Bebis ramlade från sängen - hur ska jag kunna leva med mig själv.

Var snäll mot dig själv och tryck inte ner dig själv i onödan. Olyckor händer, och det viktigaste är att pyret mår bra.

Som flera sagt, så lägg gärna mjuka saker runt sängen. Vi hade dynorna från trädgårdsmöbler runt sängen med våra. Har ni sådana är det ju perfekt nu- de ligger ju bara där ett bra tag till...

Ett fall från en normalhög säng eller en soffa är i vanliga fall inte så farligt, men bra att ni kollade hos läkare.

Däremot är ett fall från ett skötbord betydligt allvarligare. Vi körde med skötbädd på golvet eller på sängen när barnen blev lite mer rörliga, just för att undvika just den risken. 

 

Tack för ditt fina svar.
Jag antar att den här oron (som egentligen börjar under graviditeten) aldrig ta slut och man hittar nya saker att oroa sig för i olika åldrar. 

Jag var väldigt orolig under graviditeten men sedan han föddes och jag har kunnat se honom har jag varit betydligt lugnare. Jag har varit jätterädd för rs och annat skit som går nu och har undvikit affärer och sociala sammankomster för att skydda honom. Det kändes som att han var trygg så länge vi var här hemma. Givetvis vet jag att bebisar kan ramla från sängar, skötbord och soffor men jag har varit så noga och aldrig lämnat honom utan uppsikt. Behöver jag lämna badrummet för att hämta kläder eller blöjor lägger jag honom på handdukar på golvet för att han inte ska ramla från någon höjd. Jag trodde väl helt enkelt inte att detta skulle hända oss och nu känns det som att han ska ramla hela tiden. 

det var ju dock ett uppvaknande och nu när jag läst på vet jag ju att man inte ska inbilla sig att det är för tidigt för bebisar under 2 månader att kunna ta sig framåt , bakåt eller åt sidan på egen hand. 

min sambo säger ?det gick ju bra och det kommer inte hända igen?. jag vågar inte säga ?det gick ju bra? än, men jag hoppas att jag kan det snart eller om ett tag 

Det där händer rätt många nya föräldrar en gång.

Sen lägger man täcken och kuddar nedanför sängen om det kan hända.

Vi förebyggde helt genom att sätta en 120- sängbotten direkt på golvet i hans rum, så det bara var 30 cm ner, och sen nattade vi honom där och låg kvar tills han somnat, eller i början kanske hela natten, om man somnade.

Och sen var vi snabba som illrar att ta oss dit när han vaknade/ropade.

Så han lärde sig fort att det var hans sovställe men att han inte var ensam för det.

Har du inte något bättre för dig en lördagkväll än att oroa nyblivna föräldrar med komplett rappakalja? Kamma svansen eller så?

Lite forskning till dig TS:

"I en stor enkätundersökning från England rapporterade föräldrar till barn under 6 månader att 53 % fallit från möbler och att 12 % hade tappats. Av de som föll fick 14 % en synlig skada, färre än 1 % fick fraktur eller hjärnskakning (Warrington, Wright et al. 2001).

Allvarlig skada som följd av att barn faller i samma plan eller från låg höjd är ovanligt (Lyons, Oates 1993, Bertocci, Pierce et al. 2004, Thompson, Bertocci et al. 2011, Haney, Starling et al. 2010).

Uppskattningsvis omkommer mindre än en på miljonen av de barn under fem år som skadas av ett fall från låg höjd (Chadwick, Bertocci et al. 2008).

Även fall i trappa är vanligt men resulterar sällan i allvarliga skador (Chiaviello, Christoph et al. 1994, Joffe, Ludwig 1988, Huntimer, Muret-Wagstaff et al. 2000)."

rib.msb.se/filer/pdf/27263.pdf

Där har du helt rätt. Jag frågade min mamma när man slutar oroa sig för sina barn. Svaret blev att det gör man aldrig, sedan träffar ens barn en partner och skaffar barn och då får man fler att oroa sig för. Tack för trösten liksom

Ja, mina barn är vuxna så jag oroar mig inte så mycket för dem rent fysiskt eller kompisar och skola och sånt. Däremot oroar jag mig för om de trivs i de städer de flyttat till för studier. De ligger långt från där vi bor så det tar en bra stund för oss att komma dit om något händer.

Nu verkar det som att de trivs utmärkt och än har inget alarmerande hänt. Det värsta hittills har varit att vi inte kunde åka till vår äldste den kvällen han ringde och var förtvivlad efter att han och flickvännen (gemensamt) gjort slut. Det sved ordentligt i hjärtat.

Vad jag vill ha sagt med denna svada är att man kommer oroa sig för sina barn till den dagen man dör, man får bara hitta ett sätt att hantera det. Man kan inte gå runt med en förlamande oro och dåligt samvete, då blir livet olidligt. 

Hade dotter, ca två månader på skötbordet, vänder mig om för att knäppa en byxknapp på en av systrarna och ser i ögonvrån hur bebis just då vänder sig om, fick tag i byxbenet men inte tillräckligt så hon far i golvet med huvudet före. Skriker direkt men har knölar uppe på huvudet.
Panik, väcker mannen som nyss somnat efter nattjobb och säger att han måste ta hand om syskonen medan jag drar till vc akut.
Väl där blir hon genomkollad, knölarna i huvudet förklarar han att det är en liten blödning som ger detta men det kommer gå ner snart. vi skulle ha koll så hon inte började kräkas och bli onormalt trött, då skulle vi åka in till akuten. 
Det försvann efter ett par dagar. Idag är hon en fullt frisk 30 åring med egna barn, och inga men av det fallet. 
Man får rejält ångestpåslag och dåligt samvete men olyckor händer. 

Låt dina skuldkänslor göra nytta genom att du aldrig mer lämnar barnet utan uppsikt på en höjd som överstiger tjugo cm. Du gjorde ett misstag. Det är mänskligt. Det hade kunnat gå illa men det gjorde inte det. Du har blivit rejält skrämd. Det är mänskligt det med. Det kommer att kännas bättre om någon dag! 

Att barn faller från sängen verkar (tydligen) vara väldigt vanligt. Dock förstår jag verkligen inte hur ett barn under tre månader som varken kryper eller förflyttar sig själv kan falla ur sängen? Hur lyckas ni? Låter som lite klumpigt av en förälder faktiskt! Att större barn som rör på sig och går runt ramlar är mer förståeligt men fortfarande inget som hänt mig någonsin fast jag har två barn. Jag är väl jätteovanlig antar jag..

Du har alltså inte sett klippet på youtube där en pappa vräker sig ner i dubbelsängen så att 3-åringen på motsatt sida katapultlyfter och far rätt ut och dimper i golvet? 

Vuxna som väger mer kan mycket mycket väl vältra sig så att ett barn förflyttas. Min egen man är inte tung men han roterar som en spisfläkt medan han sover.

Då kanske man ska undvika att slänga sig ner i sängen som en elefant och tänka på att det ligger ett spädbarn där och vara lite försiktig? 

 vad var det för säng han ramlade från?

Har också hänt mig, andra barnet trillade ner från soffan. Hon var nog yngre än 8 v. Lågt fall, mjukt på matta men läskigt och oansvarigt av mig såklart. Förstår vad du går igenom.

allt gick bra här, håll uppsikt så hen inte kräks de närmaste dagarna. 

kram