Myten om kvinnofällan
Det är sånt resonemang som driver på kvinnofällan. För nej, vanlig sund standard är inte att överdriva.
Hur hinner du fixa julen två dagar innan? Bjuda in folk, beställa julklappar osv? Detta samtidigt som du jobbar och tar hand om barnen?
Hur mycket beröm får du för detta? Hur mycket kritik över städningen från svärmor?
Sen ska man självklart inte slita ihjäl sig för att man har för höga förväntningar på sig själv, men jag anser samtidigt att det sällan är det det handlar om.
Ja, män är mer konkreta och praktiskt inriktade. Kvinnor är mer socialt och emotionellt fokuserade. Detta är i grunden något positivt, för det är kvinnor som håller ihop familjerna, som känner när någon i familjen mår dåligt, som hjälper och tröstar.
Men i det liv som vi lever idag blir kvinnor emotionellt utmattade. Det är den emotionella utmattningen som gör oss utbrända . Som tex kritik från svärmor över städningen, när hörde ni talas om en man som mådde dåligt och blev stressad för att svärfar tyckte han tvättade sin bil på fel sätt? Den enorma tråden av förskoletider där bara kvinnor skriver är ett annat exempel, vilken man bryr sig om ifall en förskollärare blir sur för att han köpte några liter mjölk på vägen från jobbet till förskolan?
På arbetsplatserna slits kvinnor ut av dålig stämning och dåliga relationer och dåligt ledarskap och brist på bekräftelse. Idag mår flickor dåligt redan i tolvårsåldern för att de känner brist på social tillhörighet och stress för att inte känna sig bra , inte vara tillräckliga och inte söta nog.
Det här måste man förstå, att kvinnor och män skiljer sig i grunden åt .
Män får ofta energi av jobbet och känner sig duktiga , kvinnor blir utmattade emotionellt av arbetet, vi könner oss inte bekräftade, inte bra nog och framför allt inte snygga nog. Det är alltså inte mängden arbete som bränner ut kvinnor utan brist på tillhörighet, brist på bekräftelse och känslan vi har att aldrig vara tillräckligt bra, och i dagens extremt visuella samhälle, aldrig vara tillräckligt snygga.