Har mitt barn ADHD eller autism?

Energisk! Ojämn i humöret, petig med maten, kan glömma bort att hon har en kompis på besök och börja leka helt själv.

Eller tvärt om att hon är för på sin lekkompis och ska styra leken helt. Kan ibland inte backa undan när andra barn försöker sätta gränser och säga nej.

Hon verkar inte alls kunna prata och lyssna samtidig! Hon kommer med en idé, och kompisen säger nej men hon fortsätter bara att tjata och förklara hur leken ska gå till. Ibland har vi föräldrar fått gå in och bryta och då kommer det fram att hon inte alls uppfattt att kompisen säger nej till vad det nu är. 

När hon leker med andra barn är hon oerhört pigg på upptåg och idéer. Det är ju generellt sett roligt och bra, men ju äldre hon blir desto mer börjar andra barn komma på elaka eller dumma idéer. Vår dotter har då ingen spärr eller filter utan hon kastar sig in i sånt som andra hittat på helt utan eftertanke, vilket ibland lett till att hon hamnat i trubbel för sånt som andra hittat på idén till. Det här oroar lite..

Så oerhört svårt att veta vad som är normalt då det är första barnet. Vi har inget att jämföra med. Än så länge väger alla hennes positiva sidor upp och hon är generellt väldigt omtyckt men det finns små varningstecken kan jag tycka.

Svårt att bedöma utifrån din text. Men din inlägg tycker i alla fall jag personligen inte att det tyder på ADHD, autism eller någon bokstavsdiagnos för den delen. Faktum är att jag tycker inte ditt barn stämmer in på någon psykiatrisk/neurologisk problematik.

Du skrev att ditt barn ligger längre fram i utvecklingen. Jag tippar istället på att ditt barn då är begåvad och klurat ut hur hon skall få sin vinning igenom. Förstått på hur sin omgivning fungerar, inkl hur man agerar mot vuxna m.m.

Kortfattat: Ditt barn är intelligent, både IQ och socialt, möjligtvis.

GOD JUL PÅ ER/DIG OCH TILL ALLA SOM LÄSER DETTA!

Jag kan ju som märks väldigt lite om sånt här. Så osäkert.

Hej
Vad klok du är som sätter ord på dina tankar och funderingar.

För det första, ditt barn är ju fortfarande litet. Hon är ju uppenbart max 6 år eftersom hon går på förskola och ni går med henne till BVC. 
Alla barn utvecklas olika och i olika takt och fungerar olika.
Du kommenterar att BVC och förskolan inte ser henne jämt men det kan ju även sägas om er och andras barn. Ni vet ju väldigt lite hur de fungerar dygnet runt.
Inget av det du skriver låter ovanligt faktiskt. En del av det du beskriver, att hon vill styra etc kan ju dels bero på att hon kanske ligger steget före sina kamrater rent utvecklingsmässigt men även att hon  är första (kanske enda) barnet. Hon är van att vara i fokus och vara den styrande.

För det andra. Vad är felet med att inte följa mallen? Om hon nu inte är exakt enligt mittfåran, vad spelar det för roll? Du pratar om varningstecken. Varningstecken på vadå? Att hon är en individ.
Inga barn föds med alla de sociala koderna utan det är något som de lär sig allt eftersom. Barn behöver träna mycket på detta  men det är olika kring vad och i vilken omfattning.
Precis som med alla andra förmågor och färdigheter.

Jag tror vi behöver bredda gränserna för det "normala" och då faktiskt våga inse att väldigt få passar in i den mittfåran. Jag tror att många skulle må väldigt bra om vi gjorde det. 
Diagnoser etc är ju när det blir hindrande och svårt att fungera socialt och strukturellt. 
Och inget du skriver här tyder på det just nu.
Om hon hade stora svårigheter utöver det vanliga så borde det märkas mer på förskolan. Där utmanas ju barnen dagligen i det sociala samspelet.

Det är väldigt tufft att vara förälder för man vill att ens barn ska få vara sig själv och samtidigt så finns rädslan att barnet ska bli ensamt och inte passa in.
Fortsätt stötta ert barn i det hon utmanas i och försök att inte stressa upp kring att hon inte i alla lägen fungerar exakt som andra barn som ni möter. Olika sätt att tänka och fungera behövs i vår värld för att vårt samhälle ska utvecklas vidare.

/mamma, socionom och förskollärare.

Hur gammal???
Det är det som är väldigt viktigt.

Innan 5, 6 år är det svårt att säga. Det är i alla fall inget gravt, annars skulle det nog visa sig tydligare. Vissa saker kan tyda på ADHD - autism ser jag inte riktigt tecken på - men det kan också vara helt normalt om det ligger någorlunda inom ramen för åldern. Och även om det inte gör det, kan hon ju bara vara lite ojämn. 

Min son är 5 och mycket av det du beskriver passar in på honom - förutom att han inte är petig i maten (tvärtom, han har alltid haft problem åt andra hållet när det kommer till maten - han äter allt och för mycket) och att han är lite bakåt i sin motoriska utveckling (men väldig bra inom andra områden).
Vi har gjort en utredning i början av hösten pga diverse problem, tex. att jag oftas inte orkade med hans beteende och inte visste hur jag ska uppfostra honom - det handlar då mycket om beteendet du beskriber, alltså att han är i sin värld, inte kan sluta när han började något osv.

Jag vet inte hur det funkar i Sverige med utredningar, för vi bor i Österrike, men det gjordes i alla fall något som kallas "psykologisk diagnostik" eller "utvecklingsdiagnostik". Det är alltså inte rikitat mot ett visst problem/en specifik diagnos, utan man kollar var barnet ligger i olika områden, hur han beter sig, vilka problem han har osv. Ett av resultaten var misstänkt autism (Asperger). Så just nu görs det en utreding om detta. 
Psykologen sa även att det kan vara så att han även har ADD, men att det är för tidig och att man ska se hur det går i skolan.

Tillägg: jag visste innan att kan uppfyller många tecken på Asperger, men tyckte inte att han kunde ha det, för ett av kriterierna som måste uppfyllas är sociala problem och dem ansåg jag inte att han har. Visst kan han ha svårt att respekterar gränser när kompisar säger nej, att han totalt vill styra leken eller att han gör motsasten och följer blind utan att tänka. Men det tycker jag inte är så ovanlig. När det gäller sociala problem brukar det ju vara så att barnen inte kan/vill ta kontakt med andra barn, inte leker med varandra, inte kan turas om, dela med sig osv.
Men psykologen sa till mig att de sociala problemen inte behöver vara i samspel med jämnåriga (det kan kommer senare, eller ibland inte alls), utan det kan även gäller vuxna. Och med min son är det som du beskriver din dotter - han har inga gränser när det gäller främmande människor. Han pratar med alla om allt. Nu i hans ålder tycker de flesta ju att det är gullig och att han är så öppen, men egentligen är det ett tecken på ett socialt problem eftersom han inte förstår gränserna, han pratar med vilt främmande människor precis som med närstående.

Som jag skrev så är vi inte på något sätt jätteoroade ändå. Det är en duktig liten tjej med så många styrkor och fina bra sidor och hon är omtyckt och så.  Skulle det va nåt väger hennes andra sidor upp. Och vi uppskattar att hon inte alltid följer mallar och normer. Men  det är ju nåt som på sikt kan leda till problem i samspel med andra, och i sin tur skapa följdproblem det måste ma n ärligt inse. Vi vill ju kunna stötta på ett bra sätt.

Det är inte så att vi är övertygade om nånting. Förmodligen har ändå dottern inte autism. Men det finns i släkten så det är svårt att inte övertolka vissa saker och ha ögonen öppna..

Det är ett så härligt barn men vissa beteenden kommer hon undan med för hon är så liten så nu tycker omgivningen bara att hon är rolig och gullig, med tiden så kommer hon bli dömd annorlunda.

Jag har inte läst alla svaren. 

Som jag ser det så kan ni vänta med ev utredning tills barnet blir äldre. Då märker ni om det växer bort eller om det blir till ett problem för henne. Min äldste son fick diagnosen när han var 10, det var då det blev mer krav i skolan och han hade fortfarande begränsat umgänge på rasterna. Men han är lycklig, utreddes för att vi vuxna (och han själv och syskon) ska få mer insikt och kunna hjälpa på bästa sätt.

Innan diagnosen blir ett problem är det ganska svårt att hitta diagnos eftersom 
1) De olika diagnoserna överlappar varandra
2) Alla människor har ett visst mått av autism/ADHD/något annat-beteende

Så vänta och se skulle jag säga, om det sedan behövs kan ni förklara lite hur det fungerar med sociala koder när barnet blir äldre. Och se hur saker och ting utvecklas.