Vardagsrasism - beskriv gärna era erfarenheter och hur det påverkat er

Jag har själv stött på den i egenskap av att ha bruna ögon och brunt hår trots att jag har tydligt europeiskt utseende i så gott som alla typer av verksamheter, skola, arbete, arbetssökande, dejting, mm. Den enda gemensamma nämnaren bland dessa vardagsrasister är att de alltid har blå eller grön ögonfärg (aldrig bruna eller svarta) samt är av nordeuropeisk bakgrund. Med det sagt är naturligtvis inte varenda individ med dessa attribut vardagsrasister men det finns en enorm överrepresentation bland dessa har jag fått erfara. Generellt sett får de också många olika typer av fördelar från samhället som inte vi andra får på bekostnad av oss andra (jämför med t.ex. vilka fördelar vi med europeisk bakgrund får på bekostnad av utomeuropeiska personer).
                    När jag har sett detta har det fått mig att inse att det inte spelar någon roll hur mycket jag kämpar; jag kommer alltid att begränsas av att t.ex. chefer/arbetsgivare som nästan alltid har blå/gröna ögon och nordisk bakgrund ger fördelar till personer som ser ut som de själv. Precis likadant var det i skolan när lärarna satte betyg. Ett annat beslut som jag har fattat efter alla dessa år av vardagsrasism är att jag under inga omständigheter kommer att vilja ha barn med någon av nordeuropeisk härkomst då risken för att barnet skulle få blå/gröna ögon är stor. För mig kvittar det fullständigt om barnet har ljus/mörk hy, vilket kön det är, om barnet har en funktionsnedsättning eller något annat men jag kommer aldrig att acceptera att jag bidrar till att dessa ögonfärger sprids mer än de redan gjort; det hade varit som att bidra till att ännu fler som ser ut som jag blir förtryckta. 

Det hände några gånger i gymnasiet att man blev aggressivt ombedd att bjuda på cigg. Det hände bara oss svenskar så vitt jag vet. En bekant blev upptryckt mot väggen och anklagad för att vara rasist. Trots att inget låg bakom detta.

Det jag menar är att rasism är inte enkelriktad. Det är lätt att glömma det.

Jag har själv stött på den i egenskap av att ha bruna ögon och brunt hår trots att jag har tydligt europeiskt utseende i så gott som alla typer av verksamheter, skola, arbete, arbetssökande, dejting, mm. Den enda gemensamma nämnaren bland dessa vardagsrasister är att de alltid har blå eller grön ögonfärg (aldrig bruna eller svarta) samt är av nordeuropeisk bakgrund. Med det sagt är naturligtvis inte varenda individ med dessa attribut vardagsrasister men det finns en enorm överrepresentation bland dessa har jag fått erfara. Generellt sett får de också många olika typer av fördelar från samhället som inte vi andra får på bekostnad av oss andra (jämför med t.ex. vilka fördelar vi med europeisk bakgrund får på bekostnad av utomeuropeiska personer).
                    När jag har sett detta har det fått mig att inse att det inte spelar någon roll hur mycket jag kämpar; jag kommer alltid att begränsas av att t.ex. chefer/arbetsgivare som nästan alltid har blå/gröna ögon och nordisk bakgrund ger fördelar till personer som ser ut som de själv. Precis likadant var det i skolan när lärarna satte betyg. Ett annat beslut som jag har fattat efter alla dessa år av vardagsrasism är att jag under inga omständigheter kommer att vilja ha barn med någon av nordeuropeisk härkomst då risken för att barnet skulle få blå/gröna ögon är stor. För mig kvittar det fullständigt om barnet har ljus/mörk hy, vilket kön det är, om barnet har en funktionsnedsättning eller något annat men jag kommer aldrig att acceptera att jag bidrar till att dessa ögonfärger sprids mer än de redan gjort; det hade varit som att bidra till att ännu fler som ser ut som jag blir förtryckta. 

Du låter snarare som en lättkränkt människa som drar rasistkortet.

De flesta av oss går igenom livet och möter motstånd, otrevliga människor och annat skit, ned klarblå ögon.

Kommer ihåg runt 2005 när det var en artikel om en mörkhyad kille mötte rasism på bygget. Den rasismen var i form av att få sitta i skuffen på bilen, gubbar som ville se bilder på hans flickvän etc. Varenda grej han radade upp var skit alla vi som var bygglärlingar fick utstå, men det var rasism för att han var mörk

Det är att förringa de problem som finns i samhället, som om det är en smal minoritet som utsätts.

Med det sagt, du låter som en kränkt karen bara

Jag har själv stött på den i egenskap av att ha bruna ögon och brunt hår trots att jag har tydligt europeiskt utseende i så gott som alla typer av verksamheter, skola, arbete, arbetssökande, dejting, mm. Den enda gemensamma nämnaren bland dessa vardagsrasister är att de alltid har blå eller grön ögonfärg (aldrig bruna eller svarta) samt är av nordeuropeisk bakgrund. Med det sagt är naturligtvis inte varenda individ med dessa attribut vardagsrasister men det finns en enorm överrepresentation bland dessa har jag fått erfara. Generellt sett får de också många olika typer av fördelar från samhället som inte vi andra får på bekostnad av oss andra (jämför med t.ex. vilka fördelar vi med europeisk bakgrund får på bekostnad av utomeuropeiska personer).
                    När jag har sett detta har det fått mig att inse att det inte spelar någon roll hur mycket jag kämpar; jag kommer alltid att begränsas av att t.ex. chefer/arbetsgivare som nästan alltid har blå/gröna ögon och nordisk bakgrund ger fördelar till personer som ser ut som de själv. Precis likadant var det i skolan när lärarna satte betyg. Ett annat beslut som jag har fattat efter alla dessa år av vardagsrasism är att jag under inga omständigheter kommer att vilja ha barn med någon av nordeuropeisk härkomst då risken för att barnet skulle få blå/gröna ögon är stor. För mig kvittar det fullständigt om barnet har ljus/mörk hy, vilket kön det är, om barnet har en funktionsnedsättning eller något annat men jag kommer aldrig att acceptera att jag bidrar till att dessa ögonfärger sprids mer än de redan gjort; det hade varit som att bidra till att ännu fler som ser ut som jag blir förtryckta.