Barnlös & bonusmamma

Det låter ju väldigt ledsamt. Kanske är ni inte rätt för varann?

Börja med att snacka ordentligt med pappan. Och blir det ingen förändring, så föreslå särbo eller helt slut. 

Särbo
Bo ihop när han inte har barnen

Särbo
Bo ihop när han inte har barnen

Du är inte mamma. Inte bonusmamma eller någon annan sorts mamma. 

Du kan inte bestämma hur andra ska uppfostra sina barn. 

Jösses. 

 

Nåja, styvmor är det hon är.
En bonus är en fördel och vad jag kan förstå av ts så är det då verkligen mer en nackdel.

Särbo kanske.

Knaskommentar. De vuxna i en familj måste väl i all sin dar samarbeta kring barnuppfostran. 

Jag tycker du ska backa helt. Du behöver inte va en vuxen stabil person till dem, de har sina föräldrar. Satsa på att ha ditt eget liv utanför hemmet när de är på umgänge, och bry dig inte om de inte kommer hem i tid eller något annat. Deras tillvaro är deras pappas problem han får laga deras mat, han får städa efter dem, han får leta efter dem osv.
Backa och lev parallellt med dem istället. För trots allt så är det så -egna barn, andras ungar. Det går aldrig att komma ifrån.

tycker definitivt att din sambo borde lyssna på dig också. Jag har sambo och två barn sedan en tidigare relation. Han får uppfostra barnen. Kommer han med åsikter om uppfostran så lyssnar jag och vi kan prata om vad som är bäst. För min sambo är ju ändå trots allt en del av familjen. Klart att båda vuxna ska vara med och sätta regler. Är man en bonusförälder så är det bara nyttigt att vara med och uppfostra, skapa ett band till barnen och vara en trygghet. 

Håller med, om TS ändå inte får vara med i familjemedlem så får väl han ansvara helt för barnen, städa deras rum och köra runt på kvällen och leta efter tonåringar. Jag hade roat mig ute med vänner.

Kan låta lite bittert att säga men skulle jag vara barnlös så skulle jag enbart skaffa en man som har barn om den andra föräldern inte fanns med i bilden alls. För dagens bonusfamiljer suger getpung rent ut sagt. Har du dessutom inga egna barn så utnyttjas du till max av mannen. Du förväntas enbart vara en stum skugga som bara ska suga i dig att hans barn ska curlas till OS, inget annat. Frågar du dessutom om råd till halvbittra människor här på forumet så tycker 90 % att det precis ska vara så som jag skrev ovan.

Vill du fortsätta relationen så bli särbo ett tag. Då plockar du ut russinen ur kakan, då kan ni göra det där roliga i livet som att resa, gå ut och äta på restaurang osv. Blir mer ego. Sätt dig själv främst och går han inte med på det så gör du dig av med honom och hittar dig en annan som passar bättre i det liv du vill leva.

Det här är ett så korkat uttalande. Jag kan tycka att singelföräldrar med denna inställning ska blanka sjutton i att inleda relationer isåfall. Man kan inte säga att en ny partner inte ska vara ett skit eller inte bestämma någonting.

Ta ansvar och var singel istället tills ungarna flyttar ut. Ska man inleda en relation så är den personens känslor lika viktiga som alla andras och tycker man inte det så är man inte mogen för att ha en relation heller.

Plockar pappan undan efter dom, städar och sköter allt runt om kring barnen så du inte drabbas så tycker jag du ska backa utan att lägga dig i hans fostran. Om han räknar med att du ska vara delaktig i att plocka efter dom mm hade jag blivit särbo.

Man behöver ha ett begrepp för vad man pratar om och jodå, då är bonusmamma ett accepterat begrepp i vår svenska vokabulär.
Du vill uppenbarligen bara vara taskig. 

I en sån här situation tycker jag du har rätt. När man ändå inte får vara med och bestämma kan man lika gärna dra sig ur mer och mer. Jag skulle nog föredra att bli särbo ändå. 

He who does not hear, shall feel, heter det ju och det enda sättet att tränga igenom vissa människors medvetande är genom handlingar. 

En bonusförälder är en vuxen som har förtjänat rollen. 

Ingen är bonusförälder bara i egenskap av att vara i ett förhållande med någon med barn. 

Den som faktiskt är bonusförälder kan fortfarande inte bestämma vad som ska gälla för andras barn. 

kvinnor som kallar mammor biomammor och sådana som klistrar på mammorna negativa etiketter för att höja sig själva kommer aldrig att vara några bonusföräldrar. 

Jag kan inte citera något av de sakliga och välformulerade personangreppen mot mig, då det här är till er allihop. 

Ibland blir jag så förvånad över att detta ses som bonusfamilj grejer gällande barnen. Det du beskriver är helt normalt i vilken familj som helst. Små barn små bekymmer. Det som ställer till det för dig är att du valt eller ni har valt att ställa dig utanför. Tonåringar är lata av naturen. Många föräldrar orkar inte tjafsa för att få dem att städa sina rum. Varje dag är en kamp. Att få ungar att sätta in i diskmaskinen kan vara tuffare än vilken arbetsdag som helst. När du ställer dig utanför blir din sambo ensam ansvarig. Allt du säger blir då kritik. Att uppfostra barn är mer eller mindre svårt beroende på barnet personlighet och ens egen kapacitet. Om allt funkat i alla år är mitt råd till dig att armbåga dig in. Göra dig till en likställd vuxen som pappan. Men förvänta dig inte att det är lätt och tro inte heller att de bara släpper in dig. Då kan kommentarer komma som du är inte min mamma etc. För ungdomar tenderar att slå under bältet när de blir arga, sura och ledsna. För dem kan det i stunden kännas som de är din slav för att de ska ställa in mjölken typ. Men hade du varit deras riktiga mamma så hade de sagt det som sårat dig mest i den stunden. Så ta inte åt dig. Sen välj dina strider. Vad känner du att de måste hjälpa till med och vad kan du släppa. Och var positiv och visa omtanke i vanliga vardagliga situationer. Det blir mitt råd och ja jag har starkt generaliserat finns alltid perfekta vattenkammade ungar som gärna både lagar mat och städar?