Planeringsdagar på föris och skola

Anonym (Reggie): Ja, det finns säkert ett fåtal barn där föräldrarna totalt har misslyckats med att introducra dem till nya människor. Eller de som har sociala problem pga npf-diagnoser. 

Men är man ensamstående så är det viktigt stt ha ett socialt nätverk med bla barnvakter barna trivs med och kan vara med. 

Friger: Vem ska vara ledig 2 veckor per år för att vara barnvakt? Barnvakten? Barnen? Föräldrarna? 

Förövrigt så har man inget jobb att gå till den aktuella dagen man är barnvakt....  Hade man jobbar den dagen/kvällen/helgen så hade man heller inte kunnat vara barnvakt. 

Nu förutsätter du att familjen har råd att anlita barnvakt. 

Av de jag känner med barn har ingen någonsin anlitat en utomstående, alltså en barnflicka. 

Har man små barn är det svårt att ha med dom till jobbet och svårt att försöka arbeta samtidigt som man har dom hemma. Blir inte bra för barnet heller.

Våra stora barn klarar sig själva, men yngsta på förskolan tar vi föräldraledigt för när de har stängt, vilket är 5 dagar per år. Nu blir det bara lägsta betalda dagar viftar ut då de andra är slut. För oss som är två och har ganska bra inkomst är det inga problem, men så ser ju inte verkligheten ut för alla.

Nu har jag genomlevt mina år med småbarn i ett annat land och med ett barnomsorgssystem som är rent skrattretande dåligt i jämförelse med det som finns i Sverige, så min undran är så klart färgad av det, men varför samarbetar inte föräldrarna om dessa planeringsdagar? Slår man sig ihop med 3-4 andra familjer på samma förskola så kan en vuxen passa alla barnen. Barnen känner förmodligen varandra och har i alla fall hälsat på de flestas föräldrar. De vuxna kan turas om eller kanske ekonomiskt ersätta den som känner för att ta ut en ledig dag från sitt jobb.

För att man inte känner dom andra föräldrarna alls? 

För oss skulle det innebära att jag skulle lämna mitt barn till en helt främmande person, som varken jag eller barnet känner, eller att jag skulle ha 3-4 okända ungar hemma.

Inget av det är ett realistiskt alternativ. 

För att man inte känner dom andra föräldrarna alls? 

För oss skulle det innebära att jag skulle lämna mitt barn till en helt främmande person, som varken jag eller barnet känner, eller att jag skulle ha 3-4 okända ungar hemma.

Inget av det är ett realistiskt alternativ. 

Varför skulle jag vilja lära känna dem? 

Mitt barns förskola har aldrig haft ett föräldramöte, och den sortens interaktion är med andra random föräldrar är inget jag önskar. Jag ryser bara av tanken på att behöva umgås en hel dag med mina barns kompisars föräldrar, som om deras ungar inte är nog. 

Sen skulle jag inte lämna mitt förskolebarn till nån som jag träffat två gånger i en lekpark eller liknande, mina barns barnvakter är sådana som känner mina barn ordentligt, och som jag känner ordentligt och litar på. 

Det är helt enkelt inte vettigt att "lära känna" random folk som man egentligen inte vill umgås med, för att sedan utnyttja dem som barnvakter. Speciellt inte om betalningen är att man måste ha hand om deras okända ungar en hel dag.

Mitt barns förskola har aldrig haft ett föräldramöte, och den sortens interaktion är med andra random föräldrar är inget jag önskar. Jag ryser bara av tanken på att behöva umgås en hel dag med mina barns kompisars föräldrar, som om deras ungar inte är nog. 

Sen skulle jag inte lämna mitt förskolebarn till nån som jag träffat två gånger i en lekpark eller liknande, mina barns barnvakter är sådana som känner mina barn ordentligt, och som jag känner ordentligt och litar på. 

Det är helt enkelt inte vettigt att "lära känna" random folk som man egentligen inte vill umgås med, för att sedan utnyttja dem som barnvakter. Speciellt inte om betalningen är att man måste ha hand om deras okända ungar en hel dag.