Anonym (Kärringen mot strömmen) skrev 2024-12-15 01:44:16 följande:
Nu ska jag inte vara kortrandig och jag ska vara både med och emot alla. Rent krasst har folket i tråden rätt. Du måste sätta barnet först och barnets rätt till båda sina föräldrar är självklart viktigt. MEN och det är ett stort jävla men. Vi i tråden vet inget om situationen. Rent krasst. Vi kan bara spekulera. Jag såg att du kanske inte kände dig 100% trygg med att pappa kunde ha barnet själv vilket så klart påverkar dina tankar. Om barnet är Så litet som det verkar kanske du fortfarande är föräldraledig. Det lät som du inte bott där så länge.
Några frågor som är viktiga i det här är ju: är han en bra pappa?
Prioriterar han sitt barn och sätter honom först? Är han en snäll person?
Är han ett svin som inte lyfter ett finger i föräldraskapet och sätter sina egna intressen framför familjen ja då förstår jag frustrationen också.
Visst ert barn har rätt till båda sina föräldrar det står de i barnkonventionen. Men det står inte att barnet har rätt till båda sina föräldrar på 50/50.
Bara för att du flyttar innebär det ju inte per automatik att barnet inte får tillgång till sin andra förälder.
Min gissning är att du är mamma och även är den som vart föräldraledig och också är den primära anknytningspersonen. Det ligger även i ert barns intresse att du mår bra. Mår inte du bra kan du inte heller ta hand om ert barn bra. Det är fakta. Ett barn som bor med en deprimerad förälder löper en hel del risker om man kollar till risk- och friskfaktorer.
Om du skulle flytta hem gissar jag på att du har ett stort socialt nätverk med familj och vänner vilket är en friskfaktor. Men det kanske finns från pappans sida i nuvarande staden också. Som sagt det är mycket vi inte vet utifrån det lilla vi får i tråden.
Men om jag tänker hur det låter så har pappan ett beteende du inte känner dig trygg med och inte känner dig trygg att lämna ditt barn i om det blir så. Hade du haft en närvarande engagerad partner tvivlar jag på att du skulle vilja lämna så gissar på lite frånvarande och kanske otillgänglig. Kanske jobbar mycket.
Du sa att du känner ingen vilket låter som att ni inte bott i hans stad så länge och att flytten kanske var lite förblindad av relationen.
Det låter som att du vill ha familjen nära för att navigera i föräldraskapet och få stöd i vardagen som du kanske inte får från sambon.
Är du fortsatt föräldraledig skulle jag om det nu är som jag tror ta mitt pick och pack och åka snabbast möjligt till min hemstad. Jag skulle flytta hem till någon typ mina föräldrar eller liknande och sen hitta en egen lägenhet snabbt. Pappan skulle få stämma dig på vårdnaden men när det har kommit en bit i den processen har du troligen bott i din stad ett tag. Du har vart föräldraledig och är som sagt den primära anknytningspersonen. Jag tvivlar starkt på att skatteverket eller vilka det nu är som beslutar detta skulle ta barnet från tryggheten hos dig. Däremot måste du då möjliggöra umgänge mellan barnet och den andra föräldern. Hur den föräldern sen vill göra är upp till hen. Men som sagt jag tror att du kommer undan med att flytta hem om du gör det nu innan barnet börjat skola och så.
Jag antar att min kommentar inte kommer vara så populär men vad jag sett från andra trådar och i livet så känns det som alla mer eller mindre kommer undan med detta. Så vore jag du skulle jag som sagt ta chansen nu. Typ i morgon.
Lycka till
Du är ett bottenskrap till kvinna!
Bara för att hon har varit föräldraledig det första året gör det inte henne till den primära anknytningspersonen för evigt, barnet har rätt att få sin pappa som anknytningsperson!
Barnet Kommer må ännu sämre om den inte få knyta an tills sin Pappa bara för att mamman inte ska vara lite ledsen med vart Hon bor!
Tur att lagen blir strängare och strängare.
Idag kan även pappa tilldelas ensam vårdad vid såna situationer!
