Ät upp unge!

Nej, aldrig i livet. Är jag bortbjuden så äter jag och håller god min, men jag skulle ALDRIG ställa mig i mitt eget kök och laga mat som jag avskyr. Hos oss blir det absolut fler än en middag emellanåt, alternativt att det finns saker på bordet så pass att alla i alla fall gillar något.

Nu är det dock få saker jag inte gillar, faktiskt. Och ungarna (förutom en) äter också det mesta.

Jag har gått hungrig från en del middagar. Jag är hellre hungrig än tvingar i mig sådant jag inte kan äta. 

Jag både lagar och äter mat som jag inte är särskilt förtjust i, men som resten av familjen uppskattar. I vår familj får man ha ett par rätter som man inte äter. Resten får man peta i sig av bästa förmåga. 

Jag och mannen äter vegansk, jag gör köttiga rätter till sonen. Vegansk mat är väl mer som ett personligt ställningstagande.

Har dock sett överviktiga barn som blir serverade pommes frittes och dylika rätter i stället för exv kokt potatis till måltider med motiveringen att dom inte äter annars. Föräldrarna skapar dåliga vanor, men jag förstår samtidigt att det inte är så lätt.

är det en vanlig måltid så tycker jag inte att specialmåltider ska behövas.

Jag tänker att det är väldigt olika hur olika familjer gör och att man är tämligen olika i vad för typ av strider man tycker är okej och vad som känns orimligt.

Innan jag fick barn hade jag en bild av hur det fungerar med barn, att man kan göra på ett visst sätt och få resultat... Det är väldigt lätt att inbilla sig att det blir exakt som man tänkt och att om man bara gör "rätt" så kommer barnen bli välanpassade och inte vare sig svälta, eller bli bortskämda....

Jag låter inte riktigt de principer som råder för barnen råda för mig själv. Själv är jag ju vuxen och klarar göra vuxna val, äta lite förebyggande INNAN jag åker iväg på stan. Vara hungrig nån timme längre än optimalt. Äta godis. 

Jag tänker att föräldrar som på riktigt inte serverar något annat till sina barn troligen inte hänger i tråden. Det finns troligen inte anledning att diskutera, eftersom det ju är så som dom gör... Snarare än reflekterar över.

Jag skiljer på mat man gillar lite mindre och mat/livmedel man helt enkelt inte får ner pga smaken. Dvs sånt man tycker smakar så vidrigt att man bokstavligen inte får ner det och försöker man tjöjes man eller kräks. Jag har några såna saker själv. Vissa serveras inte öht här hemma för maken äter dom inte heller som tex lever. Annat som ärtsoppa äter maken medans jag och barnen äter blodpudding ( det gillar inte maken). Vårt äldsta barn äter allt utom senap. Vår yngsta ogillar potatis och ärtor. Det slipper han- vi äter det.

Det är ytterst få gånger jag blivit bjuden på nåt jag inte äter och då har jag bara låtit bli helt enkelt. Semlor tex. Det finns inte pengar nog i världen för att jag skulle få ner det. 

Det beror ju helt och hållet på. Är det ett "normalkräset" barn så hade det säkerligen fungerat som så att barnet hade fått smaka lite och sen äta det som fungerade. 

Hade det varit ett barn som mig så hade jag gladeligen lagat två maträtter bara för att få barnet att överhuvudtaget äta.

Hade jag vuxit upp idag hade jag sannolikt fått diagnosen selektivt ätstörd. Jag åt en handfull saker och typ endast tillagat av mina föräldrar eller mina morföräldrar. Övriga kunde jag inte lita på att de inte blandade i konstigheter. Skolmaten åt jag absolut aldrig. Jag har de senaste 12 åren lärt mig våga smaka och bredda mina matvanor, jag är 46 år gammal nu. Ville inte att mina barn skulle bli ätstörda pga mig. Jag har nyss tex lärt mig att äta sushi, mycket för att mina barn älskar sushi. 

Mina barn är, tack och lov, min raka motsats. De smakar gladeligen på precis allt. Och mer än en gång om de inte gillade det från början. Det finns ingen som är så lycklig över det som jag. 

Jag är själv en sådan förälder och har träffat på en del som tänker och gör likadant. Du har nog en missuppfattning där - det handlar inte om att barnet inte "får" tycker illa om någonting, utan att man generellt sett äter det som finns, eller inte äter alls. Det betyder inte att man inte gör ett undantag när barnet har några få livsmedel/maträtter hen inte tycker om. Min dotter tyckte tex. ett tag inte om zucchini - inget problem, när jag lagade zucchini, fanns det alltid även en annan gränsak som hon kunde äta. Hade hon däremot fått för sig att hon inte tycker om livsmedel som har en viss färg eller om grönsaker generellt, hade hon inte fått någon alternativ, för det anser jag handlar helt enkelt trams och inte om olika smak.

Och det är just vad jag upplevt bland föräldrar som ger alternativ - de ger något annat VARJE gång barnet påstår hen inte tycker om något. De tror att barnet ska svälta ihjäl om hen någon gång inte får i sig den mängd kalorier som föräldrar tycker hen behöver. Och det leder till att barnet lär sig att hen får precis som hen vill, bara hen vägrar allt annat. Inte konstig att så många barn lever av enbart nudlar eller pannkakor. Vad som däremot är konstig är att vuxna människor tycker det är normalt och att barn behöver speciell "barnmat" och att barn av sin natur inte äter grönsaker om man inte gömmer de i maten.

Spucks: det där med speciell "barmat" har jag heller aldrig förstått mig på. Under ett år, japp, då ska man ju lära sig både smak och konsistens och tugga och inte äta så salt, men sen- icke. Våra barn har sen de fyllt ett år ätit precis samma mat som vi. De har fått smaka inlagd sill till jul, Jansson, alla grönsaker och frukter, starkt kryddad mat, you name it. Samma om vi äter ute eller är bortbjudna. Den äldsta går i F.k och fröken sa att han äter allt. Linsbiffarna kanske inte var nån hit, men han åt dom.

Jag förstår dig. Min pappa klarar verkligen inte av att äta vissa saker - han får exempelvis kväljningar av allt som smakar det minsta crème fraiche-aktigt. Min son klarar inte av linser, broccoli eller något med ost. Alla kan helt enkelt inte äta allt. Full förståelse för det.

JAG klarar av att äta det mesta, även saker jag aldrig skulle laga själv eller använda som ingrediens i något jag lagar. Men jag kan oftast med att äta dessa saker ändå. T.ex. champinjoner. Skulle aldrig laga något som innehåller champinjoner själv - men är jag bortbjuden och någon har haft i champinjoner i lasagnen så kan jag ändå äta den.