Ni som ifrågasätter människor som lever sina liv på ett

Men det är väl ändå relativt lätt att undvika att bli ifrågasatt? De flesta alternativa undviker normen. En alternativ livsstil brukar innebära alternativa vänner, ibland en alternativ bostad offgrid eller husvagn, en alternativ skolgemenskap eller alternativa trosuppfattningar som delas med andra, ibland på ett sektliknande vis. Man måste ju inte skrika ut vad man tror på. Då får man ju nästan räkna med mothugg. 

Du ser. Du kunde inte låta bli att ifrågasätta på en gång.

Du tror att det enda alternativa levernet som existerar är något slsgs hippie-kollektiv, eller religiös sekt? Nej, det tror du självklart inte. Dum fråga. Du bara glömde alla andra som inte lever precis som Svensson, men ändå lever i det helt vanliga samhället, men med annan livsstil.

Jag vet inte hur du lever och du undviker att bli ifrågasatt genom att inte berätta om det, det vill säga, det jag föreslog dig att göra. Jag tycker oftast att det är intressant med människor som inte lever som alla andra, men jag förstår att de sluter sig. Man orkar inte fäktas. 

Ingen har frågat hur jag lever, och jag höll mina svar på ett allmänt plan. Jag har  inga problem med att berätta om min livsstil om någon är intresserad, och som sagt är jag van vid att bli ifrågasatt.  Det går ju inte att undvika något man inte vet att någon vill prata om.

Jag tycker att det vore intressant om du och andra med alternativ livsstil berättade både om er livsstil och hur ni blir ifrågasatta. Men jag förstår också helt och hållet om du inte orkar. Mitt intresse i tråden var rubriken, sen hittade jag Kaffedraken härinne. Vi har klarat av vårt. Han lever i väntan på sitt drömliv så som han önskar tills han träffar någon. 

Jag kan absolut ifrågasätta hur människor väljer att leva sina liv och det handlar framförallt på att det skadar andra människor i deras närhet. Om jag vill vara alkoholist men samtidigt vill ha barn och samtidigt vill köra bil och samtidigt ha mina barn i bilen då blir det ett problem. Även om jag vill dricka 1 liter ren sprit om dagen och jag tycker det funkar bra så måste jag avsäga mig både ansvaret för barn och sälja bilen. 

Om jag inte vill städa och laga mat, jag har inte ens lust att försörja mig själv men jag sitter och gråter och går till min snälla mormor som hjälper till med att bekosta min bostad och ger mig matlådor och jag utnyttjar en typ 90 årig tant?.. måste jag säga att detta är problematiskt. 

Sedan har vi ju kändisar som kan gråta ut över hur man utnyttjar barn sexuellt och hänger ut folk på nätet som ligger med 15-17 åringar fast dom själva är 35 men dom anser inte att det är ett problem att dom själva är typ 55 är och inleder en relation med en uttalat trasig 19 åring som vuxit upp under mycket svåra och dysfunktionella förhållanden. Då tycker jag faktiskt att man borde ta hänsyn till den stora åldersskillnaden. 

Så när man skadar andra så ska folk lägga sig i. Och folk brukar ofta säga att det bara skadar dom själva. Och i verkligheten är det sällan bara dom själva som drabbas av deras störda beteenden 

Tja, min styvfar tyckte det var okej att leva på min mamma i 30 års tid, gå ur sängen lagom till lunch, röka en jävla massa pipa och lyssna på jazz med neddragna persienner, försvinna ut på sen eftermiddag och sen komma hem full någon gång mitt i natten. Med eller utan blåmärken och sönderrivna kläder.
Rinse and repeat.

Det funkade för honom.
Men det funkade kanske inte så bra för henne eller mig.

Om folk ifrågasätter dig för att du är en dysfunktionell vuxen som får hela din omgivning att må illa by proxy så får du nog ta det.

Om random folk ifrågasätter dig för att du bor i husbåt, lägger alla dina pengar på din pelargonsamling eller kallar din chihuahua för Helge Fossmo så kan du skita i det, det är bagateller.

Ungefär så, ja. 

många som föreslår hur man ska leva, för gör man som dom föreslår, då blir livet lika bra som deras liv är

"Många" är ett ord som är väldigt vagt. Menar du din syrra eller någon annan? 

Är du nöjd med ditt liv så är väl att fint och bra? 

För mig är det lite avundsjuka, de få jag känner som lever fritt "ständig semester" gör så för att deras män finansierar det. Själv är jag tvungen att jobba och ta ansvar och det är ärligt talat saker jag gärna hade sluppit. 

Många är ganska narcissistiskt lagda och det märker man främst på att många vill att man ska vara som dem.

Det mest komiska exemplet på det var en äldre man som var med i en förening där jag också var med.

Han menade sig ha utvecklats en hel del som person och sa "Innan ville jag att andra skulle vara som jag" och menade att så tänkte han inte längre.

Ändå var det ganska tydligt att han förväntade sig att folk skulle hålla med honom när han pratade och gav uttryck för sina uppfattningar.

Folk dömer av olika anledningar. Utifrån avundsjuka (som nog är vanligast), eller pga att de uppfostrats med att vissa saker får/ ska man inte göra, och att de som gör något som man inte "ska" därför är ouppfostrade och omoraliska och behöver upplysas om att de är det.