• Anonym (Dum?)

    Jag elak eller känsligt barn

    Min tioåriga dotter har gråtit i snart en timme för jag blev arg och skällde lite på henne. Hon har matteprov nästa vecka och brukar vara mycket att öva. Dom får övningspapper från skolan, brukar vara ca 10/12  A4 papper. Det brukar ta någon timma att gå igenom ett par sidor. Hon har haft svårt att klara tidigare prov, därför hade jag velat att hon börjat öva i tid. Bad redan förra veckan att hon skulle ta hem dom så vi skulle ha tid på oss.  Ni har det gått snart en vecka utan att hon kommit ihåg det, trots påminnelse morgon och kväll dagligen. Nu brast det för mig och jag sa åt på skarpen att hon faktiskt får rycka upp sig och börja bry sig lite. Är jag okänslig, eller är barn så känsliga nuförtiden så man inte kan bli arg på dom?

  • Svar på tråden Jag elak eller känsligt barn
  • Lönnsirap
    Anonym (Ptja) skrev 2023-05-25 15:01:37 följande:
    Löser du konflikter även med vuxna kring dig genom att skälla på dem?
    Absolut. Om någon beter sig fullständigt oacceptabelt så kan jag definitivt skälla även på vuxna. 

    Jag gör inte andra människor jobb, eller accepterar om någon försöker sno något av mig, eller försöker skada mig, folk som inte kan skydda sig, eller egendom!

    Naturligtvis går jag inte runt och skriker på folk till höger och vänster, men upptäcker jag att någon faktiskt riskerar att fara illa på grund av att någon inte klarar göra sitt uppdrag kan jag vara tämligen skarp.

    Jag menar naturligtvis inte att man som plan A ska skälla på sina barn, men i min värld finns det situationer där man faktiskt behöver vara tydlig om vad som gäller.

    I min värld är det rimligt att vid ett tillfälle skälla på sitt barn när läxan missas under en veckas tid. All den där empatin som uttrycks i tråden är toppen att ha... Men ibland behöver man också använda andra sätt att uttrycka sig än ett lugnt diskuterande.

    Om någon håller på att drunkna, bli överkörd, eller skada någon annan är det rimligt att faktiskt skrika.
  • Mrs Moneybags
    Anonym (Ptja) skrev 2023-05-25 15:01:37 följande:
    Löser du konflikter även med vuxna kring dig genom att skälla på dem?
    Det är förvånansvärt många som behandlar familjemedlemmar sämre än de skulle behandla en främling på gatan. 

    Jag tror benhårt på positivt förstärkande, rutiner och att vara så närvarande som det behövs för att vissa saker ska bli gjorda. 
    Lönnsirap skrev 2023-05-25 15:15:12 följande:
    Absolut. Om någon beter sig fullständigt oacceptabelt så kan jag definitivt skälla även på vuxna. 

    Jag gör inte andra människor jobb, eller accepterar om någon försöker sno något av mig, eller försöker skada mig, folk som inte kan skydda sig, eller egendom!

    Naturligtvis går jag inte runt och skriker på folk till höger och vänster, men upptäcker jag att någon faktiskt riskerar att fara illa på grund av att någon inte klarar göra sitt uppdrag kan jag vara tämligen skarp.

    Jag menar naturligtvis inte att man som plan A ska skälla på sina barn, men i min värld finns det situationer där man faktiskt behöver vara tydlig om vad som gäller.

    I min värld är det rimligt att vid ett tillfälle skälla på sitt barn när läxan missas under en veckas tid. All den där empatin som uttrycks i tråden är toppen att ha... Men ibland behöver man också använda andra sätt att uttrycka sig än ett lugnt diskuterande.

    Om någon håller på att drunkna, bli överkörd, eller skada någon annan är det rimligt att faktiskt skrika.
    Menar du att när ett barn inte gör sin läxa så måste man skrika som om de höll på att drunkna? Är det inte en överreaktion? Jag menar, vad vill man uppnå då? Att barnet gör läxan eller att man får vräka ur sig sin frustration? Det finns ju andra sätt att vara förälder och kollega som leder till bättre resultat. 

  • Anonym (Dum?)

    Uppdatering. Antingen hjälpte mitt skällande igår, eller så var det mitt sms nu på morgonen som hjälpte. Jag sa att jag kommer till skolan under dagen och hämtar materialet om hon inte klarar av att komma ihåg det. Nu är arbetsuppgifterna hemma och redo att börjas med. Ska förklara för henne igen varför jag blev arg och tror och hoppas att hon inte tagit allt för stor skada av att jag satte lite krav på henne

  • Jemp
    Spucks skrev 2023-05-25 10:42:19 följande:
    Ett barn utan funktionsnedsättning eller någon sjukdom klarar av att ta hem sitt skolarbete, speciellt om barnet blev påmint flera gånger. Alltså nu pratar jag såklart om tioåringar som får ta del av det som kallas för "uppfostran" (i Sverige oftas synonymt med "barnmisshandel"), inte om barn som söndercurlas, som aldrig kan göra något fel (för de är ju baaaaarn!), som man inte får ställa krav på (för de är ju baaaaaarn!) och som man måste behandla som nyfödda tills de är minst 25 (tänk på barnen!).
    Anonym (Dum?) skrev 2023-05-24 22:57:53 följande:
    Saken är att hon mycket väl klarar allt hon vill. Men hon bryr sig inte när det gäller skolarbetet för det inte är viktigt för henne. Hon kan åka 50 mil med sitt lag och bo på vandrarhem och sköta sig själv med en matbudget. Hon sätter eget alarm och går upp 4.30 varje morgon för hon tycker det är viktigt att locka håret och välja en fin outfit för dagen. Så nog kan hon göra allt bara hon orkar bry sig. Men jag har fått mest axelryckningar när jag undrat varför hon inte lyssnar när jag väl begär något. Jag fick ett.bryt, kanske inte helt pedagogiskt. Men inte så att jag va vansinnig eller så. Mest att jag sa att hon får börja rycka upp sig och respektera det jag säger, kanske inte med en jättetrevlig ton.
    Hade mitt barn gjort så, hade jag senast tredje gången (men troligen redan andra gången) hon "glömde" grejerna fått gå tillbaka till skolan direkt och hämta dem.
    Just nu säger du ju faktiskt emot dig själv. Du kritiserar att barnet ska hjälpas att komma ihåg saker men hade löst problemet åt henne? 

    Jag hade också hämtat läxan tidigare. 

    Så hur hade du löst problemet att hon glömmer? Klagat på att hon är ouppfostrad, och sen då?
  • Jemp
    Lönnsirap skrev 2023-05-25 13:48:42 följande:

    Uppenbarligen är jag en tämligen hård förälder, som förväntar mig att faktiskt efter någon veckas "glömmande" faktiskt skälla lite och se om det hjälper.

    I arsenalen av sätt att få barn att att bli en ansvarsfull, välanpassad vuxen har man ju massor av olika sätt och skällande kanske inte är plan A... Men definitivt något som jag ju OCKSÅ har.... 

    I tråden framstår det ju som att vissa människor tycker att skrikande verkligen inte fungerar och att barnet kommer må uruselt av att en förälder tappar tålamodet.

    Kring läxor har vi haft ordentliga konflikter stundtals och stundtals har barnet varit duktig. Att ligga lite efter har betytt i vår familj att läxläsning blir än viktigare och att vi vuxna plockar fram mer extramaterial. 

    Att glömma skolgrejer och läxa i matematik har alltså resulterat i VÄRRE läxa, eftersom vi föräldrar ju inte avgränsat utan hittat arbetsmaterial som går igenom "allt".


    Jag tycker snarare det är en tämligen snäv syn på barnuppfostran och sitt föräldraansvar att tycka att skrika på barnet och offra skolarbetet istället för att lära barnet strategier för att klara av livet och utbildningen. 
  • Anonym (Ptja)
    Anonym (Dum?) skrev 2023-05-25 16:18:26 följande:

    Uppdatering. Antingen hjälpte mitt skällande igår, eller så var det mitt sms nu på morgonen som hjälpte. Jag sa att jag kommer till skolan under dagen och hämtar materialet om hon inte klarar av att komma ihåg det. Nu är arbetsuppgifterna hemma och redo att börjas med. Ska förklara för henne igen varför jag blev arg och tror och hoppas att hon inte tagit allt för stor skada av att jag satte lite krav på henne


    Men du skällde ju bara igår, krav kan ju sättas på olika vis.
  • Anonym (Ptja)
    Lönnsirap skrev 2023-05-25 15:15:12 följande:
    Absolut. Om någon beter sig fullständigt oacceptabelt så kan jag definitivt skälla även på vuxna. 

    Jag gör inte andra människor jobb, eller accepterar om någon försöker sno något av mig, eller försöker skada mig, folk som inte kan skydda sig, eller egendom!

    Naturligtvis går jag inte runt och skriker på folk till höger och vänster, men upptäcker jag att någon faktiskt riskerar att fara illa på grund av att någon inte klarar göra sitt uppdrag kan jag vara tämligen skarp.

    Jag menar naturligtvis inte att man som plan A ska skälla på sina barn, men i min värld finns det situationer där man faktiskt behöver vara tydlig om vad som gäller.

    I min värld är det rimligt att vid ett tillfälle skälla på sitt barn när läxan missas under en veckas tid. All den där empatin som uttrycks i tråden är toppen att ha... Men ibland behöver man också använda andra sätt att uttrycka sig än ett lugnt diskuterande.

    Om någon håller på att drunkna, bli överkörd, eller skada någon annan är det rimligt att faktiskt skrika.
    Fast det är ju en stor skilnad att skälla på någon och att vara skarp. Jag kan vara väldigt skarp om någon misssköter sig eller förstör, men jag står ju inte och skriker på personen. Skriker jag anser jag att jag förlorat och bara tagit till känsloargument för att jag inte klarat det på något annat vis eller blivit emotionellt för trött. Men det är inget jag vill, för jag anser att man då förlorat diskussionen.
  • Tukt
    Anonym (Dum?) skrev 2023-05-25 16:18:26 följande:

    Uppdatering. Antingen hjälpte mitt skällande igår, eller så var det mitt sms nu på morgonen som hjälpte. Jag sa att jag kommer till skolan under dagen och hämtar materialet om hon inte klarar av att komma ihåg det. Nu är arbetsuppgifterna hemma och redo att börjas med. Ska förklara för henne igen varför jag blev arg och tror och hoppas att hon inte tagit allt för stor skada av att jag satte lite krav på henne


    Jättebra. Det viktiga är ju inte att alltid göra rätt. Det viktiga är ju att förklara lite varför man reagerar som man gör.
  • Lönnsirap
    Mrs Moneybags skrev 2023-05-25 16:17:31 följande:
    Jag tror benhårt på positivt förstärkande, rutiner och att vara så närvarande som det behövs för att vissa saker ska bli gjorda. Menar du att när ett barn inte gör sin läxa så måste man skrika som om de höll på att drunkna? Är det inte en överreaktion? Jag menar, vad vill man uppnå då? Att barnet gör läxan eller att man får vräka ur sig sin frustration? Det finns ju andra sätt att vara förälder och kollega som leder till bättre resultat. 
    Jag tänker att inlärning och uppfostran är två saker som går hand i hand men faktiskt också är två separata saker.

    Nä, självklart får man inte en god inlärning när det har blivit en konflikt, där barnet är ledsen och gråter. Men det är heller inte god fostran att inte sätta ned foten när saker ständigt glöms och prioriteras bort. 

    Om barnet inte gör sin läxa är det rimligt att som förälder hjälpa barnet att faktiskt göra denna och det är rimligt att använda sig av de metoder som fungerar. 

    Jag tänker att det naturligtvis kan vara en överreaktion att skrika, men att det faktiskt inte är det per definition. Och att tro att man bara vräker ur sig sin frustration och att resultatet blir uruselt säger en del om vad du tolkar in i skrik.

    Det är oerhört sällan jag behöver ens höja rösten eller skrika, såväl i arbetslivet, på fritiden och i familjelivet. Men om jag skäller ut någon, så är det vanligtvis inte för en småsak.

    Men på familjeliv är väl rätt svar att ta barnet till Bup och ge det en diagnos, snarare än att skrika ens en enda gång!
  • Lönnsirap
    Jemp skrev 2023-05-25 16:43:45 följande:
    Jag tycker snarare det är en tämligen snäv syn på barnuppfostran och sitt föräldraansvar att tycka att skrika på barnet och offra skolarbetet istället för att lära barnet strategier för att klara av livet och utbildningen. 
    Hur är att skrika på barnet när det faktiskt inte har med sig sitt skolarbete att offra detta? Och vilka strategier tänker du barnet behöver snappa upp.

    I detta fall är det svårt att veta om barnet faktiskt har massa ångest och faktiskt inte förmår göra läxan, eftersom det är för svårt.... Eller om barnet faktiskt inte har lust att göra läxan och har hittat ett perfekt sätt att slippa.

    Att fostra barn görs varenda dag tills de flyttar hemifrån och du tolkar in att jag inte tycker att man också ska ha andra strategier. 

    Min erfarenhet av att missa ta hem läromedel är att det blir en väldigt bra konsekvens att då presentera annat material. Inte kul den dagen, men en investering i såväl lärande, som i att komma ihåg läxan
  • Anonym (Ptja)
    Lönnsirap skrev 2023-05-25 17:35:14 följande:
    Jag tänker att inlärning och uppfostran är två saker som går hand i hand men faktiskt också är två separata saker.

    Nä, självklart får man inte en god inlärning när det har blivit en konflikt, där barnet är ledsen och gråter. Men det är heller inte god fostran att inte sätta ned foten när saker ständigt glöms och prioriteras bort. 

    Om barnet inte gör sin läxa är det rimligt att som förälder hjälpa barnet att faktiskt göra denna och det är rimligt att använda sig av de metoder som fungerar. 

    Jag tänker att det naturligtvis kan vara en överreaktion att skrika, men att det faktiskt inte är det per definition. Och att tro att man bara vräker ur sig sin frustration och att resultatet blir uruselt säger en del om vad du tolkar in i skrik.

    Det är oerhört sällan jag behöver ens höja rösten eller skrika, såväl i arbetslivet, på fritiden och i familjelivet. Men om jag skäller ut någon, så är det vanligtvis inte för en småsak.

    Men på familjeliv är väl rätt svar att ta barnet till Bup och ge det en diagnos, snarare än att skrika ens en enda gång!
    Hur tolkar du själv begreppet skrik?
  • Lönnsirap
    Anonym (Ptja) skrev 2023-05-25 17:47:14 följande:
    Hur tolkar du själv begreppet skrik?
    För mig är skrik när man inte längre talar, utan höjer rösten i en sådan omfattning att det hörs ordentligt. 

    Utifrån TS egna ord: "skällde lite på henne" och "sa åt på skarpen" så tolkar jag att hon var där i gränslandet där olika personer skulle tolka detta mellan skrik och tal beroende på vad de var vana vid. 

    Skrik är ett röstläge, som inte behöver bero på ilska, eller aggressivitet, utan kan också vara kopplat till rädsla, plötslig överraskning och faktiskt behovet att höras, exempelvis på avstånd, eller i bullrig miljö.

    Hur tolkar du själv "att skrika"?
  • Anonym (Dum?)
    Anonym (KL) skrev 2023-05-25 18:10:50 följande:
    Varför det? Det är bara att säga att det faktum att hon tog hem läxorna var bra jobbat. 

    Nu måste du visa henne varför du har rätt istället..

    Och är hon som jag var, så kommer du aldrig se henne ta hem läxorna igen..

    Varför då? Jo, för även om hon tar hem läxorna precos som du bad om, så får hon inget mer än mer läxor att tänka på plus skäll.. 

    Så är det verkligen värt att sätta dig ner nu, när hon har tagit hem läxor och ge henne det du själv skulle kalla för ett "riktigt jävla allvarligt snack"?
    Låter som ett ego snack.. 
    Nej. Du missförstår mig. Jag tänkte bara förklara varför jag tappade tålamodet. Inte mästarna, eller visa att jag har rätt eller så. Oavsett så har vigått igenom en hel del av provuppgifterna och det visar sig att det var ovanligt lätt för henne. Hon har kunnat allt än så länge så tror inte att det är någon matte ångest som fått henne att inte ta hem det. Utan mer allmän tankspriddhet och lite slapphet. 
  • Anonym (Ptja)
    Lönnsirap skrev 2023-05-25 17:57:42 följande:
    För mig är skrik när man inte längre talar, utan höjer rösten i en sådan omfattning att det hörs ordentligt. 

    Utifrån TS egna ord: "skällde lite på henne" och "sa åt på skarpen" så tolkar jag att hon var där i gränslandet där olika personer skulle tolka detta mellan skrik och tal beroende på vad de var vana vid. 

    Skrik är ett röstläge, som inte behöver bero på ilska, eller aggressivitet, utan kan också vara kopplat till rädsla, plötslig överraskning och faktiskt behovet att höras, exempelvis på avstånd, eller i bullrig miljö.

    Hur tolkar du själv "att skrika"?

    Skrik för mig är när man går utöver att höja rösten utan stt man tar i från magen rejält.

    Att skrika på någon hemma som vuxen gör jag i princip aldrig. Skriker gör jag när jag behöver höras på väldigt långa avstånd eller när jag var liten, arg på föräldrar och slog dörren bakom mig. 


     

  • Spucks
    Anonym (Ptja) skrev 2023-05-25 12:33:30 följande:

    Nu ligger ju skolan kanske inte på gångavstånd.

    [...] Här behöver ju TS steppa upp istället och ta ansvaret just nu att materialet kommer hem så de kan träna.


    Och om skolan inte är på gångavstånd kan barnet inte ta sig dit igen? Hur tar sig barnet till och från skolan på morgonen och eftermiddagen?

    Att steppa upp och ta ansvar är just vad TS gjorde - hon visade sin dotter tydlig att hon menar allvar och att nur är det slut med tramset.
    Jemp skrev 2023-05-25 16:35:11 följande:
    Just nu säger du ju faktiskt emot dig själv. Du kritiserar att barnet ska hjälpas att komma ihåg saker men hade löst problemet åt henne? 

    Jag hade också hämtat läxan tidigare. 

    Så hur hade du löst problemet att hon glömmer? Klagat på att hon är ouppfostrad, och sen då?
    Oi, det blev visst fel. Jag menade såklart att HON skulle få gå tillbaka till skolan, inte att JAG skulle göra det.
  • Anonym (Ptja)
    Spucks skrev 2023-05-25 20:24:01 följande:
    Och om skolan inte är på gångavstånd kan barnet inte ta sig dit igen? Hur tar sig barnet till och från skolan på morgonen och eftermiddagen?

    Att steppa upp och ta ansvar är just vad TS gjorde - hon visade sin dotter tydlig att hon menar allvar och att nur är det slut med tramset.
    Jemp skrev 2023-05-25 16:35:11 följande:
    Just nu säger du ju faktiskt emot dig själv. Du kritiserar att barnet ska hjälpas att komma ihåg saker men hade löst problemet åt henne? 

    Jag hade också hämtat läxan tidigare. 

    Så hur hade du löst problemet att hon glömmer? Klagat på att hon är ouppfostrad, och sen då?
    Oi, det blev visst fel. Jag menade såklart att HON skulle få gå tillbaka till skolan, inte att JAG skulle göra det.

    Nä, TS sjönk till ett barns nivå och skrek. Det är inte stt steppa upp, det är att få sin vilja igenom för att man låter mest. Men du kanske gillar sån uppfostringsstil, vad vet jag. Känner ingen som blir tryggare av att bli skriken åt. Rädd, absolut, ovmch kanske lydig, men inte trygg och stabil. 

    Och hur barnet tar sig dit på morgonen? Skolskjuts? Buss? 

  • Jemp
    Lönnsirap skrev 2023-05-25 17:43:10 följande:
    Hur är att skrika på barnet när det faktiskt inte har med sig sitt skolarbete att offra detta? Och vilka strategier tänker du barnet behöver snappa upp.

    I detta fall är det svårt att veta om barnet faktiskt har massa ångest och faktiskt inte förmår göra läxan, eftersom det är för svårt.... Eller om barnet faktiskt inte har lust att göra läxan och har hittat ett perfekt sätt att slippa.

    Att fostra barn görs varenda dag tills de flyttar hemifrån och du tolkar in att jag inte tycker att man också ska ha andra strategier. 

    Min erfarenhet av att missa ta hem läromedel är att det blir en väldigt bra konsekvens att då presentera annat material. Inte kul den dagen, men en investering i såväl lärande, som i att komma ihåg läxan
    Skolan offras genom att föräldern låser sig vid att barnet minsann borde klara av det, istället för att lösa andra sätt att påminna eller att hämta läxan själv. Att ta hem läromedel är ju raka motsatsen till vad ts gjort och många i tråden verkar anse att det är att curla för mycket.

    På samma sätt ska det försvaras att det visst är en bra strategi att skrika på sitt barn och berättiga det för sig självt med att barnet minsann bara är för känsligt (gaslighting kallas det i kärleksrelationer...)
    Strategier för att komma ihåg, för att klara av matten, för att hantera ångesten, för att ta tag i jobbiga uppgifter i rätt tid (och släppa dem mentalt resterande tid) osv... Många lär sig inte det förrän de gått in i väggen som vuxna. 
  • Lönnsirap
    Jemp skrev 2023-05-25 21:31:25 följande:
    Skolan offras genom att föräldern låser sig vid att barnet minsann borde klara av det, istället för att lösa andra sätt att påminna eller att hämta läxan själv. Att ta hem läromedel är ju raka motsatsen till vad ts gjort och många i tråden verkar anse att det är att curla för mycket.

    På samma sätt ska det försvaras att det visst är en bra strategi att skrika på sitt barn och berättiga det för sig självt med att barnet minsann bara är för känsligt (gaslighting kallas det i kärleksrelationer...)
    Strategier för att komma ihåg, för att klara av matten, för att hantera ångesten, för att ta tag i jobbiga uppgifter i rätt tid (och släppa dem mentalt resterande tid) osv... Många lär sig inte det förrän de gått in i väggen som vuxna. 
    Å medberoende är ordet för att tycka synd om någon och förstärka beteenden som faktiskt inte är sunda....

    Man kan absolut vara kritisk till att någon skriker på ett barn, men det betyder inte att det behöver väcka ångest i den omfattning som många i tråden förutsätter.

    Det är väldigt mycket deterministiskt tänkande som faktiskt inte är sunt. Det är ett väldigt analyserande av vad denna faktiskt lilla händelse kommer leda till. 

    Ni läser in att TS låst sig vid ett sätt! Det är troligen långt ifrån sanningen, för då skulle nog barnet faktiskt inte gråtit en timme!

    Man behöver inte vara elak, eller ha ett känsligt barn för att det vid enstaka tillfällen inte blir superpedagogiskt och trevligt.

    Så himla traumatiskt är det faktiskt inte att en förälder blir arg!
  • Jemp
    Lönnsirap skrev 2023-05-25 21:59:13 följande:
    Å medberoende är ordet för att tycka synd om någon och förstärka beteenden som faktiskt inte är sunda....

    Man kan absolut vara kritisk till att någon skriker på ett barn, men det betyder inte att det behöver väcka ångest i den omfattning som många i tråden förutsätter.

    Det är väldigt mycket deterministiskt tänkande som faktiskt inte är sunt. Det är ett väldigt analyserande av vad denna faktiskt lilla händelse kommer leda till. 

    Ni läser in att TS låst sig vid ett sätt! Det är troligen långt ifrån sanningen, för då skulle nog barnet faktiskt inte gråtit en timme!

    Man behöver inte vara elak, eller ha ett känsligt barn för att det vid enstaka tillfällen inte blir superpedagogiskt och trevligt.

    Så himla traumatiskt är det faktiskt inte att en förälder blir arg!
    Jag har aldrig påstått att det är skadligt att hon blivit arg, utan att det är förminskandet av barnets känslor och rättfärdigandet att "men hon borde minsann....!"
Svar på tråden Jag elak eller känsligt barn