Anonym (Betty) skrev 2023-08-16 14:30:14 följande:
Har du läst alla ts inlägg?
Att hon inte vill ha följdfrågor om mående när hon svarar kortfattat. Men nu plötsligt är hon stött över att kollegan inte var brydd över om ts kanske hade haft det jobbigt på semstern? Totalt motsägelsefullt.
Att ts uttrycker sig att "så mycket var vår vänskap värd". Men hallå, vadå vänskap. Ts vill ju inte vara vän med henne. Vänner öppnar man ju upp sig för och pratar djupare med. Det är så man kommer nära varandra. Jag har full respekt för om ts inte vill vara nära vän med alla kollegor men då kan hon ju inte ny klaga över att "jaha var jag inte en bättre vän än så".
Och nu har ju ts faktiskt också varit kort och avvisande mot kollegan. Men när kollegan blir kort tillbaka så är hon plötsligt otrevlig.
Tycker det är ts som är otrevlig. Att prata om semester får vän ändå anses vara ganska normalt ytligt prat som man kan göra även med ytliga kollegor. Men ts vill inte nämna något om semester. Det får ändå anses ovanligt och lite osociala beteende.
Om jag frågor någon om semestern och den svarar kort och avvisande skulle jag också tycka kollegan var lite märklig och ohövlig.
Är man dessutom vänner, som ts nu plötsligt verkar vara med kollegan, då pratar man ytterligare lite mer ingående om semestern. Inget konstigt det heller. Men ts vill varken prata ytligt eller djupt men kallar det för vänskap? Nä jag fattar ingenting.
Du har nog missuppfattat hur jag är. Jag kan prata om ganska mycket men jag vill inte prata om massa personliga saker hela tiden. Jag kan prata om jobb, politik, sport, nöjessaker osv. Dvs det går jättebra att prata om annat än väldigt personliga saker, det är det jag inte vill. Jag vill ha mitt privatliv ifred och inte dela allt vad jag gör på helger, kvällar och semestrar med mina kollegor. Jag har ingen lust att berätta för dem om mina problem t.ex. Med vänner menar jag att man ändå är vänskaplig på jobbet. Att ta lunchpromenad och en te ihop är trevligt.
Jag kan berätta i stora drag om vad jag gör, men de följdfrågor jag får är för mycket så. därav mitt inlägg att jag blir stressad över alla frågor jag får.
Å nej, jag har inte sagt att jag är stött över att hon inte kan veta om jag haft det jobbigt på semester. Det som är märkligt är hur en vuxen person är så pubertal och blir sur på en kollega (eller vän) bara för att denne inte pratar om det som hon vill. Å det visar hur ego isådanfall man är, för om man är vuxen borde man kunna tänka utifrån flera perspektiv "hon kanske inte har lust att berätta/ hon kanske har haft det jobbigt / hon kanske berättar senare " vad som helst kan man tänka om någon som är lite återhållsam och visar en lite tystare sida.
Att ha såna krav på sin omgivning att alla måste ge dig det du vill ha, och sen bli sur när du inte får det är inte sunt beteende. Oavsett om man är vän, kollega eller familj. Så tycker jag.
Jag kan självklart tycka det är tråkigt att få kalla handen när jag följer mitt hjärta. Avvisande var jag inte på ett otrevligt sätt medvetet, jag frågade faktiskt hur det var och jag hade dessutom små blombuketter till alla från mitt landställe som jag delade ut. Det hade känts mycket bättre om hon respekterat mig hur jag är. Så tycker jag. Jag tycker man kan ha trevligt utan att visa upp hela sitt privatliv på jobbet.
