Be tjejen om lov, är det vanligt?

Gud vad pinsamt att behöva be flickvännen om lov.  Men jag undrar mer varför man säger detta högt, varför vill man uppfattas som en mes utan egen vilja? 

Hade en kompis som alltid sa så.
visade sig att han inte alls frågade utan bara inte orkade alla gånger men ville inte ta diskussionen eller nåt med oss.
Trodde han var värsta toffeln och hon en bitch i flera år.

Alltså att kolla med den man lever ihop med hör väl till vanligt hyfs, kan inte alls tycka att det är ett tecken på att någon är en mes, toffel eller vilka elakheter som vissa andra kallar folk för här. Att det blev ett nej denna gång  behöver inte heller indikera att sambon sa att han inte fick, utan att de hade en konversation och kanske gemensamt alt han själv kom fram till att det inte passade så bra. Hade själv en snarlik situation förra veckan och när jag pratade med sambon så påmindes jag om att vi hade ganska mycket att göra dagen efter vilket ledde till att jag inte längre kände lust/ork att hänga med på aw...Men för kollegorna lät det ju säkert som att jag fick ett nej på hemmaplan...

Frågar aldrig. Däremot berättar jag om mina planer. Min man gör likadant. Och ingen av oss skulle för få oss att säga att de ska stanna hemma istället. 

Är jag inte säker på att jag är ledig så säger jag att jag ska kolla upp om jag är ledig. Vill jag inte så säger jag det direkt. 

Min sambos kollega gjorde också så och alla tyckte hans tjej var astråkigt som sabbade allt och alltid sa nej. Sen visade det sig att han bara skyllde på henne för han ville inte gå ut. Hon var mer den som försökte få honom att gå ut men till henne sa han att ingen ville ha med honom längre så hon blev ju sur på kollegorna. Blev pinsamt och jobbigt när sanningen kom fram..

Om jag skall bjuda över grannfamiljen på grillat frågar jag alltid hans fru eftersom jag vill ha ett snabbt svar.

Tycker det är naturligt att kolla av om man bor ihop. Handlar ju enbart om respekt. Det innebär inte för mig att man frågar om lov utan man har koll på varandras planer så ingen känner sig överkörd. Jag skulle bli väldigt fundersam om min sambo bara drog iväg utan att säga något och skulle aldrig göra det själv visar ju på noll respekt skulle jag säga. 

Man kollarsåklart med sin partner(kön är oviktig) innan man bjuder hem  någon eller sticker iväg. 

Finns olika modeller på det där.

Jag jobbar med nästan bara män och det är ju flera där som säger att de ibland skyller på sin kvinna när de faktiskt bara inte har lust att hänga med person X, eller är mannen kanske introvert och bara vill komma hem till ett lugnt hörn en fredagkväll.

En av mina bästa vänner har en man som liksom "tar slut" efter ett par timmar social samvaro och då går iväg och läser en bok i ett hörn, och då får han väl göra det. Han tycker ändå det är kul så länge energin räcker. Deras ena barn är likadant. Men den mannen har t.ex. inte varit på sitt jobbs julfest på åtta år, det tycker han blir för mycket folk.

Sen har vi min svåger, som är högre chef och har örnkoll på sitt jobb, men är totalt väck på allt socialt och med barnen. Han måste fråga frun om han kan träffa brorsan på söndag för det är bara hon som vet om barnen har julkonsert eller fotbollsmatch eller svärmor har bokat lunch osv osv. De har delat upp det så och det funkar tydligen för dem.

Och så har vi grabbarna på jobbet som är ihop med skiftjobbande vårdkvinnor, och därför måste kolla för att de inte kan sin frus schema, och någon måste faktiskt vara hemma och ta hand om barnen. Deras frus schema drabbar ibland även deras jobb på företaget, då de inte hur som helst kan säga ja till supportärenden eller resor. 

Till sist har vi klart också den riktigt kontrollerande sjukliga partnern, som inte gärna släpper iväg sin respektive med kompisarna. Antingen p.g.a. att det finns otrohet bakåt i tiden, eller att man bara har den extrema osäkerheten och bristen i sin personlighet. Dessa tycker jag klart att man bör springa långa vägar från, för det blir aldrig något bra av det vad jag har sett.

Ja, det finns nog många anledningar till att man kollar. Jag har haft två män. Den första skyllde alltid på att jag redan planerat något annat om han inte orkade. Den nuvarande är det helt enkelt att han inte minns om det finns andra planer eller inte. Han minns ofta inte ens sina egna planer t ex kan han fråga mig om det är ok att han går ut och tar en öl på lördag med Pelle när han redan planerat in att träffa Kalle. 

Om vill ut och träffa en kompis brukar jag alltid fråga min man "är det ok" eller "funkar det". Inte i syfte att be om tillåtelse, utan för att stämma av så att det finns en vuxen kvar i huset med barnet. Tycker vi har bra kommunikation, men ibland glömmer jag att han skulle sticka med bilen på besiktning efter jobbet eller kanske har han fått samma förfrågan från en kompis under dagen och inte hunnit stämma av med mig. Helt normalt och rimligt. Hade jag dock behövt be om tillåtelse att träffa kompisar hade jag tagit min unge i famnen och stuckit för länge sen för att aldrig komma tillbaka.