Hej! Jag har precis börjat jobba heltid för första gången i mitt liv och jag känner att jag har noll fritid verkligen. Jag vet ju då jag hört andra säga samma sak, men när vänjer man sig? Känns som det är svårt koncentrera sig på film eller serier på tv, då jag bara har jobb och jobb i huvudet. Hur gör ni för att få ett eget liv? Berätta gärna :)
Ja det är så det är. Jag har inte reflekterat över det då jag alltid haft lite fritid. När jag gick i skolan tränade jag jämnt och matcher på helgerna vilket tog hela dagen då det kunde vara lång restid. Och när jag pluggade heltid så jobbade jag minst 20 timmar i veckan utöver det. Och sedan fick jag barn ganska direkt jag började jobba, som dessutom har särskilda behov. Så det där med fritid tänker jag att det kommer väl när jag blir pensionär.
Men. Med det sagt så kan jag ända sakna när jag jobbade på snabbmatsrestaurang och faktiskt lämnade jobbet när jag gick hem jämfört med nu då hjärnan alltid snurrar kring jobbgrejer. Är typ fjärde dagen på ledigheter som jag börjar släppa jobbet och bara vara.
Sedan är det ju olika hur mycket man klarar. Jag känner mig ganska full av energi rätt ofta ändå trots att jag kombinerar ett heltidsjobb som nog de flesta skulle se som ganska fyllt av stress och ansvar med att lägga mer tid än "normalt" på mitt ena barn. Samtidigt vet jag att det barnet kommer nog aldrig kunna jobba mer än halvtid om hen ska orka göra något mer än att bara jobba som vuxen och att det halvtidandet kommer kräva betydligt mer av hen än vad mitt heltidande och omhändertagande av henom gör.
Skaffa inte barn. Med barn kommer du inse du har nästan noll fritid ;) och faktist hade massor av fritid med bara heltidsjobbet.
Skit i att jobba heltid, det är absolut inte värt det!
Jag har jobbat heltid i enbart ett halvt år av mitt liv - skulle aldrig göra det, om jag inte var tvungen. Jag lever sparsamt och jobbar deltid.
Skaffa inte barn. Med barn kommer du inse du har nästan noll fritid ;) och faktist hade massor av fritid med bara heltidsjobbet.
Vi borde korta vår arbetstid precis som Danmark och Norge redan har gjort. I ett första steg skulle vi gå från 40 till 37,5. Då skulle vi kunna jobba åtta till fyra med en halvtimmas lunch, då skulle det kunna funka att jobba heltid, även med barn.
Glöm inte bort pendlingstid till och från jobbet. Många glömmer bort den tiden som kan variera mycket.
Vet inte hur långt du har till jobbet och på vilket sätt du åker? Om du t ex kan cykla eller gå/springa är det värdefull vardagsmotion. Om du åker t-bana, buss, tåg...vissa kan använda den tiden effektivt, jag har själv svårt för det. Kan läsa mejl och planera dagen typ.
Jag har själv alltid haft arbeten med flexibla arbetstider. Skulle aldrig klarat av att jobba heltid med fasta arbetstider. Har inte tillräckligt med energi för det och får huvudvärk.
Nu jobbar jag två dagar på jobbet - de dagarna är jag hemifrån 11-13 timmar. Två dagar jobbar jag hemifrån och en dag är jag ofta på möte hos någon samarbetspartner. Det funkar bra för mig. Innan pandemin var jag tvungen att vara på jobbet 3-4 dagar per vecka. Då försökte jag korta dagarna istället, det gick sådär och jag hade huvudvärk varje vecka 1-3 dagar.
Men jag har inte ork för en massa aktiviteter utöver arbetet, trots att jag arbetar hemma mycket. Tror vi är olika som personer och man får acceptera sig själv på något vis. Vissa på mitt jobb kan vara på jobbet, träffa någon efter jobbet/gå på restaurang, teater eller vad som helst, komma hem kl 22 - flera gånger i veckan! Eller så tränar de jättemycket, typ springer 2 mil varannan dag, är med på olika lopp på helgerna....
Och ändå så orkar de och hinner med hus, barn, husdjur, trädgård, sommarstugor...jag skulle aldrig orka.
Vissa försöker köra det aktiva racet utan att ha ork för det. De accepterar inte att de är som mig: orken fungerar för arbete, lite träning, barn och det nödvändiga hushållsarbetet. Inte mer. Nej, de försöker vara som de jag beskrev ovan. Jag tror att det är sådana som blir utbrända.
Min man brukar säga att man ska ha som mål att bygga ett liv med en bra vardag. Det tror jag är klokt. Tyvärr har jag inte riktigt lyckats själv med det. Skulle vilja arbeta mindre (men behöver lönen).
Vi borde korta vår arbetstid precis som Danmark och Norge redan har gjort. I ett första steg skulle vi gå från 40 till 37,5. Då skulle vi kunna jobba åtta till fyra med en halvtimmas lunch, då skulle det kunna funka att jobba heltid, även med barn.
Glöm inte bort pendlingstid till och från jobbet. Många glömmer bort den tiden som kan variera mycket.
Vet inte hur långt du har till jobbet och på vilket sätt du åker? Om du t ex kan cykla eller gå/springa är det värdefull vardagsmotion. Om du åker t-bana, buss, tåg...vissa kan använda den tiden effektivt, jag har själv svårt för det. Kan läsa mejl och planera dagen typ.
Jag har själv alltid haft arbeten med flexibla arbetstider. Skulle aldrig klarat av att jobba heltid med fasta arbetstider. Har inte tillräckligt med energi för det och får huvudvärk.
Nu jobbar jag två dagar på jobbet - de dagarna är jag hemifrån 11-13 timmar. Två dagar jobbar jag hemifrån och en dag är jag ofta på möte hos någon samarbetspartner. Det funkar bra för mig. Innan pandemin var jag tvungen att vara på jobbet 3-4 dagar per vecka. Då försökte jag korta dagarna istället, det gick sådär och jag hade huvudvärk varje vecka 1-3 dagar.
Men jag har inte ork för en massa aktiviteter utöver arbetet, trots att jag arbetar hemma mycket. Tror vi är olika som personer och man får acceptera sig själv på något vis. Vissa på mitt jobb kan vara på jobbet, träffa någon efter jobbet/gå på restaurang, teater eller vad som helst, komma hem kl 22 - flera gånger i veckan! Eller så tränar de jättemycket, typ springer 2 mil varannan dag, är med på olika lopp på helgerna....
Och ändå så orkar de och hinner med hus, barn, husdjur, trädgård, sommarstugor...jag skulle aldrig orka.
Vissa försöker köra det aktiva racet utan att ha ork för det. De accepterar inte att de är som mig: orken fungerar för arbete, lite träning, barn och det nödvändiga hushållsarbetet. Inte mer. Nej, de försöker vara som de jag beskrev ovan. Jag tror att det är sådana som blir utbrända.
Min man brukar säga att man ska ha som mål att bygga ett liv med en bra vardag. Det tror jag är klokt. Tyvärr har jag inte riktigt lyckats själv med det. Skulle vilja arbeta mindre (men behöver lönen).
Jag har aldrig vant mig vid att jobba heltid utan jobbar deltid och har hellre minde i plånboken och mer fritid än att vara konstant trött och stressad.
Jag har aldrig vant mig vid att jobba heltid utan jobbar deltid och har hellre minde i plånboken och mer fritid än att vara konstant trött och stressad.
Nu är det ju en tid sedan, men minns någon fackens slagord på banderollerna när det kämpades för att införa 8timars arbetsdag och 40timarsvecka???
Personligen behöver jag inte googla eftersom jag nyligen genomgick utbildning inom facklig historia.
Budskapet på banderollerna löd "8-8-8" 8 timmar arbete, 8 timmar fritid och 8 timmar sömn.....
Att folk sen väljer att bosätta sig så otroligt avigt i förhållande till sitt arbete att halva fritiden varje dag går åt till att resa till och från arbetet kan de ju bara själva står för.... Vill man ha mer fritid så flytta närmare arbetet, alt byt arbetsplats till en som ligger närmare hemmet?
Jag bor själv i landets 4-5 största stad, mitt arbete ligger precis "på andra sidan stan" mot mitt boende, jag är dessutom tvungen att åka rakt igenom staden för att lämna/hämta barn på förskola och skola.... En vardag åker vi hemifrån straxt efter 06 och är hemma igen runt 16.
Självklart färdas vi med bil, åker man av ideologiska skäl kollektivt eller trampar cykel så har man ju gjort ett medvetet val att göra livet surt för sig o får stå sitt kast.
Nu är det ju en tid sedan, men minns någon fackens slagord på banderollerna när det kämpades för att införa 8timars arbetsdag och 40timarsvecka???
Personligen behöver jag inte googla eftersom jag nyligen genomgick utbildning inom facklig historia.
Budskapet på banderollerna löd "8-8-8" 8 timmar arbete, 8 timmar fritid och 8 timmar sömn.....
Att folk sen väljer att bosätta sig så otroligt avigt i förhållande till sitt arbete att halva fritiden varje dag går åt till att resa till och från arbetet kan de ju bara själva står för.... Vill man ha mer fritid så flytta närmare arbetet, alt byt arbetsplats till en som ligger närmare hemmet?
Jag bor själv i landets 4-5 största stad, mitt arbete ligger precis "på andra sidan stan" mot mitt boende, jag är dessutom tvungen att åka rakt igenom staden för att lämna/hämta barn på förskola och skola.... En vardag åker vi hemifrån straxt efter 06 och är hemma igen runt 16.
Självklart färdas vi med bil, åker man av ideologiska skäl kollektivt eller trampar cykel så har man ju gjort ett medvetet val att göra livet surt för sig o får stå sitt kast.
När mina barn började förskola vid två års ålder, jobbade jag åtta till kvart i tre. Barnen väcktes vid halv åtta, de var klockan åtta på förskolan, där de fick frukost och jag började strax efter åtta och hämtade senast klockan tre. Min man hämtade någon dag i veckan och då jobbade jag till fem,sex på kvällen.
Men barnen gick åtta till tre, varje dag.