Sambo träffat ny. Dilemma?

Du har verkligen grymt tålamod som ändå orkar vara konstruktiv. Var med om en liknande situation med en dåvarande sambo sedan drygt 5 år. Vi bråkade sällan och var väl, rätt eller fel, alltid med varandra. Träffade knappt några vänner och hade mest kontakt med dem via telefon. Vid ett tillfälle var jag iväg på tjänsteresa men hade möjlighet att dra hem tidigare. När jag väl kom hem var hon inte hemma och jag såg bara att hon googlat taxi till ett område i vår stad på datorn (var några år sen innan smartphones). Natten gick och hon kom inte hem. Jag ringde henne men hon svarade inte. Hon dök sedan upp på morgonen och då konfronterade jag henne varpå hon sa att hon varit hos en kompis (hon hade till min kännedom ingen kompis i det området). 

Jag valde ändå att försöka tro henne till mitt bättre vetande men efter ett tag kom det fram att hon träffat en kille på jobbet och vi valde att separera. Under separationen började hon bli gränslös och började berätta saker om den nya killen och hennes sexliv och vad de gjort i sängen. Jag vet inte riktigt vad det beror på om det var för att såra mig mer än jag var eller att försöka distansera sig från mig och reducera mig till en vän. Under separationen upplevde jag mycket stöd från våra gemensamma vänner och familj men med tiden så var det faktiskt så att de vänner som primärt varit hennes vänner fortsatte umgås med henne och hennes familj som initialt stöttat mig och varit oförstående kring hur hon kunnat gjort en sån sak, sedan normaliserat sin relation till deras dotter.

Ville bara dela min erfarenhet om du TS framöver skulle uppleva att de som tidigare tagit avstånd från hennes beteende mot dig senare kommer normalisera sitt förhållande till henne och glömma bort det som hänt. 

Helt ärligt så var det tråkigt just då och jag mådde skit i nästan ett års tid. Men därefter hittade jag en fantastisk människa som sedermera blev min fru och nu har vi varit gifta i 10 år och har två fina barn ihop. Livet blev inte som jag tänkte mig från början men det blev bättre än vad jag någonsin kunnat föreställt mig.

För min del tror jag nästan att jag hade en fantasi om vem jag var tillsammans med då som inte stämde överrens med den människan hon var. I efterhand har jag insett att hon var ganska självcentrerad och bekräftelsesökande och var omättlig i det. Jag var på nåt sätt en bifigur i det som var hennes världsbild och i efterhand kan man säga att jag var ett verktyg för att hon skulle få bekräftelse och när ord och handlingar såsom dyra middagar, resor eller kläder inte räckte sökte hon sig till någon annan. 

 Även om det kanske känns tufft nu, särskilt med tanke på att ni kommer ha delad vårdnad om er dotter tror jag att det ändå blir bäst i slutändan. 
Jag hoppas innerligt att du kan få en liknande resa som mig själv och att du kan finna en annan kärlek som ger dig mer kärlek och respekt än vad din sambo visat dig på sistone.

Hur har det gått TS?