Det jämställda Sverige

Då bör du väl kunna begära ensam vårdnad av barnet då han inte vill ha gemensam. Då blir han åtminstone tvungen att betala den pengen.

För övrigt låter han som ett riktigt praktarsle som förtjänar all skit i världen baserad på din info.

Om han knappt träffat barnet de två första åren kan han glömma att glida in då och få umgänge på halvtid. På sikt, ja, men de måste såklart lära känna varandra först. Och frågan är om han kommer vara så himla intresserad när det väl kommer till kritan. 

Underhållsbidrag har du rätt till, visste du inte det?

Hur hade du tänkt att man skulle ändra jämställdheten i den här situationen? Det är DU som är gravid, inte han. Att du väljer att behålla är inte hans fel, inklusive sämre pension, foglossning och annat. Om ni går isär så lever han som han vill så klart. Och du behöver inte tycka synd om barnet, det är många barn som har föräldrar som har gått isär och de har också överlevt, även om en del har det värre än andra.

Känns mest som att du är ledsen och bitter i din situation och inte har kommit fram till acceptansen än.

Underhållet har inte med vårdnaden att göra utan boendet, så även med gemensam vårdnad får ts underhållsbidrag om barnet är boende hos henne.

På sikt vill han ha gemensam vårdnad, men han kan tänka sig att avstå från det första året så att jag får alla föräldradagar, eftersom han ändå inte tänkt använda dessa. Man får vara tacksam för det lilla. 

Tack. Jag tycker han är definitionen av ett praktarsle. 

Jag hade helt köpt ditt resonemang om han inte hade velat ha barnet från början. Att ångra sig i vecka 16 tycker jag är moraliskt förkastligt och jag anser inte att det ger mig en ärlig chans att göra ett val. Det är inte psykiskt enkelt att döda ett barn som man känner sparka i magen, även om du säkerligen anser att det är ett ?foster?. 

Nej, jag har inte kommit till acceptans. Jag gör allt jag kan varje dag för att vara den större människan och få honom att ändra sig. Men jag har inga stora förhoppningar. 

Jag anser att mannen ska vara tvungen att bidra till kvinnans pension under föräldraledigheten (och självklart även omvänt om så är fallet). Det kommer bli så i Sverige, det är bara en fråga om tid. Det ligger på politikernas bord. 

Jag anser också att underhållsstödets tak ska slopas, jag har väldigt svårt att se varför det ska finnas ett tak på det beloppet.

www.pensionsmyndigheten.se/orange-bloggen/orange-bloggen/manga-smabarnsforaldrar-oroar-sig-i-onodan-for-sin-pension

Du är så alltså ivrig att trycka till och skuldbelägga att du inte ens bryr dig om att läsa ordentligt?
Tror i och för sig att tråden är mest politisk, men oavsett belyser den väldigt bra hur fel Sveriges system kan slå i vissa extremfall.
 På sikt är det väl bra om personer i trådstarten skaffar sig säkrare arbeten där de inte är beroende av arvoden från uppdrag,

Oavsett, som någon skrev, är pappan inte delaktig alls de första två åren, kommer han inte att kunna glida in på en räkmacka.

Ar de andra 4 barnen hans och han kommer att ha dem 50%?

Eller är de enbart dina, och du får underhållsbidrag och barnbidrag från en annan far?

Jag beklagar, vilken jobbig sits. Ja, allt ställs på sin spets när par skaffar barn. Jag antar att det är därför barnafödande minskar i Sverige. Vem vill ta en sån risk? Du har hamnat i den sk kvinnofällan.

Nej det är klart att det är idiotiskt att komma dragande med ånger halvvägs genom graviditeten, du hade ju redan bestämt dig för att behålla, men nu får du tyvärr ta alla konsekvenser själv. Och en pappa med tvivelaktig närvaro i framtiden, som det verkar nu.

Snälla sluta försöka ändra hans inställning. Antagligen blir han bara mer bestämd i sin övertygelse, ni kommer att bli mer osams och du slösar bara på din energi under en tid när du behöver den till att skapa en bebis i magen. Låt honom gå sin väg om det är vad han vill, vem f*n behöver en sån i sitt liv...? Jag skulle seriöst inte ta tillbaka honom om han ändrade sig, han har visat precis var han står när stormen river.

Jag har inte hört talas om något underhållstak, bara minimum. Fk har en sida där man kan räkna ut hur stor summan ska vara utifrån vardera persons verkliga inkomster och utgifter. Det kan bli rejält mycket mer än minimum, som egentligen är till för de som inte har råd med mer.

Räkna med allra värsta scenario på precis alla områden. Hopp är djävulens påfund, man blir bara besviken. Om inte allt blir totalt skit har du vunnit lite grann och då känns det bättre. Ta en dag i taget. Det är helt omöjligt försöka förutspå hur han vill ha det om 2 år så de tankarna kan du lägga ner. Han är som vi säger hemma dit ile vik och såna går tyvärr inte räkna med.

Det är ju för barnets skull de ska ha en relation i framtiden, att han varit en röv mot dig har ingenting med saken att göra. 

Du ser väl till att du får ut varenda krona du har rätt till i separationen??

Se till att ha enskild vårdnad! Annars får du inte alla föräldradagar. 

Svårt att tro att han får ha barnet varannan vecka från två års ålder om de knappt träffats innan. 

Ring soc och rådfråga om du vill. Och/eller en kvinnojour. 

Nej, jag vet. Men jag kan tycka att han varit en röv även mot barnet eftersom han önskade livet ur honom och fortfarande hoppas på att han ska dö i magen. Men man får säga vad som helst om ett barn som inte är fött än, det är helt ok. Det är en helt annan sak om man gör det när barnet är fött. Märkligt om du frågar mig. 

Ja, varje krona. 

Jag vet, är rädd att han kommer ta hälften och låta dessa frysa inne. Jag hoppas han kan vara bättre än så. I värsta fall får jag kontakta hans familj och be dom om hjälp. Ingen sund person tar familjedagar och låter dessa frysa inne enbart för att hämnas. 

 

Extremt skitstövelaktigt beteende av mannen, jag beklagar din stora otur i detta TS.

Du kunde också haft det som min mamma, som var nygift och gravid. Först blev hon utsatt för upprepad otrohet och pappa betedde sig som hemmet hade svängdörrar tills jag var 5 år (enligt hans släktingar också), varefter pappa ville lämna äktenskapet för en annan donna. Då hotade han mamma med att bli inspärrad på psyket och hon skulle aldrig få se mig mer, för han skulle minsann inte betala något underhåll.

Sen flyttade han istället 30 mil bort till en ny kvinna och krävde delad vårdnad och att mamma skulle betala resorna för att det skulle bli något umgänge, hur han nu fick ihop den logiken.

Denne y-kromosom är sedan många år och för all framtid förvisad från mitt liv.
Jag skulle hellre gnaga av mig armen eller sälja min kropp än be honom om hjälp med något.

En dag kommer jag att åka och pissa på hans grav, det är klart värt böter och villkorligt om jag åker dit. 

Och så finns det de som undrar varför kvinnor förblir singel...

Du verkar svårt bitter och sjukligt besatt av ditt ex. Du är knappast särskilt originell utan osar av samma frånvarande självinsikt som många andra kvinnor hör på fl.

Du har valt att skaffa barn med denna man. Du hade valmöjligheter precis som alla kvinnor i Sverige. Nu är det dags att ta ansvar. Helst utan offerkoftan. 

+1