Tror han har Antisocial personlighetstörning

Så du har också varit där. Jag vet hur svårt det är. Killen är charmig till tusen och man blir så omvälvad av hans charmiga sätt. Sen när det andra börjar komma så tror man hela tiden att han kommer att bli som innan. Men både du och jag vet, att det inte kommer att bli så. En sån person kommer inte att förändras. Det är som en personlighetsstörning. Det finns tyvärr ingen annan lösning än att lämna. Jag kunde ha gjort nåt mycket bättre med dom 15 åren om jag hade förstått hur illa det va. Det liksom smög sig på

Alltså nu fick jag is i magen för du låter som mitt syskonbarn 23ish 🤭 Tänker inte yppa ett neg ord till om än jag har en hel rad att delge ang aset till så kallat pojkvän som brukar sluta som spermadonator i slutändan för en naiv hjärntvättad flickvän. Iaf vilken ålder är ni i cirkus? Och nej be mig inte att scrolla igenom om du redan angett ungefär eran ålder pga diagnos hysteri kommentarer för jag har redan diagnostiserat fanskapet färdigt till narcissistisk idiot så det är check på den. Däremot er ålder kan förklara rätt mkt för arg skona dig från hagel av hur puckad du är som står kvar.

Ja tyvärr. Det där var dem mest läskiga killarna jag varit med. Så jäkla märkligt var allt. Ena dagen si, nästa så. Man visste ju aldrig var man hade honom. Jag som redan hade besvär med ångest dessutom gick ju sönder totalt. Jag började tro på allt han kallade mig. Kändes som jag blev knäpp till slut. Jag satt i skogen och grät i bilen en kväll i timmar. Fick nästan självmordstankar av allt han sa till mig. Så jag bara satt där. Ville inte varken åka hem eller göra någonting. Till slut gjorde jag ju det. När jag hade gråtit där ett tag. Helt ofattbart. hela situationen var rent kaos.

Jag visste iallafall hela tiden att jag inte ville vara med honom. Men jag tog ju åt mig så pass mycket att jag bara ville förstå varför gjorde han så, varför. 

Men. Vissa ssker måste man vara släppa. För sin egen skull. För jäklar vad man kan gå sönder annars. 

Men fy, 15 år. Din stackare. Det är lång tid. Hur mådde du efter? Var det längesen? Stor kram 

Den läskigaste killen* skulle det stått

Vad tror du det främst är att du håller dig kvar?

Lite läskigt att läsa det du skriver men känner igen lite av det från mitt förhållande som jag nu vill ta mig ur. Men även nu hoppas man ju på att han ska ändras. Men nej de ändrad inte utan det blir bara värre. Och det senaste året har vi gått i par terapi men psykologerna dvs 2 stycken. De ser bara röda flaggor och ser inga hopp om att kunna ändra en sån person  Min sambo var världen charmigaste kille när vi träffades men sen var otrogen och jag förlät men det hände igen och Jo han tycks tycks att han inte gör fel utan att han har rätt att  göra så. Hans mamma fick en en stroke. Hon bor 50 mil bort. Jag tyckte det var hemskt och ville att vi skulle hälsa på henne på sjukhuset. Han verkade inte bry sig så vi åkte aldrig dit. Han kan vara väldigt charmig mot vänner och även mig en gång i tiden men han ljuger för dem eller vrider på sanningen när det behövs. Allting för att framstå som en bra person i andras ögon. Raseriutbrott har alltid funnits där men då grät han och skyllde han på ett ex som han påstod att hon slog honom därav att han får utbrott. Dessa utbrott har ökat med åren. Jag var med om en olycka nu senast och åkte in på akuten. När jag kom hem därifrån med intorkat blod i håret så bara bråkade han med mig. Det är noll empati i den mannen och hade jag vetat bättre och inte köpt hans tårar och förlåt så hade jag vänt på klacken redan på dag 1. Men olyckan och hans empatilösa beteende mot mig fick mig att äntligen kunna släppa känslorna  lite och förstå att han är ingen bra person och jag bör inte leva ihop med honom längre. 

Ja, 15 år? De var han som gjorde slut. Han började med Elvans och blev mer och mer labil. De värsta var att det var så svårt att få tag i en lägenhet så jag tvingades bo med honom i ca ett år. Vi var osams så in i ?..som tur va så hade vi en 3,a så ena sovrumnet blev som en etta för mig. Undvek köket o vardagsrummet. 

jag flyttade till en annan stad. O nu mår jag jättebra :))

Vad du är stark. Bra att slapp vara med en sådan kille, usch. Skönt att du mår bra nu! Har de erfarenheterna påverkat dig i efterhand? 

Ja, de kan man lugnt säga.. jag har svårt att lita på någon Om man varit ihop med nån som kan ljuga en rakt upp i ansiktet utan att blinka så fick iaf jag svårt med tillit. Efter så många år me? 
misstänksamhet är inte så kul att bära med sig. Jag tyckte ju så mycket om den här killen. Ville inte tro att han var falsk. Jag började ursäkta honom och trodde att det var mig det var fel på. Han snodde medicin för mig så jag började gömma den. När jag skulle leta upp dom så var dom borta. Jag frågade om han tagit dom men han tittade mig i ögonen och sa att han inte hade gjort det. Han fick mig att tro att jag hade slarvat bort medicinen. Och det var det värsta, att jag började tvivla på mig själv. 

Jag fattar inte varför det blir en massa frågetecken där det inte ska vara

Hej! Hur har det gått med killen?