Sent uppvaknande i relationen
Min partner och jag fick en dålig relation för några år sedan pga det vanliga gnetet och att vi faktiskt har kommit ifrån varandra. Hen hade nog en kort romans med en annan person (oklart om det var så). Hen bodde ifrån mig ett tag och barnen var mest hos mig. Hen vill gå ut och roa sig mycket och gå på nattklubbar mm med kompisar vilket jag inte är intresserad av eller gör själv. Min partner var inte så tidigare men ändrade sig och prioriterar numera sina aktiviteter och vill inte hjälpa till hemma så mycket. Jag är den som tjänar bra med pengar. Vi har två barn i åldern 5 och 6.
Under denna tid lärde jag känna en annan person som faktiskt intresserade mig mycket och som har samma mål och inriktning i livet som jag. Som partner är denna person en bra match och tilltalar mig utseendemässigt också. Har ingen relation med denna person utan ser den personen mer som en modell för en potentiell framtida partner. Det kan mycket väl bli att jag utvecklar djupare känslor för denna person.
Min partner (eller framtida ex partner) triggar mig mycket sexuellt och vi hade tidigare väldigt bra sex, även när det stormade som värst. Nu har jag lite tappat intresset för hen eftersom allt som har hänt har eroderat mitt lust för hen.
Tidigare hade vi mycket konflikter kring saker som att min partner inte hjälpte till och undvek ansvar hemma samt drog ut på massa party. Nu skiter jag i det och gör sakerna bara för att orkar inte tjata. Låter min partner göra det hen vill för jag bryr mig inte så mycket längre. Även om man ska separera så är det bättre att ha en fredlig inställning till det hela. Nu är relationen ganska kamratlig mest beroende på att jag ställer låga krav.
Jag har senaste tiden mest ägnat tid åt mina saker och snacka med den nya personen och mina kompisar. Blev därför lite överraskad när min partner för ett tag sedan sa att hen är jättenöjd med vår relation och jag är perfekt. Tappade hakan, men förstår grejen att jag är idag bara ett maskineri som får allt att funka utan några sura miner.
Även om min nuvarande partner var min livs kärlek så är jag så besviken på hur saker har utvecklats att jag vill gå vidare själv och till och med undersöka hur det kan bli med den nya personen.
Samtidigt som jag vill lämna och kan för jag har pengarna till det så är det så jobbigt att göra det när man har barn mm. Blir nog inte någon större skillnad arbetsmässigt men mycket svårt för min partner då hen skulle få svårt att få saker att funka. Men jag är inte nöjd med hur saker är. Ni kommer säga att ta upp det men då blir hen arg och går i försvarsställning. Jag förväntar mig mer av en partner än det jag får av min nuvarande. Sättet jag skriver om detta reflekterar mycket hur känslomässigt trött jag är i nuläget.