Varför är många så likriktade i Sverige?

En del här vill ju gärna få en att tro att deras uppfattningar utgör ett tvärsnitt av den samlade befolkningens, så..

 ja, det är bara du på hela FL som vet vad sann kärlek är...

De som har mycket tid för massa sexsnack är inte trogna småbarnsföräldrar. Singlar lär vara kraftigt överrepresenterade här.

Vad är en personlighet? Den del av en själv som man omöjligen kan förmedla till andra, det vill säga den kvalia man upplever, eller ens beteende eller är det den del som en främling upplever, eller någon som känner en upplever? Vad består en personlighet av?

En saknad är alltid en saknad, oavsett vad den beror på. Varför skulle det vara billigare än att sakna något annat?

Vilka ämnen utanför hennes kropp som var hon älskade du?

Nej, "vissa" väljer inte "medvetet" att missförstå dig. Du säger klart och tydligt att fler borde ägna sig åt det du tycker är viktigt - och så utgår du från att de flesta inte har en intellektuell tanke i sitt huvud utan bara är banala, vilket är en väldigt dömande och självgod syn.

Det finns ingen "likriktning hos många svenskar", bara din oförmåga att se bortom dina egna fördomar kanske i kombination med att människor inte släpper in dig mer än att du bara tillåts skrapa lite på ytan.

Ditt svar visar att det är meningslöst för mig att försöka förklara för dig. Ha ett bra liv.

Jag älskade henne för den fina, goa och omtänksamma människa hon var. Detta vägde för mig tyngre än att vilja sätta på henne.

Och den hon var fanns utanför hennes kropp?

Att du inte kan eller vill svara på frågorna innebär inte att de är meningslösa om ditt svar baseras på åsikter, då är det snarare selektiv mening. Kan du inte förklara vad en personlighet är vet du ju inte heller vad det är du älskar eller tycker om. Jag kan ha fel, men jag förstår det som att du inte är intresserad av de frågorna och ej heller vill ha någon vidare debatt om det.

Ja, jämfört med USA är ju nästan allt socialism.

Du motiverar ju i alla fall varför SD skulle vara rasistiskt, vilket random inte gör! De hävdar bara att "För att det ÄR så!!". Det var bara ett bland flera exempel på en ständigt het debatt där folk hellre följer strömmen än själva läser något annat än Aftonbladet!

Att inte förstå vad personlighet innebär, visar att det fattar något mycket grundläggande. Alla jag pratar med IRL förstår vad jag menar. Men jag vet inte riktigt vad det är för sorts folk som huserar på detta forum. I värsta fall får du googla på ordet, om du klarar det.

Detta tycker jag är mer beskrivande för USA än Sverige.
Kulturellt sett så anser jag det finns mer av barriärer och personliga blockeringar i USA än i Sverige. Mycket av det handlar om amerikanernas betydligt mer kristet konservativa syn på saker och ting.

Det håller jag med om.


Som sagt, amerikanernas betydligt högre nivå av religiositet innebär att de å ena sidan är mer konservativa samt kulturellt och moraliskt begränsar sig mer än oss här i nordvästra Europa, men tron på Gud ger dem också hopp och tro på att övervinna svårigheter på ett annat sätt än oss, vilket kan vara positivt, men inte alltid realistiskt. Svensken kan i högre grad begränsa sig av skeptisism, men är nog också oftare realist, för allt är inte möjligt, om vi ska vara riktigt ärliga.

Ett exempel på hur begränsande amerikansk kultur kan vara och som det nyligen rapporterades om i nyheterna är rektorn i en amerikansk skola, som visade sina studenter renässanskonst och för detta fick sparken, för föräldrarna tycke de världskända konstverken visade för mycket nakenhet och likställde den med porr.

Jag har en personlig tro, som är lite en blandning av kristendom och New Age. Jag tror inte på en auktoritär Gud, men på en hjälpande som visar vägar vi kan ta för att ta oss ur ett destruktivt leverne och nå framgång. Att vara skeptisk är väl bra på det sättet att man analyserar, källgranskar och inte väljer att tro på allt som basuneras ut. Men jag upplever ofta utpräglade skeptiker som cyniska och med en närmast nihilistisk syn på tillvaron (det mesta är meningslöst och vi måste själva skapa mening med våra liv).

Jag har levt i alkoholmissbruk i flera år och kan säga att tron på något högre, en Gud eller en kraft i universum, som strömmar genom allt levande, har varit det som räddat mig och fått mig att behålla livsgnistan.

Och en generell tro på att det goda segrar till slut.

Jag kan på ett sätt tycka att moraliseringen över sex i USA är något som i grunden är bra. I Sverige är det samma sak som att "svära i den ateistiska kyrkan", men jag har alltid sett trohet och tillit som karaktärsdanande och föredömliga egenskaper. Hela samhället och dess fortlevnad bygger ju på att vi kan känna tillit till varandra. Arbetsgivaren måste kunna känna tillit till sina anställda. Vi bör kunna känna tillit till myndigheter och polis och rättsväsende, att de gör sina jobb som de ska (även om det är lite si och så med det idag).

Jag vill tillägga att även om jag har en personlig tro, så litar jag på vetenskapen och är intresserad av att läsa om nya rön i vetenskapliga tidskrifter. Folk tror ofta att en person som har en tro förkastar vetenskap, vilket gör det jobbigt för dem som anser (som jag) att det ena inte utesluter det andra. Har man en tro idag så kommer genast ateisters ingrodda fördomar om att man är någon "hjärntvättad bibelkramare" eller dogmatiker. Man kan ha en tro och ändå förlita sig på vetenskapen, jag ser det inte alls som motsägelsefullt.

Ja, USA är hemskt konservativt på en del områden, men jag har med tiden börjat tröttna på många svenskars passiva inställning att man måste acceptera sin lott i livet och inte tro på framgångar genom egna ansträngningar. Att se möjligheter istället för problem och prova sina vingar för att se vad man är kapabel till, är något jag skulle vilja se mer av hos svenskar.

Att förstå är inte att veta. Frågan jag ställde är självklar, hade svaret varit självklart hade du redan svarat på den. Vad som står på google i det här sammanhanget är irrelevant, men visst, det här hittade jag: "Trots att ?personlighet? är ett helt vardagligt begrepp för många av oss, så finns det fortfarande ingen helt enhetlig forskning om vad personligheten egentligen är, eller vad som styr den. Istället finns det ett antal olika personlighetsteorier, den ena mer kritiserad än den andra."