Ät upp unge!

Jag har aldrig lagat specialmat åt mina barn. Att lära barnet att smaka på all mat är viktigt. Att de inte vill äta upp är ok, men de serveras inte någon annan mat. Mina barn är nu vuxna och äter allt. De tycker att det är spännande att prova nya rätter och smaker. Att inte kunna äta viss mat är ett handikapp i livet. Sedan har jag full förståelse för att barn med diagnoser som exempelvis autism kan ha problem med olika sorters mat. I de fallen är det självklart att man anpassar maten efter barnet. 

Jag tycker det är fruktansvärt oförskämt att inte äta när någon annan har lagat. Självklart äter jag och håller god min även om det inte är världens godaste. Jag lagar inte mina älsklingsrätter varje dag hemma heller. 

Det är okej att mina barn inte tycker om ett fåtal saker men jag tänker inte servera pannkakor för att de kinkar lite. De kan älska en maträtt för att hata den några dagar senare, det vore att göra dem en björntjänst om jag bara gav upp i den situationen. 

Tycker på våra små att det märks tydligt när de verkligen inte gillar ngt eller när det ligger mer i neutral zonen, men för dem så är allt som inte är jättegott = äckligt/Tycker inte om. Vi gör aldrig flera maträtter  men om det är en komponent som jag vet att någon verkligen inte gillar så trugar jag inte utan är nöjd med att man har smakat. Gillar man inte proteinet exempelvis så kan man äta sig mätt med övriga tillbehör och rätter. Detta gäller ju även oss vuxna. Mat som verkligen avskys av någon görs dock inte eller äts när denne inte är med.

Självklart tillagar jag mat som inte är det godaste jag vet. I stora delar handlar det om ekonomi. Jag avskyr falukorv, men jag köper det ibland, eftersom det är billigt. Jag ogillar också snabbmakaroner, tomatpuré och bacon, men man måste ju äta, liksom, trots att vi är låginkomsttagare till föräldrar. Sedan kan man piffa upp den mesta mat så att den blir godare och det gör jag så gott det går. 

Om JAG hade fått välja, så hade jag ätit riktigt kött varenda dag eller skaldjur, men det går ju inte alls. Vi äter inte ens "riktigt" kött en gång i månaden, utan till största delen processad mat och så har det varit under många år. 

Om mitt barn verkligen inte kan äta något, så tillagar jag det givetvis inte fler gånger - men generellt - om ett barn äter en sak vid 8 tillfällen under sitt liv, så kan de lära sig äta det, även om det inte är en favorit. Det finns dock tillfällen då sådant inte går. Jag kan inte svälja mögelost. Min son kan inte svälja svampsoppa. Vad gäller svampsoppan provade vi en gång när han var ett år (en sked) och han kväljdes. En gång när han var 3 år (en tesked) samt en enda gång när jag övertalade honom att sträcka ut tungan när han var sex år. Han klarade då svampsoppa och sade att det nog funkar, så han stoppade in en sked i munnen. Han kommer aldrig att äta det igen och jag tvingar inte honom alls.

Däremot kan han i princip äta allt utom svampsoppa, smält ost och pizza. Men det har bara krävts tre gånger för att förstå det.

Däremot är falukorv ingen favorit alls hos någon av oss här hemma, men man får ibland bara bita ihop och inse att ibland är mat endast bukfylla. Det har min son fattat sedan han var 3 år gammal och han gör det nu ännu när han är 8.

Jag tror att när man får smaka kass mat ibland, så uppskattar man också "vuxenmat" desto mer. Min son upplever en kulinarisk explosion när han får äta räkcoctail, snittar, starkt kryddad mat eller skaldjur som hummer eller ostron. Jag blir så jävla less på hans kompisar som inte kan äta en fucking jävla tacos eller spagetti carbonara, eller ens en wienerkorv med bröd eftersom det är "fel ketchup." Håll käften och ät, liksom och vill du inte ha ketchupen, så klaga inte över att det är fel märke utan tacka nej. Min unge avskyr äppelpaj, men alla tillagar det, eftersom han har äggallergi och det är svårt att tillaga annan efterrätt utan ägg, utan kunskaper. Trots det tar han alltid en liten bit, tackar för maten och äter det, även om han inte gillar det.

Så jävla svårt är det inte.

Snarare tvärtom faktiskt.

Små barn har fler aktiva smaklökar/ cm2 och känsligare luktsinne än vuxna och det som du knappt känner kan därför vara oerhört påträngande eller obehagligt för dem. Idag kan jag äta nästan allt men det är för att jag dels blivit gammal (det dör ett antal smaklökar om dagen från att man blir vuxen) och dels fått bortopererat en bit av slemhinnan i näsan så att jag helt enkelt inte känner obehagliga lukter lika mycket.

När jag var liten smakade dill som mögligt bröd, väldigt starkt och precis som när man tar en rostmacka med en rejäl mögelprick i munnen av misstag. Varför begär vuxna att man ska äta dillkokt potatis då- är det ens rimligt?

Min son har t.ex. aldrig fått ta barnmeny på restaurang utan har fått testa alla olika saker men vi har alltid sett till att någon valt en rätt som han nog äter och så kan man dela om det blir fel. Han har själv upplevt sitt smaksinne ändras genom uppväxtåren och kommenterat detta.

Men att tvinga i en tvååring leverstuvning bara för att "vänja dem" när de fem år senare hade ätit det utan att få äckeltrauma för livet är bara kontraproduktivt barnplågeri.

Nej jag lagar inte mat jag avskyr och jag tvingar inte min son att äta mat han avskyr. Men man måste inte älska allt och allt måste inte vara jättegott, man kan äta det iaf. Ibland lagar jag grejer som jag inte direkt gillar för att andra i familjen tycker om det. Då äter jag det iaf. 

Min son kan gilla en maträtt en dag och sedan tycka den är äcklig nästa. Han säger alltid ?jag vill ha nåt annat? och har gjort det till en vana. Jag är stenhård (om jag vet att han gillar maten) att det ska ätas innan frukt, mackor mm ges. Brukar säga att om du äter upp maten så får du frukt/glass/kakor/mackor etc och då äter han oftast upp. Ibland med hjälp från mig. Han är snart 4 år.

Smaka på maten är en annan sak än att faktiskt behöva äta mycket av maten man inte tycker om. Uppmuntra till att äta ser jag inget problem med. Man behöver ju smaka mer en än gång som någon mer skrev här i tråden för att vänja sig. Man kan ju behöva smaka 10 gånger innan man faktiskt kan säga att det inte var gått. Oftast så kan man ju äta antingen bara spagetti eller bara köttfärssåsen och sen nästa måltid äta lite mer.  Men om jag lagar mat som mina barn inte äter sig mätta på ger jag dem andra alternativ förutsatt de iaf smakat på maten och kanske till och med ätit lite grann. Mina barn gillar inte tacos  eller hamburgare till exempel eftersom de tycker köttfärsen blir för torr. Att åka på Max eller andra hamburger har varit väldigt svårt då barnen bara äter mosarellasticks, morötter och äppelbitar. Hemma serverar vi tacos och högrevshamburgare iaf och beroende på hur mycket de ätit av det som serveras så får de äta annat som de gillar. Ibland går det i lite mer av köttfärsen än andra gånger. 

Varför tvinga ett barn att äta upp. Det är väl bättre att de lär sig lyssna på kroppen.

För att han säger så varje dag trots bra vällagad mat som han gillar. Han vill alltid ha nåt annat (frukt och godis helst)

Frukt är väl ok. Ha inte godis hemma.
Lägg upp små portioner och dessutom är det inte farligt att avsluta en måltid med en frukt.
Jag anser att man aldrig ska muta barn med mat, inte som belöning, inte som hot. Frukt kan ett barn få oavsett om barnet ätit upp maten eller inte. För att frukt är en del av måltiden, inte en belöning.

Förstår nog inte grundfrågan. Men tycker det är dumt och onödigt att laga mat som ens barn inte tycker om. Ser inte heller någon poäng i att utsätta mig själv för saker jag inte gillar. Även om man såklart i bland måste. Men oftast går det, genom att vara lyhörd lösa det ändå.

Dels är det inte samma sak att man betalar / köper / lagar mat man inte gillar och att man äter upp maten någon annan betalar , lagar och serverar?
Men givetvis köper jag och lagar och äter mat jag inte tycker är jättegott.
De flesta vuxna har inte obegränsat med tid och pengar så man kan inte bara laga sina favoriträtter .

Varken jag eller barnen äter någonting vi tycker är verkligen äcklig så man blir illamående av , men alla får äta mat man tycker inte är supergott men går att äta utan att man mår illa.
Frukt får barnen äta hur mycket man vill , men det blir inga alternativa rätter bara för att barnen föredrar någonting annat.
Men det är okej att bara äta pasta , ris eller någonting som redan finns.
Min son vill ha pommes , pizza eller svart stenbitsrom om jag frågar.
Vi ska inte äta dessa varje dag.

Måste nog säga att vi lagar endast mat som vi tycker om och här lagas det olika rätter. Dvs min sambo älskar ärtsoppa, så självklart äter han det ibland och jag äter annat.
Sonen och jag hade vissa favoriter som sambon avskydde då blev det fler rätter.
Nej jag äter inget som jag avskyr, då får värden/värdinnan ta illa vid sig. Men jag tror inte de vill att jag ska kräkas på toaletten heller, ja, jag har väldigt lätt att kräkas vid fel smak eller konsistens.
Jag kräktes en gång när de hade missat att ta bort ketchup från hamburgaren jag beställde. 

Här gäller samma inställning oavsett ålder. Man smakar på maten. Gillar Man inte något åter man de delarna man gillar. Dvs gör jag kåldolmar(som dottern ogillar) så serveras det potatis, god sås och en riktigt matig sallad till, så kan hon äta det efter att ha tagit några tuggor av kåldolmen.  Samma för oss vuxna. Lagas en rätt där det inte går att plocka bort saker man inte gillar så får den personen äta annat, men då blir det gröt eller rester till den personen. Jag lagar mat jag själv inte gillar,det passar familjen då jag inte äter alla dagar.

Klart det går att lösa men att bara äta pannkaka, makaroner, pizza och hamburgare är inte vettigt ur näringssynpunkt. Mat är som vilken annan del av uppfostran som helst det går att skita i men konsekvenserna av att strunta i det är inte bra. 

Vilka är konsekvenserna enligt dig?