Kan jag lita på honom?

Betänketiden är sex månader och ansökan är ju inte ens inlämnad. i mitt tycke så fortsätter man inte att leva på som vanligt utan ansöker om skilsmässa. Tar tag k det praktiska och flyttar isär. Sen när betänketiden löpt ut så är man ju skilt på pappret. Alla jag känner har separerat och berättat att de ska skilja sig långt före betänketiden löpt ut. Alla jag känner har startat nya livet före skilsmässan gått igenom. Vet faktiskt inga som fortsatt bo ihop och låtsats leva lyckligt under betänketiden.

Tråden börjar bli lång, samma information fram och tillbaka. Vet du inget mer TS så får du utgå från det du faktiskt kan säga:

Det finns inga bevis för att han gjort något mer för att separera från sin fru. 
Ni ses knappt längre

Om du menar allvar med vad du skrev tidigare i tråden om att du inte vill vara med någon som lurar både dig och frun så avslutar du detta. Vill du inte agera så gör du inget, bara "försvinner" och ghostar honom. Känns det inget bra att göra så: kontakta honom och gör som jag skrev i mitt första inlägg. 

Du kommer inte längre genom att fundera och upprepa saker i den här tråden. 

Jag hoppas du är stark nog att avbryta detta för du är värd mer än att leva hemligt i skuggorna medan han lever fortsatt familjeliv. 

Även om de nu är på gång med separation och skilsmässa, och de har talat om det för närmsta krätsen så kommer det inte fram till dig. 

HAN HAR INTE SAGT NÅGOT TILL SIN FRU! 

Förövrigt lurar man ingen även om man inte offentliggör skilsmässa och separionen för närmsta vännerna. Man väljer själv om man vill gå ut offentligt med det och isåfall till vilka. 

Men säger det dig ingenting om de inte ens har lämnat in ansökan?
Ringer det verkligen inga klockor som säger att de inte har några planer på att skiljas?
Att han har ljugit sig rakt upp i ansiktet?
Det är ju en klassiker att otrogna män ljuger om hur dåligt det med frun och att de ska skiljas för att hålla sin älskarinna kvar.
Vill du verkligen fortsätta vara den andra kvinnan eller vill du får chansen att träffa någon som verkligen älskar dig för den du är och aldrig skulle svika dig?
Även om han skulle skilja sig från sin fru så kan du ju aldrig lite på att han inte kommer att vara otrogen mot dig sen när ert förhållande går tillbaka till den grå vardagen igen.
Om du absolut inte vill ta in att de förmodligen inte ska skiljas så tycker jag att du ska kontakta hans fru och berätta om er så får du nog veta hur det verkligen ligger till.
Sen tycker jag du ska fundera på om du inte förtjänar bättre än så.

Bara att du inte litar på honom och är orolig för sker och plågas, skulle jag säga är skäl nog att du inte ska vara med honom.

orolig för saker 

För att de inte ska skiljas ja. Det är därför ansökan inte är inlämnad. Det är därför de lever på som vanligt. Det är därför ingen av dem söker ny bostad eller gör någonting som helst för att gå isär.

Du säger att du inte vet något par som fortsatt bo ihop och låtsas vara lyckliga under betänketiden. Gissa en gång varför ingenting händer, varför de fortfarande lever ihop och ingenting händer.

If it walks like a duck, quacks like a duck and looks like a duck.... Guess what! 🦆

Mitt råd är att du bara slutar fråga honom och slutar svara på hans kontaktförsök. Vill han verkligen ha dig så visar det sig snabbt. Eller gör som jag gjorde, säg till honom att du inte vill vara den andra kvinnan och att han kan höra av sig när han är fri att inleda en relation med dig. Fram tills dess betraktar du dig som singel och lever som sådan. För min del tog det två år innan han kom med svansen mellan benen och då var det efter att hans fru slängt ut honom. Vid det laget hade jag en ny sambo och hade helt tappat intresset 

Antagligen så ska de inte skiljas.

Men om det är så att de ska skiljas så är det inte konstigt om det tar tid. Tid med nytt boende osv. När jag separerade så tog det nästan ett halvår. Det tog tid att hitta bostad. Sen fick jag vänta tills lgh var inflyttningsklar. När jag fått lgh flyttade jag inte hux flux från en dag till en annan utan vi tog det stegvis för barnens skull. Jag hade också en ny under den här perioden men jag ville inte göra honom officiell för ex och barn förrän jag bott själv i ca 1 år. Mina närmsta vänner visste dock.

Och jag tycker faktiskt att det är respektfullt mot alla inblandade att inte direkt börja vara offentlig med sin nya. Det kan gott vänta tills de flyttat isär åtminstone. Väldigt elakt mot exfrun som säkert är ledsen att sticka hemifrån för att träffa dig helt öppet. Man kan faktiskt vara lite ödmjuk även om man varit svinig och varit otrogen. Man behöver inte gnugga in i exet att man har en ny förrän saker har lugnat ner sig lite. 

Sen undrar jag hur du vet att "ingen vet"? Känner du alla deras vänner eftersom du vet att de inte har berättat för nån? Personligen väntade vi så länge som möjligt att berätta för barnen och ytliga bekanta. Mina närmsta vänner och släktingar visste tidigare dock. 

 

Min första tanke är att han ljuger och de inte alls ska separera. Men det måste faktiskt inte vara så. Det kan ju faktiskt vara så att han är ärlig. Att frun lever i förnekelse och gör allt för att allt ska verka som vanligt och att han gör allt han kan för att hålla sams med henne för barnens skull. 

Ett alternativ för dig kanske skulle vara att ni helt enkelt pausar ert förhållande tills allt är klart? På det sättet så kan han (utifall att han ljuger) inte både äta kakan och ha den kvar men samtidigt (utifall att han talar sanning) så kan det faktiskt finnas en framtid för er. 

Och tillägg också precis som Psss skrivit ovan. Om han är ärlig mot dig och de håller på och skiljas så måste det självklart ske med all respekt man kan från båda er gentemot exfrun. D.v.s. inte gå ut offentligt med er relation, vänta med att träffa barnen och vänner som är gemensamma med exfrun mm utan ta det lugnt framåt och inte skriva henne på näsan om er relation. 

Exakt. Förstår inte alls varför ts tycker att deras relation ska vara offentlig och uppe i ljuset samma sekund som denna man ev talat om för sin fru att han vill separera. Även om hon nu vet om er är det inte konstigt om han vill sköta det snyggt. Tänk på att hon säkert är ledsen och inte alls ville att det skulle bli så här. Lite finkänslig kan både du och mannen vara. Man får gå varsamt fram och ha lite fingertoppskänsla. 

Jag väntade som sagt ett år innan min nya var helt offentlig för mitt ex, mina barn, Facebook etc. 

Det absolut enda som jag håller med om är konstigt i din berättelse är att de inte lämnat in ansökan för de ska vänta på att hon får bostad. Vill man skiljas så finns det absolut ingen anledning att vänta på det. Skulle inte boendet har löst sig inom betänketiden är det inte värre än att man får fortsätta bo ihop vad skilda tills man hittat boende. Det är endast detta som gör att jag tvivlar på vad han verkligen vill.

I övrigt håller jag inte med dig om någonting. 

Har aldrig hört talas om någon som har varannan vecka medan man fortfarande bor i samma hus. Det sker när man får egna boenden och kanske inte ens då för man gör det lite långsamt för barnen skull.

Tycker det låter helt elakt med din kompis som träffade en gift man som sa rakt ut att han var med den nya medan de separerade. Så okänsligt mot frun att de inte kunde vänta tills saker lugnat ner sig. Det är inte en måttstock att det är rätt bara för att din kompis nya gjorde så. 

Du upprepar flera gånger att ingen vet att de ska separera. Jag undrar hur du vet att ingen vet? Hur kan du veta om hans fru berättat för sin mamma eller bästis?

Du tjatar om att det tar tid. Men var bor ni? För på många håll i sverige är det svårt att få bostad. Och så långe de bor ihop tycker jag som jag nämnt tidigare att det är okänsligt om han helt öppet ska iväg och träffa dig medan en förtvivlade fru är kvar hemma. Det är ändå hans mors barn och lite respekt kan man ju ändå ge henne. 

Mest magstarkt av dig är väl ändå att du tycker det är fräckt av frun att verka motarbeta er. Att hon inte tar barnen för att ni ska träffas. Vem ber ens om något sådan? Fattar du inte att hon antagligen är helt förstörs? Och att hon borde börja bygga upp ett nytt eget liv? Tja, svårt om man inte fått bostad ännu. Och om hon inte ens vill separera så har hon ju bara allt att vinna på att förhala det hela och försöka låta saker rinna ut i sanden. Varför ska hon kämpa för något hon inte ens vill? Hon kanske fortfarande hoppas på att de ska kunna lappa ihop? Det kan du ju inte klandra henne för att hon gör allt för att behålla sin man.

Fruns bilder på fb bevisar ju inte vad han tycker och tänker heller. Hon kanske lever i förnekelse? Eller vill hålla en fasad över jul och nyår? Inget bevis för om han tänker lämna eller inte. 

Vad för sorts bevis är det du vill ha? Vilka sorts bevis finns det ens? Skärmdump skriver du. Skärmdump på vad?

Skilsmässoansökningar hade i och för sig kunnat vara ett bevis men alla som separerar är ju inte ens gifta så då har man ju inte det heller. 

Tycker du låter väldigt ung faktiskt när jag läser dina inlägg men du skriver att du har barn? Du verkar ganska omogen med konstiga krav. Som att frun ska göra det lättare för er. Så skulle en omogen 20-åring kunna skriva.