Anonym (Nybliven ensamstående och medveten) skrev 2022-12-05 14:22:30 följande:
Jag hade helt köpt ditt resonemang om han inte hade velat ha barnet från början. Att ångra sig i vecka 16 tycker jag är moraliskt förkastligt och jag anser inte att det ger mig en ärlig chans att göra ett val. Det är inte psykiskt enkelt att döda ett barn som man känner sparka i magen, även om du säkerligen anser att det är ett ?foster?.
Nej, jag har inte kommit till acceptans. Jag gör allt jag kan varje dag för att vara den större människan och få honom att ändra sig. Men jag har inga stora förhoppningar.
Jag anser att mannen ska vara tvungen att bidra till kvinnans pension under föräldraledigheten (och självklart även omvänt om så är fallet). Det kommer bli så i Sverige, det är bara en fråga om tid. Det ligger på politikernas bord.
Jag anser också att underhållsstödets tak ska slopas, jag har väldigt svårt att se varför det ska finnas ett tak på det beloppet.
Nej det är klart att det är idiotiskt att komma dragande med ånger halvvägs genom graviditeten, du hade ju redan bestämt dig för att behålla, men nu får du tyvärr ta alla konsekvenser själv. Och en pappa med tvivelaktig närvaro i framtiden, som det verkar nu.
Snälla sluta försöka ändra hans inställning. Antagligen blir han bara mer bestämd i sin övertygelse, ni kommer att bli mer osams och du slösar bara på din energi under en tid när du behöver den till att skapa en bebis i magen. Låt honom gå sin väg om det är vad han vill, vem f*n behöver en sån i sitt liv...? Jag skulle seriöst inte ta tillbaka honom om han ändrade sig, han har visat precis var han står när stormen river.
Jag har inte hört talas om något underhållstak, bara minimum. Fk har en sida där man kan räkna ut hur stor summan ska vara utifrån vardera persons verkliga inkomster och utgifter. Det kan bli rejält mycket mer än minimum, som egentligen är till för de som inte har råd med mer.
