Våldtäkt?

Fel och fel.. Barnet kommer växa upp med en våldtäktsman till pappa och du kommer behöva co-parent med svinet.

Men det är din kropp, du bestämmer själv vad som är bäst.

Det är ditt liv, dina känslor. Du måste aldrig göra något bara för att andra förväntar sig det.

Eftersom det var våldtäkt, kan du säkert utan vidare få ensam vårdnad om barnet och hålla fadern utanför barnets liv.

Men det handlar inte bara om dig. Det handlar om barnet också. Det innebär att barnet kommer att vara utan far i sitt liv. Och barnet kommer att ha en far som är en hemsk människa. Förhoppningsvis finns det andra vuxna i din omgivning som kan vara bättre manliga förebilder för barnet.

Kan detta påverka att barnet också får en störd sexualitet om hennes biologiska far är våldtäktsman? 

Fel är det inte. Kan anses som märkligt för många då ett barn hela tiden blir en påminnelse av våldtäkten. 

Det som händer är att våldtäksmannen blir pappa, får betala underhåll men även ha rätt till umgänge med barnet. Ett utgången som förmodligen kommer innebära att även du i viss mån har kontakt med våldtäksmannen. 

Men det är din kropp och du som bestämmer. Men också då du som får stå för konsekvenserna. 

Vem vet, han kanske blir världens bästa pappa till barnet. Men det kan också få konsekvenser för barnet när denne får veta sanningen om hur den blev till. 

Har en barndomskompis som i tonåren fick veta att den biologiska pappan hade våldtagit mamman och att h*n var ett resultat av det. Det var dock för h*n en lättelse att få veta då h*n förstod varför relationen med mamman aldrig hade varit speciellt bra. Men det resulterade också i ångest, självmordstankar plus diverse annat. H*n hade förövrigt ingetn kontakt med biologiska pappan utan har enbart träffat denne ett fåtal gånger under sin uppväxt och i vuxen ålder. 

Jag tycker inte att det alltid måste vara fel. Jag hade själv en släkting som hade ett barn efter våldtäkt. Det var i slutet av andra världskriget i Tyskland, en rysk soldat. Den kvinnan förlorade sin man i kriget och hennes första barn dog också. Och så var hon gravid från en våldtäkt av en ryss. I hennes situation så var det till slut ändå bra att hon hade sin son. Hon gifte aldrig om sig och fick inga fler barn. Så det var hon och sonen som var ett team. Visst, det var inte trevligt att folk visste hur det var. Men hon verkar inte ha ångrat det. Och sonen verkar inte ha skadats särskilt mycket  (jag har bara träffat honom en gång, men han har egen familj och verkar ha ett bra liv). 

Du får känna efter hur DU känner. Det beror ju mycket på hur det här gick till och vad det är för person. Barnet kan vara lik sin pappa. Så om det är en verkligen elak person, så skulle jag vara lite tveksam där. Min släkting kan ju ha resonerat så att ryssen kanske inte var en så ond person, att det berodde på omständigheter ganska mycket då, och grupptryck. Jag vet, det låter som om man ursäktar våldtäktsmannen, men i längden är det kanske det man behöver göra för att ha sinnesro, om man ska ha ett barn av den personen. 

Jag tänker också att det vore en fördel om man inte berättar allt så exakt, jag menar för barnet. För andra vill man nog inte berätta det heller, kanske bara för de närmaste. 

Inte ett lätt beslut, hemsk situation. Alla förstår ju om du ändå bestämmer dig att inte ha det. 

Jag behöll. Anmälde honom inte just pga att jag inte ville att folk skulle veta hur barnet blev till. Men berättade för soc iom faderskapet. Det var bevakade besök, några gånger. Och jag var alltid med, det var ett krav. Träffade senare en man, vi gifte oss och fick egna barn och han adopterade min sedan tidigare. Barnet vet om att det finns en annan pappa och att de har träffats några gånger men att han inte har något intresse av att träffas mer.

Givetvis kan du behålla! Det är inte vare sig ditt eller barnets fel att det kom till så. 

Risken finns dock att våldtäktsmannen vill ha vårdnad och umgänge. Skulle råda dig att flytta långt bort innan barnet föds och att aldrig nånsin gå med på gemensam vårdnad. 

Fel och fel är det väl inte.

Tänk på att det genetiska materialet är 50% från denna person. Vill man föra dessa gener vidare? 

Tveksamt.

Det finns ju normala män annars.

Det är inte alls säkert att du slipper våldtäktsmannen i barnets liv. För det första blir väl de flesta våldtäktsmän inte dömda och då har du ingen tyngd i ditt argument i kontakt med myndigheter osv.

Så om jag vore du så skulle jag flytta långt, långt från där våldtäktsmannen bor, snarast och absolut innan barnet är fött. Där får barnet sin hemvist. Och undvik att låta våldtäktsmannen veta att du är gravid.

Flytten blir ditt livs investering.