Myten om kvinnofällan
Först vill jag belysa att jag är fullt medveten om att i det forna patriarkala samhället fanns det på riktigt.Nu pratar jag om den moderna varianten, den kvinnofälla man hör om idag, här inne inte minst.
Om vi tar julen, till exempel. Tidigare är det bara frun hemma hos oss som styrt jul, jag har tyckt att det läggs för mycket energi på något så enkelt, och då har jag så klart fått höra hur hon gör allt.
Senaste åren har jag varit den som tagit över det mesta, och det är för att jag inte börjar tänka en månad i förväg, det kan bli lite spontant och låta ödet vara med och styra utgången istället för att vi ska springa runt som hysteriska psykfall från mitten av november. Visst, nu raljerar jag, men faktum är att kvinnor ofta har en tendens att överdriva, att lägga oproportionerligt mycke verksamhet för en dag som exempelvis julafton.
Jag tar tag i det två dagar före, en dag med en podd i öronen åker jag och handlar, systemet , Ica maxi, kanske rusta eller dylikt för dukning och detaljer.
Dag två har jag ett par kylda, förbereder fem-sex olika rätter och överdriver inte, jan köpa nått halvfabrikat om det blir för mycket variation med behov av både veg och glutenanpassad mat.
Morgonen snabbstädar jag och dukar på en timme, klart!!
Samma sammanhang har hon hållit på i veckor med, dragit vår relation till det yttersta och vi har levt i gränsen till en toxisk miljö. Visst, hon har fått det top notch, men är det verkligen viktigare än familjens välmående och hälsa?
Samma sak går att applicera på det mesta i vardagen, jag har tagit över (tidigare hade jag ett jobb som gjorde det svårare att vara lika delaktig) matlagning, dammsugning och torkning av golv, disk och allt som ska undan i köket, och det är inte längre ett problem, för män gör inte problem av enkla saker. Hon tar plocket i huset och tvätten. Jag gör fortfarande de traditionellt manliga sakerna också som handling, skottning, renovering, tar barn på aktiviteter etc.
Med det sagt är kvinnan underbar och absolut inte så passiv som det kanske verkar när jag skriver, hon är trädet i familjen och vi andra grenarna, vill inte leva ett liv utan henne. MEN gnället om kvinnofällan är en myt, det är så enkelt avhjälpta hinder och man har ändå tid med familj, träning och karriär.
Rent praktiskt hade det inte varit ett bekymmer för mig att vara ensamstående, men känslomässigt förödande så klart.
Sluta vara hysteriska och göra hönor av fjädrar, lägg dig på soffan en stund och lös saker när de dyker upp istället för att gå runt som en radioaktiv smittspridare, släpp efter och män kommer hitta sitt naturliga sätt att hjälpa till.
Och kom ihåg, kvinnan är en otrolig fantastisk varelse, men det faller i glömska när ni fastnar i påhittade problem.
