Kan chefen verkligen göra så?

Fast det är just sådana här käcka förslag som är så irriterande. Jag undrar hur många av er som föreslår sådant, som själva har haft det så?

Om TS är dagisfröken, så blir hon troligen utstressad och utarbetad nog ändå, utan att hon ska cykla nästan en mil både på väg till jobbet och hem därifrån, och dessutom passa busstider och stå och vänta på bussar. Även på vintern o.s.v.. Ni vet inte heller hur gammal TS är, hon kanske är över 50 och inte längre i form för sådant. Skärp er!  

Varför ska TS ha första tjing på en tjänst i stan?
Kanske någon i småorterna vill flytta till stan om de får en tjänst där.
Kanske någon med stora barn tycker det skulle vara toppen med dagisjobb i stan så de kan stoppa in sina ungdomar i bilen eftersom det inte funkar med bussarna .

Fast skillnaden är ju att TS ursprungligen valde att söka jobb i sta'n. De som i dagsläget jobbar i byarna valde att söka tjänster i byarna. Det är väl självklart, att man i första hand måste låta en anställd jobba kvar där hon alltid har jobbat, och där hon bor... innan man kan möjliggöra för andra att BYTA tjänsteställe. 

Skitskum argumentation från din sida!

Det är inte AG:s fel heller att ts får svårare att ta sig till jobbet. De har ingen skyldighet att ta hänsyn till det. Och om ts tackar ja förväntar de sig att hon löser problemet med att ta sig till jobbet i tid eller stanna till stängning.

Näe, TS har ett vik, om en trogen medarbetare med goda vitsord söker samma tjänst som TS är det inte självklart att hon ska få jobbet bara för att det är så synd om henne.
Dessutom snackar vi kommunala jobb, vassa armbågar och kontakter är viktiga.

Vi vet ingenting om hur de andra har valt men det är långt från självklart att ts ska erbjudas en tjänst på den plats hon vikarierar, både för att det kanske inte ens finns någon tjänst att erbjuda där men också för att det inte är så LAS-reglerna fungerar. Jag skulle till och med gå så långt som att säga att någon som redan är anställd har första tjing på nya tjänster om de vill byta. En vikarie står verkligen längst ner i prio där.

Skitskum argumentation, ta en titt på vad du själv skriver.

Detta är ju ingen tjänst ts sökt. Det är en tjänst som blev ledig och hon står först på listan. Tackar hon nej erbjuds nästa på tur tills de hittar någon som vill ha tjänsten.

Jag tror att man behåller sin plats på LAS-listan om man har skäl till att tacka nej men det är nog bäst att ts kollar med sitt fack.

Att kräva en tjänst i stan kan hon inte göra, kommer det däremot en tjänst där som hon har första tjing på så får hon den. Det kan bli på den arbetsplats hon är nu eller på en annan arbetsplats.

Nu är ju det här ett erbjudande om en ny tjänst. Det står såklart henne fritt att tacka nej. Konsekvenserna gällande LAS har andra svarat bättre på. Givetvis kan ingen tvinga henne att jobba, men vill hon ha jobbet är det ju upp till henne att ta sig dit. 

Att ta bussen eller cykla under en mil är inte något sällsynt ansträngande, utan en kort friskvårdande cykeltur och verklighet för extremt många människor. 

Levde i storstad i 10 år utan att äga bil. Inte svårt alls. Hyrde bil vid något enstaka tillfälle. Sparade enormt med pengar?.

Inte om man har kontorsjobb nej, men jag uppfattade det som att TS är dagisfröken. Då är man på fötterna nästan hela arbetsdagen, sätter sig på golvet, hoppar upp igen, bär på barn... det räcker så. Vi vet inte, TS kan ha egna barn att ta hand om också när hon kommer hem...

Jag tror som sagt inte på att ni som ger sådana här hurtfriska råd, någonsin har levt så själv. Eller kanske bara som barnfria 20-åringar - då orkar man ju hur mycket som helst. 

Att det skulle vara hurtfriskt att ta bussen eller cykla en liten bit är ju häpnadsväckande. Har nog aldrig hört det påstås från någon frisk människa faktiskt. Likaså att framställa 50-åringar som att de är nära döden och inte klarar fysisk aktivitet. 

Uppdatering TS? Tänker du tacka ja? Har du haft någon diskussion kring förutsättningarna?