Kan jag ha ADHD?

Jag tror att det är din personlighet och att folk är alldeles för snabba med att sätta diagnos på sig själv och andra. Tror att det även sker en överdiagnostisering inom vården. Du har bra sidor men även dåliga sidor som du behöver jobba med. Så är det för alla, mer eller mindre. 

Gör en utredning så får du svar. 

Mycket av det kan absolut vara ADHD eller personligheten. 

Har dock inte ADHD själv så kan knte direkt relatera hur det är som kvinna. Däremot har jag en bonusbarn som har ADHD. 

Låter som typisk Adhd hos kvinnor. 
Läs gärna:
www.adlibris.com/se/bok/adhd---fran-duktig-flicka-till-utbrand-kvinna-9789127827257

Den handlar om Adhd hos kvinnor och hur ofta kvinnor kompenserar med att vara hyperstrukturerade och blir utbrända på kuppen.

Absolut kan det vara det, likväl som det inte behöver vara det. Alla är ju olika som individer.
Mycket handlar väl om hur funktionsnedsatt man är och på vilka områden. Vissa lär sig med tiden knep att få ihop livet ändå medans andra aldrig får ihop det. 

Har själv ADHD och vart utbränd. Känner igen mig i allt du skriver och skulle kunna fortsätta skriva en bibel haha. 

 

Känner igen mig så i allt du skriver och jag är (efter barnens utredningar och efter att ha läst på) övertygad om att jag har adhd. Känns dock meningslöst att försöka få till en utredning då jag precis som dig har arbetat hela livet med att få fram strategier för att "hantera livet" och pga det (i kombination med att jag faktiskt också är mer intelligent än de flesta) är utåt sett extremt duktig på mitt jobb och där mina kollegor har överseende med min impulsivitet och annat.

Men som sagt, allt du skriver om dig känner jag igen i mig själv.  Det som gnager och ör jobbigt är att vissa saker går liksom inte att lösa med struktur och medvetenhet och där skulle det vara skönt att faktiskt kunna "visa papper" på att det finns en förklaring.

Hej!

Jag känner absolut igen mig i det du skriver, det hade kunnat vara jag som skrev ditt inlägg. 
jag har adhd. Börjar medicinera nu idag faktiskt.

jag tycker att du ska be om en utredning för att kartlägga dina styrkor och svagheter, du behöver vara väldigt ärlig om hur andra uppfattar dig. Man har lärt sig genom åren hur man maskar och hanterar olika svårigheter och det brukar bli svårare när man fått barn som inte alltid anpassar sig till de strategier som fungerat en längre tid.
Det är knepigt. Däremot sen jag fick diagnosen så har jag sänkt mina krav som jag har på mig själv och landat i någon form av acceptans och därmed sänkt mina stressnivåer.

Läs på om Adhd för kvinnor. Det står en hel del som beskriver varför vi har så många strategier och hur vi anpassar oss efter normer som ställs på kvinnor i samhället och varför vi oftare är utbrända tex.
Jag är är ensamstående till så barn, varav den äldsta har en svår adhd i kombinerad form.

Vi kan skapa en chatt utanför FL om du vill ha stöttning och pepp.

Jag har börjat lyssna på ljudbok "Från duktig flicka till utbränd kvinna" och än så länge känner jag inte alls igen mig.
Hela början på boken pratar man om att man alltid känt sig annorlunda jämfört med andra, att man kämpar och försöker men det blir aldrig bra typ. 
Jag har aldrig upplevt det. Jag har varit mobbad och utanför hela skoltiden, men aldrig tänkt att jag är annorlunda utan att mobbarna är dum i huvudet.

Tänker dock att jag tillhör dem som haft det lättare "på grund av hög intelligens" som det står i vissa skattningsfomulär. I diverse IQ test får jag över normalspannet och upplever mig själv som väldigt logisk och klipsk. Jag har lätt att lära och har aldrig pluggat till prov eller ens knappt gått till en föreläsning under universitetsstudierna och ändå klarat dessa mes bra betyg. Får ofta höra av mina kollegor att jag är den smartaste och effektivaste de vet.

Jag upplever dock att mina svårigheter främst handlar om impuls. Kort stubin. Brister i impulskontroll och kan berätta privata grejer utan att tänka mig för. Beställer saker spontant på nätet. Har svårt att de långsiktiga mål. Kämpat med viktuppgång sedan ett par åt tillbaka men saknar totalt självdisciplin. Jag gör mitt jobb. Men ofta i sista minuten. Presterar bäst under stress när det är kort om tid kvar till deadline. 

Utan min sambo hade jag nog varit ruinerad. Han är hård med ekonomin och är åt andra hållet istället och har svårt att komma till beslut, medan jag är impulsiv tänker han mer långsiktigt.

I och för sig när jag tänker efter så kan jag ändå uppleva mig annorlunda jämfört med kollegor t ex. Tänker dock att det handlar om att det är mer allmänbildade än mig, men kan känna mig utanför på arbetsplatsen pga det. De pratar om politik, utländska nyheter osv som jag har noll intresse för. Ofta pratar de med svåra ord och om saker jag inte kan något om. Jag har mina "specialintressen" som jag kan mycket om, men som inte är ett naturligt samtalsämne på jobbet. Kan otroligt mycket onödigt vetande också.

Sitter ofta som en dumstrut på fikat för att jag sällan kan bidra till diskussioner och väljer många gånger bort att gå på fikat med anledning av detta. 

Jag är inte en stereotyp på jobbet. Är tjänsteman till yrket och de flesta är klädda i linnebyxor, kostymjacka eller skjorta. Många är beresta, har stor erfarenhet från olika arbetsplatser och kan mycket kring ledning och chefskap. Jag sticker ut från den normen. Har ofta jeans och converse. Blir lite "retad" och omnämns som "cool tjej" och kan ofta få höra att mitt första intryck inte stämmer överens med den kompetens jag besitter. 

1992 så utredde jag mig för damp som det hette då. Många år senare när jag var 24 år gammal så gjorde jag en ny utredning och fick diagnoserna Aspergers syndrom och OCD.

Hej TS, jag tycker mer det låter som autism, vilket kan vara svårare att upptäcka hos kvinnor och det är vanligt att få andra diagnoser först. Jag har adhd och känner inte alls igen mig i det du skriver, utom möjligen att jobba tätt inpå deadlines. Däremot känner jag igen det mesta andra du berättar hos personer med autism. Att inte klara av det oförberedda är mest talande, det är raka motsatsen med adhd. Även det att kunna avfärda mobbning och kunna skydda sin självkänsla med att det är de andra det var fel på, kräver ett speciellt slags tänkande som jag känner igen vid autism och som i sådana fall blir en stor tillgång (men svårare när man t.ex diskuterar med personer man vill ha en relation till och som man tycker har fel). Specialintressen och att vara "blank" på sådant du finner ointressant men som är en del av allmänbildningen och samtalsunderlaget i vardagspratet bland kollegorna låter också väldigt autistisk. Och ältandet.

Absolut! Har mycket erfarenhet av ADHD, även vuxna. Det finns folk, särskilt kvinnor, som klarar av sitt liv ganska bra, trots ADHD. Det finns mycket som kan kompensera - hög IQ, driftighet och kreativitet och att hamna i ett jobb/en bransch som passar en. Och grattis till att du är strukturerad! De som lyckas bra med det, har det lättare. 

Dock finns risken att du bränner ut dig. Vad du kan göra är att göra en utredning, och om du får diagnosen, så kan du prova medicin. Det brukar fungera bra just för folk som har ordning på sitt liv och bara blir lite överbelastade av ADHDn. Det brukar just ta bort "bruset" i huvud och en del av detta stressad-känslan, vilket gör att man inte blir lika trött. Och biverkningar är överraskande få - jag har gått igenom processen med två barn. 

Är inte egentligen autism och ADHD samma svårigheter på en skala? Jag tror att det är väldigt vanligt att man får antingen den ena diagnosen eller den andra lite beroende på vad åt vilket håll utredaren har sin expertkunskap - om den har mer kunskap om autism så får fler den diagnosen och om den har mer kunskap om ADHD så får fler den diagnosen. Men egentligen är det en gråskala mellan dessa områden: autism, ADHD/ADD, språkstörning och att det kan vara svårt att skilja dem åt. Många människor är väldigt tydligt autistiska eller många har väldigt tydligt ADHD men ännu fler ligger på en skala däremellan.

Men jag är ingen som jobbar med sånt eller kan såna saker. Om jag själv skulle fått en diagnos under uppväxten så tror jag att jag skulle fått ADD mest troligt som diagnos.

Jag är en tjej med förmodad adhd (add). I min familj har bröder, pappa och farbröder diagnosen. 

Jag är dock inte alls strukturerad. Däremot är jag snabbtänkt och väldigt analytisk, vilket gör att jag är vass på mitt jobb och ser saker andra missar. Jag har väl glömt ett möte i bland eller fått stressat fram en uppgift i sista sekund.

Är impulsiv som du, köper saker ofta, mer än vad jag har råd med. Tex senaste 18 månaderna har jag köpt tre resor. . . Så dumt. Men spontanköper kläder ja allt. 

Blir lätt stressad och arg. Men håller mig i skinnet på jobbet bättre. OM inget allvarligt hänt som verkligen får mig förbannad. 

Sover med tyngdtäcke. Vaknar ofta. Har en otrolig hjärna som spelar upp filmer av mina fantasier dygnet runt. Tänker ibland flera tankar samtidigt och speciellt jobbigt är detta om man sitter på ett tråkigt möte. Då är det svårt att fokusera eftersom jag kan komma på mig själv med att räkna antalet lampor, takplattor, eller annat onödigt, samtidigt som jag gör en inköpslista i huvudet inför fredagen. 

Men det som är allra jobbigast är att känna sig annorlunda. Jag gör som du,säger ibland saker jag ångrar. Är en övertönkare. Hälsar du annorlunda på mig, funderar jag ibland i dagar vad jag gjort för fel. 

Jag har två lägen. Aktiv eller sparlåga. Ju mer jag rör mig, desto piggare blir jag. Säg att jag ska städa badrummet, ja det är då inte ovanligt att jag storstädar hela huset och viker om kläder i alla garderober, samt möblerar lite. 
Men, ligger jag kvar i sängen för länge. Ja då är det inte säkert att jag orkar kliva upp den dagen. 

En annan del med mig, jag älskar att måla tavlor. Men jag slutför dem sällan. Sitter alltså tavlor hos mig som är oklara. Ja kanske inte för ditt öga, men för den kunniga. Tom har jag omålat på vissa ramar. Typ två dm omålat, så lat liksom är jag. Och omotiverad när jag nästan är klar med något.

Ja me  sådär är jag med. En övertänkare deluxe. Övertolkar gester och texter folk skriver men också toner i röster. Är expert på att komma ihåg negativa saker och ältar dessa. Har väldigt svårt att komma till ro på kvällarna.
Det du beskriver med aktiv/sparlåga det är jag också. Städar oftast hela huset när jag börjar. Kan också vara helt apatisk vissa dagar och gör inte något alls. 

Ofta på möten på jobbet ritar jag på papper, klickar med pennan eller viker ett papper hundra varv tills kollegorna drar det ur handen på mig för att det står. Vrider och vänder i stolen och byter position var 10e sekund medan kollegorna sitter i samma position hela mötet. 

Hej!
Det är slående likt i hur jag beter mig och jag har påbörjat en utredning för adhd/autism som är svårare att märka då svårigheter döljs av respektive diagnos i olika utsträckning. Speciellt hos flickor/kvinnor.

Jag är en kvinna på 36 år och mamma till 4 barn, bor med min make i en liten ort i mellersta Sverige. Har en son med ADHD diagnos men misstänker även autism hos honom.
Har sen min uttmattning/kris för 1 1/2 år sedan totalt förlorat fotfästet. Misslyckade studier, bruten fot som ej läkt efter 8 månader, utförsäkrad från fk och har panik! 
Lever just nu i ovisshet, tappat kontrollen (kontroll och rutinmänniska deluxe haha) konstant smärta pga foten och är hemma med 4 barn som har sommarlov. Dåligt samvete och ältande +100 då jag är så begränsad pga foten!

Jag valde efter att ha skrikit efter hjälp från vården i 10 år att påbörja en utredning privat. Är dyrt, ja. Men vad är en människas mående och livskvalitet värd? Mycket mer än det jag betalar för att få svar/hjälp/förståelse om varför jag känt mig konstig/annorlunda hela livet, överansträngt mig för att passa in, härmat mina föräldrar och trott att så ska man betee sig för att vara duktig och få kärlek. Vara den "duktiga flickan" som dolt mina svårigheter och spelat olika roller hela livet! 

Om du vill prata mer privat så skicka pm till mig, jag gör det gärna!
Kram Anneli

Ps: Efter att jag läste det här så slog det mig: Herregud, det här är ju jag.

www.autismforum.se/om-autism/diagnoskriterier-0/aspie-kriterierna/

Om du (och TS) inte läst denna ännu, tipsar jag om mer Attwood och Garnett om autism hos flickor/kvinnor (och inspelade föreläsningar med densamme på YT)

https://attwoodandgarnettevents.com/how-to-recognise-autism-in-girls/

Oj vad bra! Stämmer ju verkligen in med " duktig flicka" beteende. Tack så mycket för länken!
Att samtidigt ha add/adhd döljer en del av autismen och man kan (som jag) klara livet hyfsat bra. Tills det tar stop och hela livet kraschar. Önskar mer kunskap, förståelse och forskning inom psykiatrin, många skulle slippa onödigt lidande och svårigheter som det medför.

Så, tack!