Myten om kvinnofällan

Det är sånt resonemang som driver på kvinnofällan. För nej, vanlig sund standard är inte att överdriva.

Hur hinner du fixa julen två dagar innan? Bjuda in folk, beställa julklappar osv? Detta samtidigt som du jobbar och tar hand om barnen? 
Hur mycket beröm får du för detta? Hur mycket kritik över städningen från svärmor?

Sen ska man självklart inte slita ihjäl sig för att man har för höga förväntningar på sig själv, men jag anser samtidigt att det sällan är det det handlar om. 

Håller inte med om att hon är nåt träd och vi grenarna, det var en märklig liknelse. I övrigt håller jag med men det är svårt att kommentera för man får inte ha synpunkter på kvinnors liv och leverne. Jag ser samma mönster i arbetslivet, många kvinnor ska överarbeta och vara överengagerade i det mesta för att sen braka ihop fullständigt. Ve den man som har synpunkter på det. 

Det är ett känsligt ämne tyvärr.  

Det man brukar mena med "kvinnofällan" är i första hand kvinnan som slutar jobba helt när paret får barn. De flyttar till ett stort hus, mannen tjänar tillräckligt för att försörja hela familjen, de får ett barn till och ett barn till... Barnen "behöver inte" gå på förskola och inte på fritids, mamma är alltid hemma och allt är bara bra. Tills en dag mannen träffat en ny kvinna. Huset måste säljas, kvinnan måste skaffa ett jobb och det blir inte högavlönat, hennes jobberfarenheter är för gamla. Hon och barnen får leva på en lägre standard på alla sätt. Det blir trångt i lägenheten, barnen trivs kanske bättre i pappas nya lägenhet/nya hus med en bonusmamma. Kvinnan får låg lön och låg pension.

En annan kvinnofälla är ju att kvinnans liv helt förändras när de fått barn, även om hon inte säger upp sig från jobbet. Medan mannens liv fortsätter ungefär som förut med jobb, övertid och hobbies. Sådana trådar har vi sett flera av.

Den här "kvinnofällan" ni skriver om handlar om de förväntningar som kvinnan känner att hon måste leva upp till där tiden och krafterna egentligen inte räcker till.

Fast kvinnofällan handlar liksom inte bara om fördelningen vad män och kvinnor gör utan vilka förväntningar som läggs på mannen vs kvinnan i olika sammanhang. Ofta är detta väldigt starkt kopplat till vår könsidentitet. Vår känsla av att vara en riktig man vs en riktig kvinna.

Tex. Jag och min man jobbar heltid. Vi är högavlönade-jag tjänar lite mer då jag har mer ansvar. Varför är det jag som mår piss av att barnen går långa dagar på fritids och förskola? Varför är det jag som går hem tidigare för att hämta för att sedan jobba igen på kvällen och missa Netflix med maken i soffan? Är det för att jag älskar våra barn mer än han? Knappast. Det handlar om vår könsidentiteten. Moderskapet är direkt kopplat till min kvinnlighet. En dålig mamma är en dålig kvinna. Så är det inte för en man. Hans mansroll påverkar inte så mycket av hur han är som pappa. Han anses inte vara mindre man för att han valt att jobba heltid. Men som kvinna har jag inte samma acceptans. Så är den programmering som finns i samhället, och det försvinn inte bara för att vi delar lika på dammsugningen och gräsklippningen. samma är det för min man i andra sammanhang- han har MYCKET svårare att säga till sin chef att han inte kan ta kvällsmötet pga av barnen- medan jag inte har några problem med det och möts av högre acceptans av bolaget pga av att jag är mamma.

Långt utlägg :) men så kan fallet vara kring jul för er. Köket är fortfarande kvinnans domän. Oavsett om man är jämlika så är det hon som bedöms hårdare om det inte är tillräckligt städat eller finns mat så det räcker, eller är tillräckligt juligt och pyssligt. Och hon vet om dessa förväntningar på henne. Hennes kvinnlighet kommer bli omedvetet bedömd. 

För när vi haft stökigt hemma så är det ju inte min man som får roliga gliringar från grannar och släkt. Det är inte han som får höra att -de här växterna verkar inte trivas så bra hos er-. Och skulle han får det så skiter han fullständigt i det. Men jag mår piss. Känner mig dålig. Men när grannarna kommenterar (min) skitiga bil. DÅ blir maken as stressad. Men jag kunde inte bry mig mindre om ett ostädat transportmedel. Jag är inte mindre kvinna för att min blir ser ut som skit.

Men det här är argument som i mångas förhållanden (men kanske inte ditt) blir ett rent maktmissbruk. Allt som är över mannens standard blir enligt logiken kvinnans problem. Om mannen då lägger sig på en standard som innebär att barnen inte har det de behöver, bara får skräpmat och hemmet blir ohygieniskt så har kvinnan inte mycket val.

Det kunde man tycka men det är faktiskt inte så enkelt. 

Det är ett konstaterat faktum i allt skrivet om relationer att det är barn som är den största förändringen i en relation, och att män i högre grad verkar förvänta sig att livet ska vara som förut och de ska kunna göra samma saker med sin tid som innan. 

Jag är den av oss som får dåligt samvete om barnen är sist på förskolan, och den känslan delar jag nog med ganska många kvinnor. Och självklart påverkar det mig och många andra att hämta tidigare. Vänd på ditt resonemang- vill män inte vara med sina barn för att de inte jobbar deltid i samma utsträckning som kvinnor? Är DET orsaken till att de inte byter jobb eller blir hemmapappor? För att de inte vill umgås med barnen?
 
Knappast, de jobbar 100% och lite till för att de har en förväntan på att göra det. En man blir i större utsträckning bedömd utifrån vad han gör- det är del av hans könsidentitet. Hans manlighet. Hade män känt att deras manlighet stod i korrelation med hans papparoll så hade ju många män krigat för att vara hemma med barnen. Nu är det inte så.  

Och jag erkänner. Ofta vill jag faktiskt vara kvar en timme extra på jobbet. Och ofta är jag det istället för att hämta barnen tidigare. Hemskt va? jag trivs med mitt jobb. och barnen har kul även om de är sist kvar. En man hade inte fått skit alls för att säga så men jag gissar att du nu när du läser detta instinktivt tycker att jag är lite sämre kvinna för att jag faktiskt vill prioritera jobbet. Eller hur :) 

I proved my case

Jag är den av oss som får dåligt samvete om barnen är sist på förskolan, och den känslan delar jag nog med ganska många kvinnor. Och självklart påverkar det mig och många andra att hämta tidigare. Vänd på ditt resonemang- vill män inte vara med sina barn för att de inte jobbar deltid i samma utsträckning som kvinnor? Är DET orsaken till att de inte byter jobb eller blir hemmapappor? För att de inte vill umgås med barnen?
 
Knappast, de jobbar 100% och lite till för att de har en förväntan på att göra det. En man blir i större utsträckning bedömd utifrån vad han gör- det är del av hans könsidentitet. Hans manlighet. Hade män känt att deras manlighet stod i korrelation med hans papparoll så hade ju många män krigat för att vara hemma med barnen. Nu är det inte så.  

Och jag erkänner. Ofta vill jag faktiskt vara kvar en timme extra på jobbet. Och ofta är jag det istället för att hämta barnen tidigare. Hemskt va? jag trivs med mitt jobb. och barnen har kul även om de är sist kvar. En man hade inte fått skit alls för att säga så men jag gissar att du nu när du läser detta instinktivt tycker att jag är lite sämre kvinna för att jag faktiskt vill prioritera jobbet. Eller hur :) 

I proved my case

Det du pratar om är inte "kvinnofällan" utan upplägg och fördelning av hushållsarbete.

Det du tar upp är ju bara en del av att fira en högtid med gäster. Vem bjuder in till julafton, vem roddar vad andra ska ta med i matväg, priser har skenat så vem bevakar kampanjer och extrapris i olika butiker och införskaffar vissa matvaror som riskerar att ta slut i butiken, vem tänker ut julklapparna, vem beställer/köper julklapparna, vem slår in julklapparna, vem lånar ihop porslin och möblerar för extra gäster, vem skottar uppfarten så gästerna kan parkera, vem roddar övernattning, vem... 

Själv tänker jag på samma sätt kring bilen. Det kan bli lite spontant och låta ödet vara med och styra utgången istället för att vi ska springa runt som hysteriska psykfall en månad före sista besiktningsdagen. Visst nu raljerar jag, men faktum är att somlig ofta har en tendens att överdriva, att lägga oproportionerligt mycket verksamhet på en dag som exempelvis besiktningsdagen.

Jag tar tag i det två dagar före, en dag med podd i öronen åker jag och handlar, Biltema kanske ÖB eller dylikt för rengöring och detaljer.

Dag två gör jag översyn och utför vad jag anser är nödvändiga reparationer på bilen, inget överdrivet utan åker en sväng och bromsar upp gnisslet, duttar på lite plastic padding på framvagsbalken och sprejar med färgburken från Biltema.

Morgonen snabbstädar jag. Slänger lite skräp, tömmer gummimattorna, airfreshener genom framrutan, åker och tankar, kollar olja, däcktryck och fyller på spolarvätska, klart på en timme!!

Kan inte i mina vildaste fantasier föreställa mig att det finns något mer utöver pedanteri att befatta sig med  //

PS. Fick körförbud eftersom drop-intiderna var slut.

En del kanske måste ha bilen i jobbet, eller for en resa for att träffa släkt som flyger in for ett specifikt tillfälle (som t ex jul) kort efter besiktningstillfället. Har man en några år gammal bil vet man ju aldrig vad de hittar, och hur länge det tar att åtgärda alla saker efter besiktningen, om man ens lyckas hitta mekanikertid. Nu har jag ingen bil som behover besiktigas, brukar ta hyrbil i dessa fall (och då inplanerat sedan månader innan) men jag kan tänka mig det blir halvpsykigt att hoppas allt klaffar om besiktningen ligger i samband med vissa prioriterade tillfällen som t ex julfiranden.

En del kanske måste ha bilen i jobbet, eller for en resa for att träffa släkt som flyger in for ett specifikt tillfälle (som t ex jul) kort efter besiktningstillfället. Har man en några år gammal bil vet man ju aldrig vad de hittar, och hur länge det tar att åtgärda alla saker efter besiktningen, om man ens lyckas hitta mekanikertid. Nu har jag ingen bil som behover besiktigas, brukar ta hyrbil i dessa fall (och då inplanerat sedan månader innan) men jag kan tänka mig det blir halvpsykigt att hoppas allt klaffar om besiktningen ligger i samband med vissa prioriterade tillfällen som t ex julfiranden.

Storstädar ni aldrig hemma hos er då? Alltså putsa fönster och tvätta gardiner (görs till 1 Advent), damma + våttorka alla ytor, plocka undan allt från golvet, utom stora möbler som man skjuter undan, och sopa (alternativt dammsuga) + våttorka golvet, våttorka alla skåp, lister, dörrar, strömbrytare, köksfläkten... Samt naturligtvis hålla kök och badrum och toaletter skurade och rena, men det gör man förhoppningsvis oftare! :)

Jag ser det som självklart att man storstädar minst två gånger om året, och då idealt just till jul och midsommar. Det skulle inte kännas rätt att sätta upp julstjärnor och -stakar samt byta till julgardiner utan att ha putsat fönsterna först t.ex.. Sedan vill man ha alla de traditonella dukarna och pynten som man haft varje år, och som barnen förväntar sig ska dyka upp på samma ställe varje jul...

Ska man ha gäster så är det MYCKET mat att handla, och det hinner man verkligen inte på en dag (i alla fall inte utan bil). Granen måste hämtas separat. Skinkan måste griljeras dagen innan jul. Och man vill gärna ha egenbakta pepparkakor och saffransbullar åtminstone någon Adventsöndag. Och hemkokt risgrynsgröt.

Sedan tycker jag även att det är en stor tillfredsställelse NÄR DET ÄR KLART på kvällen den 23:je, och man kan sätta sig ner med en skinkmacka och en julmust - alternativt nalla lite på julglöggen! Det är en del av traditionen.

Jo, och det tillhor ju då planeringen - som att man planerar julen två månader innan ;) Jag hade en äldre bil en gång, och minns besvikelsen då vi kom till färjan for att borja semstern men måste vända om for att fixa topplockspackningen. Bilar kan vara en sak som kräver en hel del planering.

Jo, precis som man kan leja bort service och reparationer av bilen man kan även anlita en cateringfirma för julen och hävda att den som går och handlar 2 dagar före julafton beter sig "hysteriskt".

Eller hur! Alla bilar går igenom besiktningen bara man svabbar av framrutan.

Lika bra att lägga ner besiktningen.