Anonym (LVU?) skrev 2023-01-14 12:57:38 följande:
Orosanmälan har hela tiden stått och vägt för oss. Men det har varit tungt för att det hela tiden varit en risk för en ännu värre situation. Dvs vi har flera gånger överväget att göra det. Exempelvis när:
barnet hade trettio kilos övervikt, kunde inte gå eller röra sig normalt. fick sitta och ta pauser efter korta promenade. orsak övervikt: ingen aktivitet, fick pannkakor med grädde eller macaroniand cheese och liknande till frukost. Dvs när barnet steg upp vid 11-13 på dagen. Inga krav från den andra föräldern utan han fick äta exakt det hen ville och var sugen på. inte ens en kort promenad runt huset kunde hen krävas på.
sedan det överdrivna spela dator Som alltid varit ett problem. Hela dagar och halva nätter. orsak: den andra föräldern går och lägger sig vid tio och säger inte till. Har inga regler för skärmtid mm. Samma där, för att inte ställa krav.
barnet sköter inte hygien, kost, tandborstning, motion. får minimalt stöd, samma där att inte ställa krav.
dessutom har barnet en rad problembetenden: ex vis älskar andrew tate. Tycker som tate att man inte ska luras av systemet och gå i skola och jobba utan ska
blåsa andra istället. Får replika knivar som hen samlar på. Kollar på porr (såg det i routerns internet historia tidigare).
TS, om inget görs kommer denna pojke i värsta fall utvecklas till en farlig individ när han blir äldre. Som har hjärntvättats på nätet och dessutom inte lär ha en särskilt trevlig människosyn.
Troligare är dock att han förblir överviktig hemmasittare, harmlös men olycklig och utan någon som helst möjlighet att klara av ett vuxenliv.
Han skulle behöva flytta till din sambo omgående. Det är inte samma sak som att på en gång och med tvång skicka honom till skolan. Men hos er kan han få rutiner, struktur och hjälp till en fungerande vardag, vilket han inte har nu. Kanske resursskola på sikt.
Problemet är alltså boendet och att den andra föräldern brister, precis som du skriver. Frågan är som sagt hur ni ska gå vidare utifrån det. Märkligt att Soc inte verkar ta situationen på större allvar? Att inte pressa npf-barn är en sak, men här handlar det om underlåtenhet och grov omsorgsbrist, vilket är något helt annat.