Det går att hävda olika lösningar utan att något behöver vara absolut rätt/fel.
Allt beror på omständigheter, kultur, relationer och de inblandades sätt att resonera.
Jag har varit med om (i min värld) snåla personer som alltid envisas med att räkna km-kostnad, oftast genom att avrunda kostnaden uppåt (bensin + driftskostnad och värdeminskning). Löjligt i min värld men sånt väljer man ju själv som bilägare. En sån person åker jag med en gång högst.
I TS exempel är detta ingen faktor, det är bensinkostnad som gäller och inget annat. Rent tekniskt så är det enkelt för mig. Om man är överens om att dela på bensinkostnaden så räknar man per person i bilen, det är mest rimligt. Att bilägarna är ett par gör ingen skillnad. De har sannolikt två inkomster så det finns liksom ingen anledning att en av dem ska åka gratis.
I praktiken skulle jag som passagerare ändå föreslå en viss kompensation och ta en lite större del av kostnaden, eller bjuda på något annat sätt.
När frågan uppstått i min värld har det oftast varit så att chauffören räknat ut och föreslagit en summa som jag godkänt, efter att jag frågat hur mycket jag är skyldig. typ.
- Hur mycket vill du ha för soppan?
- Tja, jag räknar på 600.- tot så 150/pers, känns det ok för dig/er?
- Absolut, bara du själv är nöjd.
Skulle föraren sagt:
- Jag har räknat på 600:- totalt, är det ok att ni lägger 200:- var?
Hade jag också svarat att det är ok..
Om jag däremot hade det väldigt tajt med ekonomin skulle jag nog frågat i förväg för säkerhets skull, för att kunna bedöma om jag har råd..
Skulle föraren dragit till med ett ockerbud skulle jag kanske frågat försynt:
- Oj, 300:- .lite mer än jag hade trott men visst, kör på det.
Sen hade jag nog inte åkt med honom fortsättningsvis...