerna" ursprungligen mina vänner.
Finns egentligen ingen nära vän till henne som vi direkt umgåtts med annat än släkt. 

Helt ärligt så var det tråkigt just då och jag mådde skit i nästan ett års tid. Men därefter hittade jag en fantastisk människa som sedermera blev min fru och nu har vi varit gifta i 10 år och har två fina barn ihop. Livet blev inte som jag tänkte mig från början men det blev bättre än vad jag någonsin kunnat föreställt mig.

För min del tror jag nästan att jag hade en fantasi om vem jag var tillsammans med då som inte stämde överrens med den människan hon var. I efterhand har jag insett att hon var ganska självcentrerad och bekräftelsesökande och var omättlig i det. Jag var på nåt sätt en bifigur i det som var hennes världsbild och i efterhand kan man säga att jag var ett verktyg för att hon skulle få bekräftelse och när ord och handlingar såsom dyra middagar, resor eller kläder inte räckte sökte hon sig till någon annan. 

 Även om det kanske känns tufft nu, särskilt med tanke på att ni kommer ha delad vårdnad om er dotter tror jag att det ändå blir bäst i slutändan. 
Jag hoppas innerligt att du kan få en liknande resa som mig själv och att du kan finna en annan kärlek som ger dig mer kärlek och respekt än vad din sambo visat dig på sistone.

För mig andas ditt svar prestige. Och jag kan inte annat än tolka dig på tråden. Du verkar ju ha en oro att barnets mamma ska ta ansvar över nyår. Gällande förskola har de skyldighet att anpassa öppettider efter vårdnadshavares arbetstider (inom ramtid oftast 06:30-18/18:30) så du har rätt det är en icke fråga om man är kunnig. Och som svar på din fråga så kunde jag som nybliven singel inte relatera att jag hellre hade mitt barn efter nyår. Vinsten för mig var att fira alla högtider med barnen. Precis som det var när jag var sambo. Ingen skillnad där inte. Hade inte valt en fest utan familj som sambo hade inte valt det som singel heller. Som singel däremot hade jag valt fest utan familj istället för att sitta ensam. Finns en skillnad tycker jag. 

Missade att det var er avdelning som öppnade 7:30. Mamman kanske inte har problem att lämna till annan avdelning dock. 

Det är klart att det finns prestige i det. Och du får tycka vad du vill om mitt beslut att hellre vara barnfri på nyår. Men att påstå att det skulle gå ut över vår dotter vet jag inte om jag förstår mig på.

Så visst finns det i mitt intresse att exet inte fortsättningsvis alltid får precis som hon vill. Som några varit inne på här i tråden så behöver jag sätta gränser för att inte bli total dörrmatta.
Och hon behöver tyvärr komma till insikt att det finns en hel del konsekvenser till hennes agerande - även om det inte verkar finnas några hinder alls när man är nykär. Typ som säkra att man har någonstans att bo om 6 månader när man har en dotter på halvtid..Det har jag problem med.
Men vi är överrens om att vi ska lämna 7:30 tidigast. Men det schemat påverkar henne mycket mer än vad det påverkar mig. Men det är dottern som står i fokus. Inte exets livs- eller arbetssituation, det får hon lösa eftersom hon skapat det här.

Ja nog syns din prestige alltid och rätt många drag av dryghet. 

Något jag funderat på är hur har relationen sett ut tidigare år? Hennes ev sjukdomsproblematik kan inte vara en nyhet. I synnerhet inte när du talar om bipolaritet. Visst det kan finnas hyfsat latent i många år. Du borde ju ha märkt av tendenser innan. Förhållandet borde ju ha varit halvknackigt redan innan ni tog beslutet att skaffa barn. Har hennes mentala tillstånd kraftigt förändrats efter graviditet och förlossning talar det sitt tydliga språk. Sedan känns det heller inte troligt att gå från fungerande och inga diskussioner till att hon i princip flyttar och går in i nytt förhållande på en nanosekund. Såg du det inte komma eller valde du att blunda/skita i det. Hur vårdade ni relationen innan. Hur ofta talade ni om relationen, drömmar och förhoppningar? Planer osv. Något är ju väldigt fel om en partner är öppen nog och tillåter sig att bli tokförälskad. Då kan det inte vara bra på hemmafronten. 

Ta med i beaktande att en sådan liten tös inte kan ha dubbelt boende. Någon av er ska vara boendeförälder och den andre umgänge. Barnet ska ha en fast punkt och inte fraktas runt. Det får bli om ett par år. Glöm för allt i världen barnperspektivet! 

Jag förnekar inget av det. Men prio ska alltid vara barnet. Och det hoppas jag att jag fortfarande kan stå för.

Det här är en intressant fråga.
Angående hennes sjukdomsproblematik så har det inte funnits några tecken på mani tidigare. Inte vad jag har upplevt. Hon har gått in i väggen och haft psykiska besvär vid tillfällen i vårt förhållande. Och när vi träffades mådde hon inte alls bra.
Hennes egna ord har varit att jag har varit hennes stora trygghet i livet.

Jag skulle inte säga att jag har sett några ändringar i hennes mentala tillstånd på sistone. Då ska det även nämnas att förlossningen var oerhört traumatisk så jag var lite extra på tå för att se efter tecken på förlossningsdepression. Vi har även haft en del sjukhusvistelser och ambulansfärder med dottern - inget jätteallvarligt (men pga corona har inte jag fått vara med på sjukhuset). Men inget som jag har upplevt påverkat mammans mentala hälsa, även om det såklart har varit tungt.

Jag skulle inte säga att jag har blundat för några tydliga tecken, även när jag tittar tillbaka. Det första tecknena kom ungefär 1-2 veckor innan hon berättade för mig, då märkte jag att hon inte ville kramas/kyssas. Men ytterligare två veckor tidigare hade hon kommit hem och varit så okarakteristiskt upphetsad att hon i princip slängde sig på mig när hon kom hem (aldrig hänt tidigare).

Sen inser jag självklart med facit i hand att vi borde ha "pratat ut" om 2016 och F. Och när vi väl gjorde det, efter att hon berättat, så kom lite andra smågrejer fram.. som att hon gärna hade haft lite mer närhet kramas/kyssar/hålla handen. Men inga stora grejer och saker jag gärna hade jobbat på.
Det stora i det hela är väl just kommunikationsbiten, att vi inte pratat om det och att det får ligga och bubbla inombords.

Sen är hennes egna ord är att hon absolut inte hade några tankar på att lämna mig innan hon träffade honom.
Hon säger det i princip som att hon "märkte att hon inte hade känslor för mig när hon fick känslor för honom"..

Vi hade planer på ett till barn. Det var också min kusins frus kommentar (hon och mitt ex har/hade ganska mycket kontakt) när hon fick höra om separationen: "Det lät på [exet] som att ni planerade barn nummer två, inte att ni ska separera"
Vi hade planer på en del renovering av huset, pool. Sen ställs väl drömmar lite på ända när man får barn och prioriteringen skiftar lite fokus.

Vi är båda överens om att det inte var dåligt på hemmafronten - inte alls.
Lite mycket "tråkig vardag" kanske, men som åtminstone jag ser framför mig inte är helt onaturligt som nyblivna föräldrar. Men visst kan man alltid lägga mer tid på varandra - men sen återigen till det faktum att hon droppar den här bomben 2 dagar innan vår första riktiga barnfria helg på 14 månader..

Jag har försökt läsa på massor om det där, och det verkar finnas två läger. Det ena är som du säger, och det andra är i princip att var barnet sover inte spelar någon roll så länge det har två närvarande fungerande föräldrar.

Vi pratade om att ta hjälp/rådgivning av familjerätten. Men om man läser så verkar de förespråka att man har en överenskommelse som bedöms utifrån barnets bästa och hjälper till att avtala det man kommer överens om snarare än att de kommer ha starka åsikter om läger A eller B..
Men vi får se vart det landar. I (åtminstone) 6 månader till kommer dottern sova på samma ställe varje natt. Så det är en framtida utmaning.

Hur har det gått TS?

Du kommer gå igenom 3 faser och du är redan i den första KRIS fasen. Då din schockfas lagt sig om att du ska ändra dig och rädda henne som den riddare du tror att du är och att du ska göra en helomvändning av dig själv för henne osv kan du skita i direkt. 

Desto mer du mjäkar och tofflar desto mer kommer hon utnyttja dig och ditt tillstånd/obalans du befinner dig i. 

Hon lämnade dig för länge sedan mentalt. Säger hon att hon träffat honom i någon månad så betyder det månader/år. Hon åker bara snålskjuts på dig så länge det går. 

Låter hårt, gått igenom den själv och höll på ramla i fällan själv. Vi hade hus och var på väg att gifta oss efter 8år ihop. 

Min rekommendation är att du lämnar huset med lillen och bor någon annanstans eller ber hon lämna huset.

Jag själv lyfte luren ringde ett jobbigt samtal och satte mig i en lägenhet tills skiten var över. Läste en bok om nyorientering och tog 1,5 år i att landa där jag satsade fullt ut på mig själv. Hoppade från schock till besvikelse väldigt fort. Besvikelse fasen var nog den värsta tog nästan 1år och ja jag grät som aldrig förr och var glad till att krascha igen. känslorna kan beskrivas som en berg och dalbana. 

Läk ihop. Hitta dig själv och vem du är. Sen hittar du din själsfrände. Hon är inte den och det kommer du inse. 

Jag har nu en ny familj och en underbar kvinna som synkar med mig fullt ut och vi kan prata öppet med varandra om känslor och vikten av det. Finns inget vi inte kan prata om. 

Våga vara öppen mot andra om att ni har det dåligt och bär det inte själv. Förklara om hur du känner för nära och kära.
Finns inget att dölja. Du! Känn ingen skam...

Hon har ordnat sängplats hos sina föräldrar och har sagt att hon ska sova där när hon inte har barnet.
Jag har sängplats hos mina föräldrar och tänker nog spendera några nätter där, dock inte alla. (praktiskt svårare för mig med jobb tyvärr)

Hon har varit otrogen mot honom (med mig)..ops. Jag vet att det var dumt.. men lite roligt. :D
Hon har haft panikångestattack.. tror hon börjat inse vilka konsekvenser det hon gjort faktiskt får.
Men hon har inte vid något tillfälle utryckt någon direkt ånger. Det finns heller ingen chans att jag skulle förlåta henne, så "vi" kommer inte bli, ni behöver inte vara oroliga.

Vi har haft mäklare här som "lovat" ett alldeles för högt pris. Men är fortfarande inte ens nära att vara redo för en försäljning tyvärr.

Jag har börjat snacka med en brud som verkar dunderhärlig. Men jag vet inte, det är nog egentligen alldeles för tidigt att inleda något. Men får väl se vart de leder. Jag har varit helt ärlig med situationen jag befinner mig i.

Jag pausade mig själv från allt vad dating heter efter råd härifrån, men man kunde tydligen matcha ändå :') och lite för bra match för att bara låta det rinna ut i sanden. Jag tycker att vi har en lösning som känns fungerande. Inte helt optimal, men praktiskt genomförbar och hållbar tills huset är sålt.
Det har kostat mig en del att behålla en vettig relation till henne, men det är en uppoffring jag är beredd att göra för barnets skull.  Hade vi inte haft barn ihop hade situationen sett helt annorlunda ut...

Jag har berättat för alla i min närhet, det är så jag har valt att bearbetat det här. Jag tycker nog att det har fungerat väldigt bra.

Jahapp! Det är lite krångligt för dig att gå ihop det praktiska iaf. 

Men din korkskalle! Där lyste hämndbegär igenom och du hade sex med henne?! Hur fan tänkte du?? Hur har du tid att ens fundera på att dejts? När har du hunnit hooka upp med en ny tjej? Du är ju inte sann! Du kan ju planera in henne i nyår få du är barnfri och vill ha lite rajtantajtan. 

Hag hade hoppats på att du skulle kunna bete dig och klara upp den här situationen men där föll du till marken. Eg föga förvånande efter att fler har sett och påpekat din smått grandiosa attityd. Fokus på den lilla tösen! Barnperspektivet före allt annat! 

Ja men ojsan... ni råkade bara ha sex....ja du har rätt det var jävligt dumt för det du gjorde var ju att falla ner på samma nivå som henne och om du beter dig IQ befriat som henne så kan du ju sen inte komma och gnälla över vad hon gjort / gör, eller hur?

Är det inte bättre att du skaffar dig någon annan att knulla med för den "lösning" ni hittat nu där du bytt buksvågerroller med hennes nya och det är dig hon knullar bakom ryggen på honom är ju inte optimal.

Jag tycker TS gjorde rätt, fick utlopp för ett helt naturligt hämndbegär. Det är inte han som var otrogen varken nu eller då och den andra tjejen han nämner var det ju inget med, de bara snackade. Barnperspektivet försvinner inte av detta.

Jag tror att din våldsamma reaktion beror på att han kom lite väl nära... När man träffat en ny vill man inte ens tänka tanken att denne fortfarande kan ha sex med sitt ex. En situation som många har varit i.

Våldsam å våldsam? Dock så jäkla typiskt. Han ville inte ha med henne att göra och inte återuppta relationen. Vad gör han? Jo sätter på henne. Hämndbegär eller inte. Barnperspektivet kan bli förbisett om han för snart försöker introducera ny partner. Dessutom tar dejtandet bort värdefull tid om han inte kör stenhårt när han är barnfri. 

Sex med ex har hänt. Dock utan ny relation. Det var inte sexet som var anledningen till separationen. 

Vilken moralkaka.. när tycker du att jag är redo att börja träffa någon ny då?
Sen är det som sagt inte mer än att jag skriver lite med henne.. vet ju inte vart det kommer leda.Tack. Och det skedde innan jag började prata med den "nya" tjejen.Jag har inga problem att "ha med henne att göra". Vi har barn ihop och kommer ha massor med varandra att göra. Men att återuppta en kärleksrelation finns inte på kartan som situationen ser ut.

Introducera ny partner/dejt till barnet är inte på tal. Där pratar vi minst 6 månaders förhållande innan en ny partner får chans att knyta an till barnet. Det är båda jag och mamman överrens om.

Jag är barnfri 50% av tiden... och mamman är en bra mamma idag. Så jag är inte orolig när jag inte har barnet.
Men oavsett så har det inte varit tal om någon dejt ännu.

Hon har ensidigt kommit fram till beslutet att lämna dej.
Men låt henne dra och du och ungen stannar.